Kommer ni ihåg Damien Comolli, den franska sportchefen som försökte införa Moneyball i Liverpool? Innan sin sejour i Liverpool var han anställd i Saint-Étienne. När han kom dit hade laget slutat femma i tabellen. När han lämnade efter två år så hade laget två stycken sjuttondeplaceringar.
Under sitt huvudår som sportchef i Saint-Étienne så var Boubacar Sanogo, Gonzalo Bergessio, och Guirane N'Daw för 140 miljoner kronor de tre dyraste värvningarna. Anfallsduon Sanogo och Bergessio gjorde sammanlagt sex mål på 79 matcher och N'Daw hamnade på lån i Championship. Försäljningsvärdet: 17 miljoner kronor.
Att han fick en anställning i Liverpool bryter alla logiska lagar.
Det var inte bara de höga övergångskostnaderna som var problematiska. Spelarna satt på topplöner som ett lag av Saint-Étiennes storlek inte hade råd med. Klubben började där och då, sommaren 2010, att spika på sin ekonomiska framtidsvision. Det fick vara nog med överdrivet slösande.
Klubben funderade på vad som var deras stora fördel: popularitet. I somras gjorde France Football en undersökning kring vilket franskt lag som var mest populärt. Saint-Étienne kom etta, som de alltid gör i alla liknande undersökningar. De kommer från en stad med under 200 000 invånare, staden är marginellt större än Uppsala, men är Frankrikes mesta ligamästare. Publiken och historiken gör att alla i Frankrike gillar klubben.
Det gäller även spelarna. Klubben har ett lönesystem som gäller för samtliga spelare. Spelar du i Saint-Étienne så har du en månadslön på 275 000, 410 000, 600 000, eller 825 000 kronor. Förutom nyuppflyttade ungdomsspelare så finns det inga undantag. Nyckelspelarna har 825 000, reserverna och några startspelare har 410 000 eller 600 000, och unga spelare eller chansvärvningar har 275 000.
Det är ett lågt satt lönetak, men det fungerar eftersom spelarna är redo att offra en del av lönen för att spela för Saint-Étienne. Dessutom finns det ett bonussystem som gör att spelarna kan tjäna ytterligare 275 000 kronor per månad, beroende på hur många matcher man startar och var i tabellen som laget placerar sig.
Fungerar det? Ja. Mevlüt Erding – den nuvarande skytteligaledaren i Ligue 1 – näst intill halverade sin lön för att flytta från Rennes till Saint-Étienne, trots att han var 26 år och hade varit ordinarie i Rennes säsongen innan.
Den maximal årsinkomsten i Saint-Étienne är 13,2 miljoner kronor inklusive bonusar. Det kan låta högt, men kom ihåg att snittlönen i Premier League ligger på 18,5 miljoner kronor. Saint-Étiennes totala lönebudget är till och med klart lägre än det sämsta laget i Premier League. Trots detta har Saint-Étiennes två senaste år bestått av två raka femteplaceringar i Ligue 1 och en cuptitel.
Saint-Étienne tar inspirationen från Tyskland. Målet är att nå över 100 000 medlemmar och bli ännu mer av en supporterklubb. Medlemmarna ska styra och styrelsen ska jobba långsiktigt. Bernard Caïazzo, en av klubbens två huvudpresidenter (!), kallar det för den tyska modellen. Han åker dit minst en gång per år för att uppdatera sig om läget i tysk fotboll.
- I flera års tid har jag haft ett bra förhållande med ledarna i tyska klubbar. Man måste observera modellerna för att utvecklas. Jag vill förstå hur de här klubbarna fungerar: det juridiska, marknadsföring, försäljningar, organisation, träning.
I början på 2000-talet var Bundesliga nere i en svacka. TV-avtalen var låga och ungdomsfotbollen under uppbyggnad. Under den perioden genomgick Bundesligaklubbarna ett ekonomiskt stålbad för att vara så självgående som det var möjligt. Det är inte bara Saint-Étienne som inspireras av detta, även det franska fotbollsekonomiorganet DNCG har som mål att samtliga franska klubbar ska ta åt sig av den tyska modellen.
Saint-Étienne räknar med att deras ambitionsnivå tar tio år att nå upp till innan de är ekonomiskt självgående, har över 100 000 medlemmar, och är sportsligt starka. Klubben har under det senaste året sålt Pierre-Emerick Aubameyang, Joshua Guilavogui, och Kurt Zouma för 350 miljoner kronor. Inköpspris? Aubameyang kostade 16,5 miljoner kronor och de två andra var från den egna akademin.
Ändå har bara ett fåtal miljoner återinvesterats i nyförvärv.
- På grund av de nya avgifterna, inklusive 75 procentskatten, så hamnar vi på ett underskott på 75 till 90 miljoner kronor per säsong. När vi sålde Aubemayang så var det för att täcka upp för underskottet 2013, Guilavogui var för 2014, och Zouma för 2015. Den stora olyckan i Frankrike är att vi måste skatta så mycket högre än alla andra. Det är som att springa ett 100-meterslopp en 10-kilosboll på varje fot.
I år är arenan färdigrenoverad, nästa år försvinner 75 procentskatten, och 2016 börjar det nya TV-avtalet att gälla. Under tiden håller Saint-Étienne nere alla kostnader och jobba mot en mer medlemsstyrd ledning.
Klubbens tre sommarvärvningar? Kevin Monnet-Paquet gratis från Lorient och två lån: Ricky van Wolfswinkel och Kévin Théophile-Catherine. Dessutom släpptes den franska landslagsförsvararen Benoît Trémoulinas då han ville tjäna mer än vad lönetaket tillåter. Ändå förväntar sig alla att klubben ska sluta femma-sexa i Ligue 1 även den här säsongen.
Källor: Transfermarkt, ESPN, France Football, But!, Sportune