Göransson, Schough, Jakobsson, Diaz, Söberg, Dahlqvist. Alla landslagsspelare med ingen eller osäker klubbadress till hösten. Lägg till Caroline Seger och Linda Sembrandt som precis hittat nya hemmaarenor och vi har en landslagstrupp där väldigt många spelare har osäkra förutsättningar inför höstsäsongen.
Pia Sundhage pratade redan på damallsvenskans upptaktsträff i våras om hur Tyskland kunde leva mycket på att några av deras stjärnor spelade tillsammans även i klubblagen och därigenom byggde en säkerhet, samspelthet och trygghet för varandra. Även i landslaget. I och med Tyresös sorgliga uttåg försvann den klubb där många svenska landslagspelare ändå kunde ha en daglig träningsmiljö tillsammans. Det minns jag från min tid i Umeå och landslaget där vi då var ett antal landslagsspelare som spelade i klubben och vi kunde ta med oss mycket av det in i landslaget.
Caroline Seger kommer med säkerhet att bilda ett vasst radarpar med Kossovare Asllani i PSG, men i övrigt tror jag att landslagets chanser kan komma att påverkas av sommarens transferfönster. För det finns ett antal svenska landslagsspelare som behöver välja klubb noga för att kunna ge sig själv bra möjligheter att utvecklas och Sverige det där lilla extra som krävs i ett mästerskap.
Antonia Göransson
Mittfältaren som alltid setts som ett superlöfte väntar fortfarande på det där riktiga genombrottet. Efter att ha haft väldigt sparsamt med speltid petades hon till och med ur landslagstruppen inför matchen mot Skottland. Hon har helt saknat självförtroende i sitt spel under lång tid och behöver nu fokusera på att hitta lugn och ro. Jag skulle vilja se att Antonia vände hem till Sverige igen, hamnade i någon av toppklubbarna som Rosengård, Göteborg eller tillbaka till Kristianstad. Där skulle hon kunna få mycket speltid och förtroende och hitta tillbaka till sin fartiga och irrationella spelstil. Det i kombination med hennes 1 mot 1-spel är något som kan ge landslaget en extra dimension – när hon är på topp.
Olivia Schough
Om jag ska vara ärlig är jag tveksam till att Sundhage har tagit ut Olivia Schough till de senaste landskamperna. Hon är en energispelare, både på och vid sidan av planen, men har i mina ögon tillfört för lite för att platsa i landslagstrupp. Tittar man tillbaka på Schoughs karriär så har hon haft få längre perioder där hon varit helt ordinarie. I Göteborg var hon bara given i ett drygt halvår innan hon drog utomlands där det blivit sparsamt med spel. Sett till sin ålder och meritlista behöver hon ha fler matcher i benen än vad det blivit hittills. För henne spelar själva klubbadressen mindre roll, men det får gärna vara i en miljö där hon får speltid varje match - vecka efter vecka. Hon har intressanta egenskaper för en VM-trupp, speciellt som en super-sub som med sin energi kan kliva in och röra om i matcherna.
Sofia Jakobsson
Hennes Cloppenburg åkte ur tyska högsta ligan och det är väl ingen allt för vågad gissning att mittfältaren letar efter en ny klubb – igen. Efter Rossijanka, Chelsea och nu då Cloppenburg skulle jag vilja se henne i Umeå-tröjan igen. Hennes utveckling under senaste Umeå-tiden var väldigt positiv och jag tror att hon skulle kunna hitta tillbaka till lite av det om hon kom tillbaka. För hon är spelare som Sundhage alltid vet var hon har. Hon är en viktig kugge med sin stora arbetskapacitet men behöver hitta en miljö som gör att hon kan ta ytterligare kliv. Där tror jag Umeå kan vara helt rätt.
Förutom de här tre har vi även spelare som Malin Diaz, Carola Söberg och Lisa Dahlqvist. Alla tre ska efter Tyresös slutgiltiga kollaps hitta nya klubbar. Och även där har Pia Sundhage all anledning att hoppas på bra klubbadresser. Speciellt för Malin Diaz som visat att hon kan bli en riktig VM-joker om hennes utveckling kan fortsätta i samma takt.