EMPOLI
Lilla Empoli är en stad på ca 45 000 invånare trettio kilometer från Florens. Trots det är man uppe i Serie A då och då.
Nu är det dags igen för Toscana-laget att ta sig an de stora elefanterna i Serie A. Empoli är en välskött klubb, duktiga på att fostra egna produkter och smart på att låna unga duktiga talanger från större klubbar.
Den här upplagan är dessutom kryddad med äldre spelare vars hjärta klappar för klubben som Francesco Tavano och Massimo Maccarone. Även om de två gamla anfallarna har sett sina bästa dagar kommer de klara av steget till den högsta serien utan större problem och bli viktiga nyckelspelare.
Sedan var det det där med unga talanger. Man har bland annat förlängt lånet med Milan-talangen Simone Verdi och man har lånat in Rodrigo Aguirre, Diego Laxalt och Matias Vecino. Alla tre har stor potential till genombrott.
Sedan får vi inte glömma bort den 21-åriga egna produkten Daniele Rugani (delägd med Juventus) som redan bossar i backlinjen. Empoli har ett intressant lag som mycket väl kan överraska positivt och hänga kvar.
Eller falla precis på mållinjen.
Tränare: Maurizio Sarri (4-3-1-2)
Den 55-årige Sarri har tagit den långa vägen till Serie A. I sin tjugofyra år långa karriär har han tillbringat mesta delen av sin tid i de lägre serierna, men har nu alltså lyckats ta upp Empoli till Serie A. Under Sarri har Empoli spelat trevlig och rätt offensiv fotboll.
Nyckelspelaren: Francesco Tavano
Tavanos bästa dagar må vara över, men fortfarande har den nu 35-åriga anfallaren tillräckligt med skicklighet och målfarlighet för att kunna leverera i den högsta serien. För Empoli blir det väldigt viktigt att han gör det.
Genombrottet: Matias Vecino
Uruguayaren visade sporadiskt ifjol i Cagliari att han har en framtid i Serie A. Vecino är en allround mittfältare som kommer ge mycket nytta till Empolis mittfält. Efter säsongen kan han ha visat sig vara redo att hota om en startplats i Fiorentina som han lånats ifrån.
Tänkbar uppställning (4-3-1-2):
Bassi, Laurini, Tonelli, Rugani, Hysaj; Moro, Valdifiori, Vecino, Laxalti; Maccarone, Tavano.
Placering: 19
HELLAS VERONA
Det brukar heta att det andra året är det svåraste. Som nykomling kan man rida på vågen av adrenalin och man är inte lika kartlagda av motståndarna.
Fjolårssäongen var en stor succé för tränare Andrea Mandorlini och Hellas Verona. Man spelade offensivare än väntat, Luca Toni hittade tillbaka till 2006 års form, Romulo gjorde högerkanten till sin egen autostrada och Juan Iturbe blommade ut till en explosiv fotbollsraket.
Bakom dem hade man viktiga grovjobbare som t ex Hallfredson och Donati. Nu är förväntningarna uppskruvade samtidigt som man tappat Iturbe. Andra året kan bli tufft.
Man har dock inte stått handlingsförlamade under sommaren. Skicklige sportdirektören Sean Sogliano har hittat två transferpärlor i Rafael Marquez och Lazaros Christodoulpoulos och lär nog även lyckas locka till sig en och annan offensiv pjäs innan transferfönstret stänger (Nico Lopez?).
Med två gamla rävar, ett gäng greker och ett koppel av inkognitos vill Hellas Verona upprepa förra säsongens triumf. Jag misstänker dock att en tillbakagång är att vänta.
Tränaren: Andrea Mandorlini (4-3-2-1)
Mandorlini gjorde 180 matcher för Inter på åttio-talet och är inte känd för att vara någon offensiv tränare. Men ifjol vågade han ofta spela med två offensiva spelare bakom Luca Toni vilket gav mycket goda resultat. Det troliga är att han försöker med ungefär samma spelidé den här säsongen.
Nyckelspelaren: Luca Toni
När man trodde att den långe och gänglige målskytten Luca Toni var slut plockade han fram gammal god form från 2006. Toni gjorde hela 20 mål ifjol och det är av största vikt för Verona att han fortsätter att ösa in mål även i år.
Genombrottet: Jacopo Sala
Det vimlar inte av ungdomar i Veronas trupp, men om de värvar Nico Lopez innan transferfönstret stänger tror jag han kan bli en stor hit. Vi ska heller inte glömma bort 23-årige Jacopo Sala som har fin potential. Sala stack som 16-åring till Chelsea, men lyckades aldrig. Late bloomer?
Tänkbar uppställning (4-3-2-1):
Rafael, Martic, Marquez, Moras, Luna; Obbadi, Tachtsidis, Hallfredsson; Gomez, Lazaros; Toni.
Placering: 15
LAZIO
Lazios största problem ifjol var mittförsvaret. Biava var mestadels skadad och Andre Dias, Ciani, Novaretti och Cana turades om att vara syndabockar i försvaret.
Nu hoppas president Claudio Lotito och sportdirektör Igli Tare att de har löst det problemet med värvningarna av Stefan De Vrij och Santiago Gentiletti.
De Vrij är en ung och skicklig mittback som var bra i VM, medan den 29-årige Gentiletti röjde stora framgångar i Copa Libertadores med San Lorenzo.
Även om det känns som en uppgradering på papperet är jag inte övertygad om att Gentiletti kommer bli en succé och dessutom kan det ta tid att spela ihop ett nytt mittförsvar som inte har någon rutin av italiensk fotboll.
Förutom det har Lazio värvat smart i Dusan Basta, Marco Parolo och Filip Djordjevic som alla lär bidra positivt till laget.
Men Lazios största hopp står nog främst till att Antonio Candreva fortsätter att bryta upp motståndarnas försvar med sin speed, att Miroslav Klose håller sig skadefri och att Keita Balde Diao tar ytterligare kliv i vad som ser ut att kunna bli en mycket fin karriär.
Nye duktige tränaren Stefano Pioli har ett slagkraftigt och välbalanserat lag till sitt förfogande och även om det finns frågetecken kring målvaktsposten och ett nykomponerat mittförsvar skulle jag bli mycket förvånad om de inte är med i striden om en plats ut till Europa nästa maj.
Tränaren: Stefano Pioli (4-3-3)
Billy Bob Thornton-kopian Stefano Pioli sparkades av Bologna ifjol, men det var knappast där skon klämde då de ändå åkte ur den högsta serien. Snarare fick han ut rätt mycket av en relativt svag trupp under sina tre säsonger i Bologna.
Nu står han inför sin största tränarutmaning i karriären, nämligen att ta Lazio ut i Europa igen. Det troliga är att han kommer spela med en 4-3-3-uppställning även om han i Bologna använt sig av både 4-2-3-1 och 3-5-2.
Nyckelspelaren: Stefan De Vrij
Candreva måste göra en lika bra säsong som ifjol och Klose måste vara frisk och på topp, men om Lazio vill ta nästa steg måste någon kliva fram och leda försvaret. Det ansvaret kommer främst ligga på De Vrij. Han måste visa att hans VM-insats inte var en engångsföreteelse.
Genombrottet: Keita Balde Diao
Ifjol visade Keita att han är en spelare att bygga framtiden kring då han stod för fem ligamål och gjorde många fina insatser. Den här säsongen tror jag han kan gå från till spännande talang till stjärna. Räkna med att prislappen inte kommer ligga under 200 miljoner kronor efter den här säsongen.
Tänkbar uppställning (4-3-3):
Marchetti, Basta, De Vrilj, Gentiletti, Radu; Biglia, Ledesma, Parolo; Candreva, Klose, Keita.
Placering: 6
TORINO
Förra säsongens succépar Cerci-Immobile är snart ett minne blott. Immobile har lämnat för Dortmund och Cerci är på väg bort till en större klubb. Så hur bygger man om inför en säsong då man även ska spela i Europa League?
Jo, en bra start är att köpa in Torino-fostrade Fabio Quagliarella, hans oberäknelighet och skicklighet kan täcka för en tolv, tretton mål som Cerci och Immobile stod för. Ventura hoppas att Barreto, Larrondo och ett ännu ej inhandlat nyförvärv ska kunna stå för resten av målen.
I övrigt är laget mer eller mindre detsamma som ifjol där El Kaddouris flinka fötter, Darmians fina ytterspel, Vives löplungor och Gliks lejonhjärta blir mycket viktiga.
Glädjande nog har Torino också fått ytterligare ett svenskt inslag i Pontus Jansson. Den svenske mittbacken kan nog komma att få speltid under säsongens gång.
Trots att Torino känns väl förberedda och har förstärkt hyggligt tror jag att säsongen inte kommer vara lika glimrande som ifjol.
I min suddiga kristallkula artar sig ett litet antiklimax hos den vinröda delen av Turin.
Tränare: Gianpiero Ventura (3-5-2):
Ventura ändrade om sitt spelsystem en aning ifjol och spelade med en trebackslinje och gjorde om Cerci till anfallare. Det gick väldigt bra och Ventura lär fortsätta i samma spår den här säsongen trots att anfallet är helt nytt.
Nyckelspelaren: Fabio Quagliarella
Nu när Immobile har lämnat och Cerci är på väg att lämna krävs det att någon annan tar över stafettpinnen och leder offensiven i både målskörd och finess. Visst är det Quagliarella som ska “göra det” framåt för Torino i år.
Genombrottet: Omar El Kaddouri
Ifjol visade Napoli-lånet glimtar av sin fina teknik och förmåga att hitta målgivande passningar. Den här säsongen kan han komma att höja nivån och jämnheten ytterligare och bli ett aktat namn i Serie A.
Tänkbar uppställning (3-5-2):
Padelli, Bovo, Glik, Moretti; Darmian, Nocerino, Vives, El Kaddouri, Molinaro; Barreto, El Kaddouri.
Placering: 11