GENOA
Genoa försöker leta efter en ny tid då Marassi glittrar av blåröda förhoppningar och där en Europa-plats inte är en utopi. Även om vi inte ska inbilla oss att det kommer skina som på Diego Militos dagar kanske Genoa har någonting intressant på gång.
Det som gör en mer entusiastisk för denna Genoa-upplaga än fjolårets är främst den offensiva biten. Man har förstärkt med både Pinilla och Matri som båda kan göra uppåt en tio mål och både Perotti och Falque har potential som yttrar.
Större frågetecken finns på mitten och i försvaret, där spelare som Burdisso, Di Maio, Sturaro och Kucka alla måste ha bra säsonger för att laget ska kunna nå den övre halvan.
Även om jag tror att en plats ut i Europa är något långsökt kan Genoas säsong präglas av positiva vindar.
Tränaren: Gianpiero Gasperini (3-4-3):
Gasperini har varit lite lurig kring hur Genoa ska spela den här säsongen. I en intervju för några veckor sedan fick han frågan om han var nöjd nu att fler och fler av de större klubbarna i Europa börjar använda sig av trebackslinje, varpå han svarade att han minsann kanske kommer ändra till fyrbackslinje nu. Faktum är att det finns en del sanning i det då han provat det under försäsongen.
Nyckelspelaren: Nicolas Burdisso
Genoa är i behov av en spelare som leder försvaret och Burdisso är nog det närmsta Genoa kommer en försvarsgeneral. Hans rutin och tuffhet blir viktig.
Genombrottet: Stefano Sturaro
Sturaro fick chansen i slutet av förra säsongen och imponerade med sin energi och tuffa spelstil så pass mycket att Juventus köpte honom. Nu när han blir kvar på lån från Juve kommer han bli en viktig pjäs i Gasperinis bygge.
Tänkbar uppställning (3-4-3):
Perin, De Maio, Burdisso, Marchese; Rosi, Sturaro, Bertolacci, Antonelli; Perotti, Pinilla, Kucka.
Placering: 9
INTER
Den här sommaren har sportdirektör Piero Ausilio lyckats ge Walter Mazzarri det lag han önskar.
Inter har plockat in Nemanja Vidic på fri transfer och lyckats värva både Pablo Osvaldo och Yann M’Vila på lån.
Sedan hittade man vad som verkar vara en perfekt ersättare till Esteban Cambiasso i Gary Medel. Chilenaren kan spela både som mittback och som mittfältare och är nog exakt vad Mazzarri behöver för att tuffa till laget.
Dessutom tror jag att Dodo kan bli en succé under Mazzarris 3-5-2, vilket passar brassen bättre än att spela som ren ytterback vilket han gjorde i Roma.
Med en central linje med Ranocchia, Vidic, Juan Jesus, Medel och M’Vila har man potentiellt sett en urstark defensiv ryggrad att lita till. Precis som Mazzarri vill. Det känns som om det kommer bli svårt att göra mål på Inter.
Längst fram känns Icardi, Osvaldo och Palacio som relativt god garanti för hygglig målskörd och bakom dem blir Hernanes och Kovacic viktiga då de är de mest kreativa spelarna i startelvan.
Om Inter avslutar transferfönstret med en vass värvning likt Lavezzi eller Cerci är man bra rustade för att nå en plats till Champions League. Men det kan lika gärna bli ingenting eller Jonatan Biabiany.
Min största farhåga är dock att Mazzari är för defensiv i sitt tänkande och att hans spelidé kan komma att bromsa upp både farten och kreativiteten för mycket.
Inters säsong kommer handla mycket om hur bra nyförvärven är och hur Kovacic & Hernanes levererar.
Men framför allt tror jag att den ligger i Mazzarris händer.
Tränaren: Walter Mazzarri (3-5-2):
Mazzarri pratade om att han skulle prova en fyrbackslinje under sommaren, något vi inte sett någonting av. Det troliga är att han fortsätter med sin 3-5-2-uppställning. Tidigare har Mazzarri visat stora tendenser till att vara för defensiv. Jag tror det är dags att släppa på handbromsen en aning.
Nyckelspelaren: Nemanja Vidic
Vidic är redan ledaren i försvaret och hans rutin och klokhet kan komma att bli vad Inter behöver för att stänga igen butiken.
Genombrottet: Mateo Kovacic
Visade under vårens sista matcher vilken bollbegåvning och skicklig spelare han är. Nu förväntar sig alla att han ska bjuda på en stor säsong. Jag tror att tiden kan vara inne för Kovacic att briljera.
Tänkbar uppställning (3-5-2):
Handanovic, Ranocchia, Vidic, Juan Jesus, Jonathan, Hernanes, M’Vila, Kovacic, Dodo; Palacio, Icardi.
Placering: 4
MILAN
Milan kliver in i den nya säsongen med tusen transferrykten, en ny tränare, utan Balotelli och med ett gäng lirare fulla av revanschlusta.
Det är inte helt lätt att skönja vart Milan är på väg. Berlusconi vill inte längre spendera pengar, Galliani jagar gratisspelare och dyra lån med ljus och lykta och truppen känns både medioker…..och intressant.
För bakom dimman av spelare som sett sina bästa dagar (Essien, Mexes, Pazzini, Bonera mfl) finns det också ett mycket större lugn i truppen utan Mario Balotelli och med Filippo Inzaghi vid rodret.
För bakom kladdet av sorgliga transferrykten (Mitroglu, Soldado, Pandev mfl) finns också en skadefri El Shaarawy, en nytänd (?) Menez, en revanschsugen Honda. Där har Milan mycket ofullbordad potential att hoppas på.
Förhoppningen är också att Rami ska bli ännu bättre, att starke Alex ska ge rutin, Armero ska överföra sin VM-form till den rödsvarta tröjan och att antingen Poli eller Cristante tar ett steg framåt i sina karriärer. Men frågan är hur långt det räcker?
Jag är osäker på hur mycket hopp Milan-supportrarna ska ha om eventuella nyförvärv innan transferfönstrets gong-gong har gått. Det känns inte som om Galliani kommer lura av någon klubb på en anfallare som går in och gör skillnad.
Möjligen lyckas man till slut landa Alessio Cerci, vilket givetvis skulle en behövlig speed och klass till offensiven.
I väntan på att Hachim Mastour ska växa till sig lite är det svårt att tro att detta Milan har någon större framtid framför sig. Ett Milan som pratar om långsiktighet men som agerar kortsiktigt. Ett Milan som mycket väl kan haverera ytterligare eller lika gärna överraskande blomstra under Inzaghis vingar.
Milan är en av säsongens största gåtor när Serie A fäller ut sin röda matta på lördag.
Och jag har inte svaret.
Tränaren: Filippo Inzaghi
Den före detta målskytten är oprövad i dessa sammanhang. Trots det verkar han ha skänkt ett visst lugn i truppen och även förhöjd spelglädje. Inzaghis taktiska kunnande är fortfarande osynat, men hittills verkar han ha “vunnit” spelarnas förtroende. Det är i den änden man börjar.
Nyckelspelaren: Riccardo Montolivo
Milan saknar naturliga ledare i truppen och Montolivo är kanske inte heller den tydliga “fanbärare” alla lag behöver. Men med hans spelskicklighet är han kanske det närmaste Milan kommer en nyckelspelare på planen.
Genombrottet: Stephan El Shaarawy
Han har ju redan fått sitt genombrott, men då Hachim Mastour (extrem potential) troligen är något eller några år bort från riktig speltid och då jag är osäker om Niang verkligen har “det” tar jag den fegare vägen och säger att El Shaarawy får sitt andra genombrott i karriären. sJag tror att SES kommer skänka viss glädje till Milan och dess supportrar den här säsongen.
Tänkbar uppställning (4-3-3):
Lopez, De Sciglio, Rami, Alex, Armero; De Jong, Montolivo, Poli; Menez, Pazzini, El Shaarawy.
Placering: 7
PARMA
Parma gjorde en fantastisk säsong i fjol och grejade en Europa League-plats. Den platsen rycktes dock bort på grund av att man inte betalat inkomstskatt i tid. En förseelse som säkerligen har begåtts av andra lag tidigare utan åtgärd.
Det är därför inte konstigt att det känns som om luften gått ur president Ghirardi och klubben något. Min känsla är att man kliver in i den nya säsongen mer med uppgivenhet än med revanschlusta.
Något som även transfersommaren skvallrat om. Man har sålt Marco Parolo och är på väg att sälja Jonathan Biabiany. Två viktiga pjäser från i fjol.
Nu försöker sportdirektör Pietro Leonardi lappa ihop laget med Francesco Lodi som ny mittfältsdirigent och man har förhoppningar om att Ishak Belfodil ska glömma bort Inter-fiaskot och ta upp karriären där han lämnade den i Parma sist.
Offensiven kommer återigen kretsa kring Antonio Cassanos genialitet och även om den finns kvar är han alltid en tickande bomb. Parma har även två av Italiens största talanger i Alberto Cerri och Jose Mauri, vilka är ryggraden för framtiden. Båda kan komma att få speltid i år.
Men om inte Parma gör ett par överraskande transfer-manövrar tror jag att de kan komma att gå från att ha förtjänat en plats ut i Europa till att kämpa om att hålla sig kvar inom loppet av tolv månader.
Tränare: Roberto Donadoni (4-3-3)
Gjorde ett mästerligt jobb med laget ifjol, men står inför en tuffare uppgift den här säsongen. Hur ska han kunna få laget att prestera lika bra fastän laget känns något försvagat? Parmas säsong ligger mycket i hur Donadoni lyckas få spelarna att agera motiverat och hur han lyckas ge laget nya dimensioner i spelet.
Nyckelspelaren: Antonio Cassano
Det har pratats om att Cassano är missnöjd, att han kanske till och med är på väg bort från klubben. Så länge han är kvar är det hans genialitet som är nyckeln framåt för Parma.
Genombrottet: Jose Mauri
Den argentinsk-italienska mittfältaren är en mycket spännande talang. Ibland påminner han mig om en defensiv variant av Rui Costa. Mauri har fått förtroende under försäsongen och kan komma att få starta i premiären.
Tänkbar uppställning (4-3-3):
Mirante, Cassani, Paletta, Lucarelli, Gobbi; Acquah, Lodi, Mauri; Biabiany, Cassano, Belfodil.
Placering: 16