Finns det någonting som kan reta upp en fotbollssupporter till den grad att det kokar över fullständigt? Segrar för antagonisten och felvinklade artiklar i media i all ära – jag tänker på fotbollsdomaren. Den spanska varianten.
Den spanska ligan må vara den bästa i världen men den har inte den bästa domarkåren. Tvärtom faktiskt. Merparten är ett gäng kortglada stollar som älskar att stå i centrum, oavsett väder och vind.
En sådan profil var Iturralde González. Tandteknikern från Bilbao var en domare man älskade att hata, i vissa matcher som exempelvis El Clásico november 2010 var han briljant. I övriga matcher upphovet till nya spanska (och kanske svenska?) svordomar.
Iturralde älskade uppmärksamheten. Hans eviga och yviga gestikulerande i kombination med en rätt rolig frilla och ett än märkligare löpsteg försatte domaren lätt i ”cirkus-facket”.
För någon månad sedan varnade han hela Valencia startelva, minus en spelare. Klassiskt Iturralde. På tal om klassiker, ni minns det säkert och har även sett det. Den 30 sekunder långa varningen på Nikola Zigic dör aldrig, även det klassiskt Iturralde.
Jag vet inte om domarna i Spanien är sämre än sina motsvarigheter i Tyskland och England? Det är möjligt – det jag däremot oftare ser i Spanien är att domherren älskar att stå i centrum. Lite som när Anders Frisk dömde allsvensk fotboll – ofta duktig ute på den europeiska scenen dock.
Spanska domare måste lära sig dialog. Förvisso kan man inte verbalt ta vilken skit som helst men domarkåren brister i både känsla och sunt förnuft många gånger.
Men det är klart. En profil som Iturralde kommer jag faktiskt att sakna. Sen hur många av hans totalt 1647 utdelade gula kort, 118 utvisade spelare och 104 dömda straffsparkar som faktiskt var korrekta – det är en annan sak.
Till sist, hade vi haft engelska domare i Spanien så hade vaktmästarna fått plocka upp benbitar efter matcherna. Blickarna ska, som när det gäller mycket annat, vändas mot Tyskland. Briljant domarkår.