I mitten av 2000-talet fick IFK Göteborg fram en gyllene generation med en handfull spelare som senare blev etablerade landslagsmän och utlandsproffs. Spelare som Marcus Berg, Gustav Svensson och Pontus Wernbloom var med och lade grunden till Blåvitts SM-guld 2007.
Nicklas Asp, 31, tillhörde just den generationen. 2005 bildade han anfallspar med Marcus Berg i Blåvitts U21-lag och vann den interna skytteligan. Belöningen kom i form av en plats i A-truppen. Men efter ett halvår skickades Asp från klubben.
- Jag vet inte varför vi fick fram en så bra generation. Det var flera spelare som kunde ha varit där uppe. Konkurrensen var hård, klimatet var extremt. Man kunde skada varandra på träningen. Jag som är en mindre spelare var nästan rädd för att träna när det regnade ute. Vi hade Gustav, vi hade Marcus och Jonathan Berg som alla var aggressiva av sig, vinnarmentaliteter, säger Nicklas Asp till Fotbollskanalen.
- Det var oerhörda vinnarskallar. Sen hade vi flyt. Det året hade A-truppen jätteproblem med skador, så Arne (Erlandsen) hade inget annat alternativ än att kasta in de unga spelarna. Och de som fick chansen tog den.
IFK Göteborg trodde dock inte på Nicklas Asp. 2006 släppte klubben den lille anfallaren som då var på väg till Ljungskile tillsammans med Martin Smedberg-Dalence.
- Smedberg var fortfarande under kontrakt så Ljungskile kunde låna in honom. Men eftersom jag var kontraktslös krävde IFK ett utbildningsbidrag på 150 000 kronor. Ljungskile ville inte betala såna pengar för en halvfärdig spelare.
Så i stället hamnade Asp i Torslanda. Proffsdrömmen blev allt mer avlägsen. När IFK Göteborg 2007 vann SM-guld var Asp bara en åskådare. Han som tidigare var en av akademins bästa målskyttar fick nu stå vid sidan av.
Hur var det att se Berg, Bjärsmyr och de här gå vidare?
- Då var det väldigt tufft. Jag var i tidiga 20-årsåldern och hade drömt om att bli proffs. Jag hade snuddat på det och smakat på det. På den tiden skyllde jag ofta på många runt omkring mig. På Arne Erlandsen, bland andra. Jag var absolut bitter på Arne. Men kollar man i backspegeln… Det går att säga mycket om Arne, men han gav många spelare chansen. Jag var inte tillräckligt bra, helt enkelt.
- Oftast handlar det inte bara om hur bra du är som spelare, men också mental styrka. Kollar man på spelarna som gick långt så var alla starka. Gustav brydde sig aldrig. Och Wernbloom var ju aldrig brydd över något. ”Oj, nu ska jag spela i IFK Göteborgs A-lag. Oj, nu ska jag bli proffs." Det spelar ingen roll om vi förlorade eller vann - Pontus var alltid likadan.
- Jag hade inte den mentala styrkan och det var den största anledningen till att jag inte tog mig igenom. Jag bekymrade mig mycket och tänkte mycket på hur saker och ting skulle gå.
Proffsdrömmen slocknade tidigt för Asp. 2007 började han spela fotboll och satsade i stället på en civil karriär i reklambranschen.
- Det året startades Göteborg Futsal club. Jag var en av spelarna som var med redan på första träningen. Jag har alltid spelat väldigt mycket inomhusfotboll och kommer från en liten ort på landet där vi alltid hade tillgång till hallen.
Asp var med och harvade runt i Göteborgs lokala serier. Samtidigt började han också gå tränarutbildningar för att lära sig mer om futsal. När den Svenska futsalligan drog igång var IFK Göteborg en av de ledande klubbarna. Asp har varit med om att föra IFK Göteborg till tre SM-guld - både som spelare och spelande tränare.
Sedan landslaget drog igång 2012 har 31-åringen varit en given pjäs i förbundskaptenen Charbel Abrahams laguttagningar. Asp utsågs till lagkapten redan då - och har kvar bindeln fyra år senare.
Känner du någon sorts revanschkänsla nu?
- Kanske ingen revanschkänsla. Men när man blev kapten i landslaget kändes det som en andra chans. För det var en proffsdröm som försvann - sen kom plötsligt futsalen som gav mig en möjlighet. Det är stort att få dra på sig landslagströjan oavsett hur man vrida och vänder på det.
- Många, eller jag skulle nog säga alla här, är såna som inset att vi aldrig kommer bli fotbollsproffs.
Tror du man känner en extra stolthet och värderar det mer?
- Jo, men det tror jag. Man får inte glömma att ingen av oss som spelar i det här landslaget har tjänat några pengar. Kanske några tusenlappar, men det är inget du har försörjt dig på. Det här är ett rent fritidsintresse.
Hur långt bort är Sverige från att kunna ha en proffsliga?
- Några klubbar kanske betalar lite. Men det handlar inte om pengar som du kan leva på. Men vi ligger nog inte så långt bort från att vissa kan försörja sig på det.
Asp har en framgångsrik civil karriär. Efter avslutade studier på prestigefyllda Berghs School of Communication och IHM Business school jobbar han i dag som projektledare på en reklambyrå i Göteborg.
- Jag blev rätt bra på det i stället, säger Nicklas Asp.
Han blev rätt bra på futsal också.
Se höjdpunkter från Sveriges seger mot Grönland med Nicklas Asps mål i spelaren ovan.