För drygt tre år sedan var Mathias Ranégie, 25, knappast något hett i svensk fotboll. Efter att ha misslyckats i både Blåvitt och Go Ahead Eagles förbarmade sig BK Häcken.
Nu är anfallaren nära att få starta i VM-kvalet mot Färöarna.
- Jaha, det visste jag inte, men vi får se vad som händer, säger Mathias Ranégie till fotbollskanalen.se efter att ha fått information om att Johan Elmander inte är aktuell.
Det nyblivna Udinese-proffset har gått från att vara ratad och i en medial fajt med Erik Hamrén i augusti till att träna med det riktiga A-landslaget för första gången. En surrealistisk och intensiv tid har han bakom sig sedan han flyttade söderut för en dryg månad sedan.
- Om man kollar ett par veckor tillbaka absolut, men efter flytten till Italien och det gick bra kände jag att det kom närmare.
Förvånad?
- Inte så otroligt. Jag gjorde riktigt bra match mot Milan och bra match mot Anjzi och hade precis kommit till Udinese och det fanns anfallare som hade skavanker.
Hur var det att kliva in på landslagets hotell?
- Det är inspirerande, men det är många jag träffat tidigare som Pontus, Ola och Daniel. Det gäller bara att hålla tiderna och sätta på sig rätt kläder.
Fått några tips om twittrande?
- Haha, bara att hålla låg profil. Nej, jag har inte fått några twittertips.
Hur tror du att det är att möta Färöarna som lär backa hem?
- Det är alltid svårt att möta sånt motstånd och alla lag vill ha ytor och när man inte får det får man hitta andra sätt. Bredda och slå inlägg, men jag vet inget om Färöarna.
Vad tillför du i landslaget?
- Styrka och huvudspel och en bra uppspelsfas och jag haft haft ett bra målsnitt. Min största utmaning blir att ta plats på planen och spela bra fotboll.
Blev du så mycket bättre av flytten till Udinese att du direkt ska vara med i landslaget?
- Två, tre veckor förändrar inte mycket, du kanske får mäta dig med bättre backar och kan få en självförtroendeboost, men det tar längre tid att utvecklas som spelare.
Hur ser du på att man inte kommer med i allsvenskan, men en flytt så kommer man med nästan direkt?
- Det behöver inte betyda att det är så, men klubblag kan ha betydelse och att man ser att man kan mäta sig mot mer internationellt motstånd. Då kanske han fick reda på det han behövde veta.
Slutade du aldrig tro?
- Mina sista tre år har varit riktigt, riktigt bra och jag har blivit bättre och bättre för varje. Har du den känslan som spelare är du på rätt väg. Landslaget har alltid varit en bonus men jag visste att om jag behövde komma ut för att komma med.
Hur ser du på att allsvenska spelare har svårt att få vara med i landslaget?
- Hade allsvenskan varit femte bäst i Europa så hade det varit fler med. Det finns inte plats för allsvenska spelare. Nej, men det kan vara så att han hittade några landskamper nu, och det var lite skavanker så jag hade kanske varit aktuell även om jag inte varit i Udinese. Det vet man inte.
Hur upplever du italiensk fotboll?
- Den är lurig, det är lite som min tränare sa: om du gör mycket mål i Italien gör du mycket mål överallt. Väldigt taktiskt skickligt försvar och man släpper inte in mycket mål. Knivigt att få målchanser.
Mycket fula grepp?
- Mycket mer sånt, nu förstår jag inte ett skit av vad de säger, men när jag gör det kanske jag blir det också. Allsvenskan är rätt snäll där, det är inte Italien.
Efter en strulig karriär som gått upp och ner och slutligen mest uppåt är Ranégie öppen med att han inte funderar så mycket vad som kunde blivit om han skärpt sig tidigare.
- Nej, ibland, men det går inte att göra något åt. Jag kanske inte varit den spelaren som jag är i dag. Jag är rätt nöjd där jag står nu. Det hade varit roligare om jag var 22 men jag är inte 22.
Han tackar BK Häcken som fångade upp honom i rätt tid:
- De har betytt jättemycket, allting handlar om förtroende. Jag fick förtroende från Sonny (Karlsson) som ville ha mig och från Peter (Gerhardsson) när jag gick 32 matcher utan mål vilket var nästan lite väl. Men jag fick ta det i min takt och vara lite slarvig där i början.
Hur ser du på Häckens sätt att inte bötfälla och istället hjälpa spelare med problem av den typen?
- Det var så att i Blåvitt skulle man vara klar och ha gått den skolan men Häcken var vant vid att hjälpa spelaren och inte bara döma och de förstod att det inte hade med viljana att göra och att man inte sket i det. Häcken hade mer vana att hjälpa.
Är du redo för att hålla tiderna i A-landslaget nu då?
- Ja, nu får man vara klar med det. (Skratt)