Parissolen slickar den väldiga flygplanskroppen som står parkerad redo för avfärd. Men där inne härskar halvdunklet och bara några förlupna solkatter dansar mot väggarna. Inte mycket ljus tränger in genom de ovaltrånga fönstren.
Två män står framåtlutade över en svart metallåda, ungefär lika stor som en banankartong. De mumlar dämpat och handskprydda fingrar löper systematiskt över en uppsjö av låsanordningar.
- Får man kolla närmare, undrar fotbollskanalens utsände.
Svaret blir – naturligtvis – nekande.
- Backa lite, såja, två steg till, instruerar en av vakterna med emfas och tydlighet.
Så plötsligt ger väskan ifrån sig ett klick, slås upp, och en kaskad av guldglitter väller genom kabinen. Mörkret bereder genast plats för denna, planetens mest eftertraktade idrottsskatt.
- Alla blir överväldigade när de får syn på den. Samma magi var man än hamnar. Folk slås liksom av historiens allvar. Jag älskar verkligen glädjen ett sådant här föremål förmedlar, säger Lorna Sommerville, en av organisatörerna för den turné trofén nu befinner sig på.
Nästa stopp är Stockholm, Sverige, och inför ankomsten ville några sponsorer få bucklan värderad. Auktionshusets representanter funderade och klurade, men beskedet blev inte särskilt specifikt. Pokalen ansågs helt enkelt oskattbar.
Och undra på det. Utöver själva guldet i 18 karat, drygt fem kilo, finns en oöverträffbar symbolladdning kring den åtråvärda statyetten. Maradona har hissat den som världsmästare, Pelé, Beckenbauer, Deschamps och Totti likaså.
- Därför bevakas den naturligtvis minutiöst. De här två gentlemännen följer den dygnet runt och släpper den aldrig med blicken, säger Lorna Sommerville och gestikulerar mot vakterna.
- Men det är inte bara vi, inflikar en av männen. I varje nytt land vi hamnar har vi ett tätt samarbete med handplockade säkerhetsföretag. Trofén är fullständigt säker med oss.
Vad skulle hända om jag försökte knycka den?
- Oj, inte smart. Då hade vi fått skjuta dig, skojar vakten.
Jag springer snabbt…
- Ja men inte snabbare än en kula, va? Fast ingenting är ju omöjligt och du kan förstås testa. Men jag skulle ändå avråda dig, operationen kring det här är enorm.
De orden lär glädja Fifa, det internationella fotbollförbundet. Vid två olika tillfällen genom årens lopp har pokalen, som från början hette Jules Rimets Trophy uppkallad efter fransmannen som lade grunden för VM, hamnat på villovägar. Först i England 1966 - men då hittades den av hunden Pickles, nedgrävd i en trädgård. Och senare på Brasiliansk mark 1983.
Bucklan som nu står uppställd inuti ett specialchartrat franskt jetplan är alltså den tredje som skapats. Och man tycks ha bestämt sig för att inte slarva bort fler.
- Det ligger i sakens natur att vi inte kan avslöja något om detaljerna kring själva hanteringen. Men personerna du ser här är proffs. De vet vad de gör, säger Lorna Sommerville.
Vissa säger att de tidigare arbetat för Scotland Yard, andra hävdar att det snarare rör sig om FBI. Vilket stämmer?
- Tyvärr kan jag inte berätta något om deras bakgrund. Och deras utseende får inte bli känt. Den informationen skulle kunna hamna hos fel människor.
Jag får inte ta några bilder?
- Nej, tyvärr, jag är ledsen.
Fotbollskanalen passar ändå på att fråga säkerhetspersonalen om det inte skulle gå bra att plåta några foton av dem bakifrån. Då ser man ju åtminstone inga ansikten.
- Det är sant, men ibland händer det att vi färdas med väskan till fots korta sträckor. Då får ingen veta hur vi ser ut, säger vakterna.
Under sitt besök i Stockholm, det 18:e av sammanlagt 83 världen över, ska VM-bucklan vara med vid flera jippoevenemang. All annan tid förvaras den i ett bergvalv hos ett svenskt bolag. På okänd ort, förstås.