I början av april skulle fotbollsförbund världen över publicera agentarvoden för spelaraffärer 2015. Fifa har konstigt nog slagit in på en väg av öppenhet. Därför har man kunnat läsa vad klubbar betalat i England, Tyskland, Danmark och så vidare.
Har hört talas om det här ett tag och alla förbund gillar det inte. Inte heller klubbar och agenter. Samtidigt har Fifa tryckt på för att det är en väg till mer öppenhet. Sedan kan man säga att Fifa knappast har något att förlora på just den här öppenheten.
Karl-Erik Nilsson o Co brukar alltid slå på transparenstrumman när det passar. Verkligheten har sedan lärt oss att det är en trumma som ger tomma ljud men inte mycket mer oavsett om det rör spelarbonusar eller Friends Arena.
Det vore även fel att påstå att SvFF imponerar i öppenhet kring agentarvoden. På fotbollskanalen.se har vi legat på sedan i början av april och det har hela tiden hetat att det kommer publiceras i veckan. Tiden gick utan resultat.
Vid ett kollsamtal förklarade SvFF att det givetvis kommer att märkas när man offentliggör: ”Det kommer att synas ordentligt när vi publicerar, vi kommer inte att gömma det på någon fogis-sida”. Jo, tjenare, det var precis fogis-spåret som man körde när dokumentet kom ut under märkningen: ”Redovisning förmedlare”.
Om Svenskfotboll.se är den mer publika hemsidan för SvFF så är fogis en hemsida för rörelsen. Vi fick till och med ta hjälp för att guida oss fram till den undersida där förbundet valt att lägga ut vad svenska elitklubbar betalat ut i agentarvoden 2015.
Visade sig vara ganska skral utdelning. Blott fyra allsvenska klubbar hade lämnat uppgifter om vad man betalat till agenter under 2015. AIK, Hammarby, IFK Göteborg samt IFK Norrköping har uppgivit spelare, agent samt en klumpsumma för alla affärer.
Faktum är att på listan finns bara elva allsvenska klubbar (även Jönköping, Malmö, Elfsborg, Örebro, Djurgården, Häcken, Helsingborg) med och två från Superettan (Gais och Åtvidaberg) och tre division 1-klubbar (Mjällby, BP, Landskrona).
De resterande klubbarna har bara uppgivit vem man kontrakterat och vilken agent som hjälpt klubben eller spelaren. Inga summor överhuvudtaget. Så man får en viss bild av vilka agenter som är i farten i vissa klubbar av genomgången.
AIK, Hammarby, IFK Göteborg samt IFK Norrköping hade lagt ut totalt runt fem miljoner kronor för 17 spelare. Ett snitt på runt 290 000 kronor per spelarkontrakt som klubbarna skrev under 2015.
IFK Norrköping låg högt med 2 469 000 för fem affärer, nästan en halv miljon styck. Eftersom Alexander Fransson är med på listan kanske agent fått betalt vid försäljning till Basel? Även om den blev klar kring årsskiftet.
Blåvitt betalade 400 000 för Ghana-spelarna Kasim Prosper och Sabah Lawson. Bajen låg på 828 000 för sex förvärv. AIK gjorde fyra affärer och betalade 1,2 miljoner vilket är närmare 300 000 kronor per spelare.
En timme efter att min krönika publicerades tipsar Blåvitt-supportern Kristoffer Norén och SvenskaFans Peter Sundberg om att IFK Göteborg i sin årsredovisning tagit upp agentarvoden. Där har klubben uppgett att man betalade 5 497 000 i arvoden under 2015.
Förutom att det är en rejäl ökning för Blåvitt - under 2014 betalade man ut 578 000 och nu nästan tio gånger mer - är det minst sagt underligt att man till SvFF bara uppgett 400 000 kronor. Oavsett var nu felet ligger så brister det rejält.
Det framgår annars av SvFF-listan vilken agent som klubben anlitat för att värva en viss spelare. Däremot behöver det inte betyda att agenten jobbar för spelaren. Fast ibland är det ju roller som glider ihop.
Sedan Skatteverket började granska spelaraffärer så är det mer lönsamt för alla inblandade att en klubb anlitar en agent. För om spelaren ska ta av sin beskattade lön och betala en agent så blir det dyrare för alla.
Om det är rätt och riktigt? Ja, det är upp till Skatteverket och de olika parterna att reda ut. Det är väl en tolkningsfråga huruvida vem agenten jobbar för. Viktigast är väl att agenten inte jobbar åt både klubb och spelare?
Totalt är det 45 affärer som är rapporterade och av dem är det 24 där spelaren anlitat agent och 20 där klubben anlitat en agent och en där Åtvidaberg varken uppgivit agent eller om det är ÅFF eller spelaren (John Owoeri) som anlitat ombud.
Naturligtvis är det intressant ju fler portar man öppnar inom fotbollen, men det är givet att detta material är svårbedömt. Det finns fortfarande vägar runt öppenheten, framför allt om man värvar från utlandet.
Ett första rimligt steg vore att alla svenska klubbar deltog i redovisandet. Dessutom borde man specificera vilka agenter klubben använder till vilka värvningar, förlängningar och även vilka agenter som spelaren använder.
Lägg till att man borde dela upp summorna så man kan se vad det kostade klubben Y att värva spelare X. Annars blir det omöjligt att bedöma vad som är rimligt. Efter att ha läst denna sammanställning undrar man exempelvis varför Norrköping betalar mest av alla?
Gnäll inte heller på att klubbar betalar agenter. Det är en del av verkligheten och är precis som när man säljer bostäder och anlitar mäklare. Ibland behöver klubbar hjälp att värva, ibland behöver man hjälp att sälja och det kostar.
Däremot är det givet att klubbens ledning borde förklara för medlemmarna hur mycket man betalar agenter och varför. Motivera de 275 000 kronor som går till en förmedlare för att en anfallare ska skriva på kontraktet.
Egentligen hade man velat se det presenterat i årsredovisningen. Kostnad för spelarna och specificerat ner till agentarvoden. Allt för att medlemmarna skulle få en insyn som gjorde att de kunde ifrågasätta om det verkligen behövdes.
Tyvärr är fotbollen sådan att de som styr sällan har något att vinna på att ge bort insyn. Därför blir sådana här försök av öppenhet rätt tama och bara en illusion av att man får insyn i verksamheten.
Tyvärr lyckades inte ens SvFF med det när bara fyra klubbar finns med i sammanställningen. Fast vi kanske inte ska ge upp helt. Längst ner har SvFF skrivit: ”Sammanställningen kan komma att uppdateras”.