Danmarks landslagsstjärnor gjorde succé i sommarens EM vilket höjt profilen för laget. Något som de danska spelarna vill ska synas även i avtalet som man har med det danska fotbollsförbundet. Men den erbjudna höjningen var otillräcklig.
Då gick landslaget ut i strejk och DBU fick ställa in en utsåld träningsmatch mot Holland. Dessutom var det in i det längsta oklart om Pernille Harder och de andra stjärnorna skulle spela VM-kvalet mot Ungern, men man sköt upp konflikten till efter den matchen.
Beundrar modet hos de danska spelarna som gör som de amerikanska damstjärnor i både hockey och fotboll gjort på senare år. Tänk att det kapitalistiska USA ska lära ut värdet av facklig kamp och att det inte funkar att bara sitta tysta i ett hörn. Gillar än mer att de danska herrarna erbjöd att dela med sig av sina pengar.
USA är knappast känt för starka fackföreningar, strejkhot och en öppen kamp för bättre förutsättningar. Ändå är det i landet som ofta hyllar kapitalismen som idrottskvinnor som slåss för rättigheter kan finna inspiration.
Även om USA givetvis har en facklig historia är i dag endast tio procent av landets arbetsföra medlemmar i en fackförening och trenden pekar bara neråt. I Sverige är närmare 70 procent medlemmar i facket.
Men det senaste året så har amerikanska stjärnor i fotbolls- och hockeylandslagen inte fastnat i en tacksamhetsskuld utan istället ställt tydliga krav på sina förbund. Man har pekat på vad man genererar och även tagit stöd av lagstiftning mot diskriminering. Man har krävt rättvisa.
Stjärnorna har använt sig av allt från strejkhot till stämningar till hjälp från politiker till hot om bojkott av exempelvis hemma-VM i hockey. Naturligtvis har man tagit en hel del stryk, inte minst i sociala medier, men i slutändan fick man till historiska avtal.
Även i Sverige har avtalet mellan spelarna och förbundet löpt ut och man är fortfarande en bra bit ifrån varandra. Hoppas att Caroline Seger och de svenska spelarna vågar stå på sig för att få till ett bättre avtal som dessutom signalerar jämlikhet.
En stor och demokratisk folkrörelse som den svenska ska givetvis visa vägen genom att jämna ut förhållandena mellan herrar och damer. Nej, det är inte så att de drar in lika mycket, inte ens nära, men SvFF bör visa att man vill gå i den riktningen.
Under de år jag bevakat landslaget i fotboll för kvinnor har svenska spelare varit försiktiga och rätt fega och aldrig vågat kliva fram. I USA och numera i Danmark går det att hämta inspiration. Där vågar man slåss för sina rättigheter och är inte bara nöjda med vad herrarna i toppen delar ut.
Dessutom vore det bra om de svenska herrarna precis som sina danska motsvarigheter visade vägen på ett sätt som inte gjorts tidigare i Sverige. Antingen kan man avstå ersättning eller åtminstone gå ut och öppet stötta damerna i kampen för att få en bättre ersättning.
Historiskt har svenska herrspelare haft mindre betalt än sina kollegor runt om i Europa och visat sig solidariska med SvFF. Bland annat har de danska spelarna haft betydligt större ersättning för landslagsspel. I dag är det få som är beroende av pengarna som kommer från SvFF och då kan man hjälpa damlandslaget.