Lördag kväll 20:45 är det avspark på Friends Arena. Sverige mot Danmark med EM i Frankrike som hägrande pris. Slaget om Skandinavien. Den första av två ronder inför utsålda nationalarenor och det går att ta på anspänningen inför drabbningarna.
Jo, jag vet att det är två förlorande lag som fått en extrachans, men kanske är det just det som skruvar upp det extra? Landslagen är så nära EM att det nästan går att ta på, men i själva verket balanserar man på en tunn kant och på ena sidan är paradiset och på den andra sidan är det helvetet.
EM-deltagande är mer än bara prispengar från Uefa, det sätter fart på allt: sponsorer, fans, försäljning. När vinnaren kan ta sikte på Frankrike nästa sommar med miljontals kronor till alla från förbund till spelare och där landets fotboll får en injektion av hopp, tro och liv så väntar betydligt hårdare tider för förloraren av de här matcherna.
Man brukar tala om räfst och rättarting, och det väntar förloraren, men sedan 1300-talet har man åtminstone slopat dödsstraffet. Däremot är det givetvis så att förbundskaptenen mister sitt jobb, spelare får inse att landslagskarriären är över och för förbunden innebär det sparplaner och hårda tag.
Har flera gånger skrivit om de barkbrödstider som väntar SvFF om det blir förlust här, som inför Moldavien-matchen i våras eller inför omstarten i höstas då förbundet redan börjat kapa i tjänsterna. Ja, det är en verklighet för de förbundsanställda som följer matcherna.
Känner spelarna det trycket? Nej, det kan jag inte tänka mig. I ett klubblag är det annorlunda, där har man sin vardag och lär känna fler som jobbar på kansliet och då är det garanterat jobbigare när förluster innebär att folk blir av med sina jobb. Här finns en distans som gör att spelarna inte lär känna det.
På ett sätt kanske bra att spelarna inte känner även den pressen. För det är uppenbart att de flesta inser allvaret av de här två matcherna och med ett svårnått VM nästan tre år bort och nästa EM först om nästan fem år så inser nog alla att få ur den här truppen är aktuella då. Sverige är trots allt ett av Europas äldsta landslag.
Under veckan har vi stått framför de enorma reklamskyltarna i Friends Arenas inre som skymmer omklädningsrum och plan och pratat med de svenska spelarna. Fyra eller fem om dagen och de står vid varsitt barbord med en liten namnskylt så att både spelare och journalister ska hitta rätt.
Där har det genomgående talats om balansen mellan att jaga en seger och hålla nollan på hemmaplan. Ja, jag utgår från att de flesta kan regeln som innebär att ett mål på bortaplan kan vara avgörande och flest bortamål vinner om det blir oavgjort efter två matcher.
Så det scenario de svenska spelarna är lockade av är att 0-0 kan vara bättre än en seger med 2-1 eftersom vid 0-0 så går Sverige vidare med 1-1 och när svenskarna avslutar på bortaplan kan det vara en stor fördel att danskarna inte gjort något mål i Sverige. Varje svenskt mål sätter då tryck på Danmark att göra fler.
Risken är bara att man fastnar i en dragning till en nolla så kan man bli passiv. Att helt enkelt spela på säkerhet och att det straffar sig. Då kan det vara svårt att slå på anfallet om det skulle behövas. Ett misstag räcker för att Danmark då ska skaffa sig ett övertag via 0-1 och då har den svenska planen havererat.
Lägg till att Sverige knappast får med sig de 50 000 på läktarna genom att spela försiktigt. Efter att landslaget blivit utbuat både mot Österrike och mot Moldavien så är det knappast en stormande kärleksaffär mellan fansen och Blågult. En rejäl offensiv skulle vara bensin på publikbrasan och få Danmark i gungning.
Förstår samtidigt lockelsen av nollan. Det kan vara förrädiskt att jaga den, men Hamréns offensiv har å andra sidan straffat sig en del gånger. Här är väl hoppet att ett danskt, bollskickligt 4-3-3 har svårt med spetsen och att man får lita på att Granqvist o Co kan ta hand om det, och så får Sverige spela lite mer cyniskt.
U21-landslaget visade i somras att Danmark kan straffas även om de är skickligare och säkrare med bollen, men då gäller det att landslaget slår om till attack när läge ges. Då går det inte att lockas av den förrädiska nollan. Utan att våga så vinner man inget, men det svåra är att våga rätt och våga smart.