Under lång tid imponerande Henrik Larsson på mig genom hur han uppträdde på planen. Även om han fick en svag passning eller någon missade grovt så signalerade den dåvarande superstjärnan att det var okej med en uppsträckt tumme.
Allt talar för att Sverige under Janne Andersson kommer uppträda på ett liknande vis. Under de första dagarna har spelarna gjort grupparbeten under ledning av Daniel Ekvall som är fotbollspsykologisk rådgivare i landslaget.
På ett avspänt ledarmingel under fredagen berättade Ekvall att man låtit spelarna själva jobbat fram hur man ska uppträda på planen. Inte någon ville mötas av arga gester när man misslyckats, enligt landslagets psykologiska rådgivare.
Istället har spelarna talat om att man behöver peppa varandra om man nu ska forma ett lag och ett kollektiv. Det kan ha en positiv effekt inte bara på spelarna utan även på publiken samt att motståndarna kan se att man håller ihop oavsett.
Efter 1-1 mot Irland i EM i somras så skrev min kollega Andreas Sundberg en artikel om landslaget som då förklarade att man avstod mental träning: ”För att vi tror att det är det bästa sättet att få prestationen. Inte för att vi inte har mental tränare utan för att den här gruppen fungerar på ett bra sätt och vi tror att vi ändå har den komplett.”
Nej, jag är inte så naiv att jag tror att Daniel Ekvall löser allt och att Sverige går till VM. Samtidigt har jag inte förstått att landslaget tidigare kunde peta spelare som gått upp någon procent fett men inte brydde sig om att arbeta med den mentala aspekten och med huvudet.
Kost är självklart en del. Fast att gnugga huvudet är en annan del där man kan vinna några procentenheter. Om Sverige ska stöpa om sitt landslag från ett superstjärnebaserat spel till ett kollektiv då gäller det att hitta alla möjliga sätt att förbättra sig.
Kan inte se ett enda skäl till att man inte skulle jobba med det. Naturligtvis skiljer det att jobba med det i landslaget och i klubblaget, men precis som man vill hålla koll på skador, form och fysik så är jag övertygad om att de spelare som vill ha hjälp även med huvudet kan få det.
Tankens kraft är stor och alla har inte ett självförtroende som är orubbligt. Snarare är det tvärtom i en värld där man hela tiden bedöms och där insatser och prestationer snabbt glöms bort om man inte håller sig på topp. Det är inte bara lätt att hantera livet som landslagsspelare.
Egentligen är det förvånande att man inte jobbar ännu mer med det här. Även om fotbollen är konservativ och vi lever på myten om hårtorkar, hårda män och att bara gå ut och köra över motståndet så är det sällan rätt väg.
Det handlar inte om att man ska ha en kravlös verklighet. Däremot handlar det om att hitta strategier och sätt att hantera de mentala prövningarna som följer med. Där är jag övertygad om att Janne Andersson gjort rätt som adderat det till landslagets ledarstab.
Janne Andersson fick kontakt med Daniel Ekvall när han kom till IFK Norrköping och den tidigare fotbollsspelaren (Leikin i division två) har utbildat sig till idrottspsykolog (är inte legitimerad psykolog) och har sedan jobbat både med förbundet och med de regerande svenska mästarna i många år.
Otroligt nog satt Ekvall alltså sedan flera år på fotbollsförbundet men det var först när Janne Andersson klev in som förbundskapten som han fick vara en del av verksamheten kring A-landslaget. Fotbollen kan ibland vara för konservativ för sitt eget bästa.
Draget med Ekvall är ett kliv i rätt riktning för A-landslaget som fortsätter att försöka hitta rätt. Fast vi får inte glömma ett det är ett oprövat landslag och att resultaten kan dröja, men det kommer inte falla på att man inte försökt få spelarna att förstå vad som får dem att bli bättre spelare.
Inte sällan saknade jag Henrik Larssons tumme upp efter att han hade lagt av. Alla som känner till honom vet att han var en kravmaskin som nådde långt och inte strök någon medhårs utanför planen, men han ville få spelarna att växa även när de misslyckades.