Trafiken i Rysslands huvudstad får mig att vilja plocka fram cykeln. Även om Stockholms bilkaos skruvats upp på senare år är det inget mot Moskva. Det är en helt annan nivå i en stad som verkar ha svällt över på många vis, och det är som i en mixed zone: äta eller ätas.
Efter en sen landning med Aeroflot från Helsingfors och en ryckig bilfärd in till hotellet är det knappast så att jag är en kännare av huvudstaden men det går fram rätt mycket på den sträckan med många filer, men det är djungelns lag som råder i det smattrande regnet som möter oss.
Även om flitigare Moskva-resenärer kan skvallra om stora skiften efter Sovjets sammanbrott så ger ändå staden ett slitet, trött och smutsigt inryck. Doften som slår emot en är mer industristad i det gamla öst-Europa. Självklart finns inslag som ger en kosmopolitisk touch och det framgår att en del har rejäla stålar, och gillar att flasha dem.
Bilparken vid flygplatsen där vår chaffis tryckt in sin bil kunde varit hämtad från Real Madrids eller något annat storlags parkering för stjärnorna. Tyska, italienska och amerikanska vrålåk trängs om platserna. Mattlackat. extrautrustat. Och fordon som signalerar att det är vinnarna i resan från socialism till kapitalism.
I den relativt ombonade och snitslade värld som följer när vi i svenska medier flyger in för att bevaka landslaget så ser vi mest insidan av hotell, fotbollsarenor och taxibilar. Förutom matchdagen så blir det inte tid till att kolla in staden och ta in landet. Så den ekonomiska krisen läser jag mer om än ser bevis på.
Ingen har väl missat Rysslands inblandning i Ukrainas inbördeskrig eller hur man nu vill se på stridigheterna, men följden av annekteringen av Krim och oroligheterna som följt är sanktioner från omvärlden. Den ryska ekonomin och det ryska folket känner av dem, och därför har man börjat skära i den svulstiga budgeten för VM 2018.
Lördagens EM-kval går på nybyggda Otkrytije Arena, som blev klar häromåret till en kostnad som till och med överstiger Friends Arena. Det är ett av flera arenabyggen som ryssarna genomför inför VM 2018 då Vladimir Putin återigen ska visa världen vad moderlandet kan, men det svider när allt blivit dyrare och inkomsterna utifrån minskat och nu försöker man bromsa.
Fast det politiska klimatet bjuder knappast in till protester mot VM-satsningen i ett land där var femte lever i fattigdom. Inte heller finns det någon opinion som vill ta tag i jakten på homosexuella och rasismen är ständigt förekommande på de ryska fotbollsläktarna. Det är inte svårt att bli mörkrädd i dagens Ryssland.
Knappast inget Hamrén o Co direkt funderar över under sina två dygn på plats i den ryska huvudstaden. Uppdraget är att fixa tre poäng, enligt vad spelarna och förbundskaptenen mässat utåt hela samlingen. Samtidigt skvallrar satsningen på 4-5-1 om att det handlar om att försöka hålla den poäng man har i 90 minuter, vilket inte är fel.
Kan förstå att Erik Hamrén är lockad av att framför allt stänga bakåt och hoppas på en och annan kontring, fast situation eller inslag av briljans från lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic. För det är en verklighet att en svensk poäng på lördag är som en seger, för då är det fyra pinnar upp fortsatt mot Ryssland.
Lördagens matcharena är även hemmaplan för Spartak Moskva och det var här Capello i juni avslutade sin havererade tid som rysk förbundskapten med en förlust mot Österrike. Efter det var det omöjligt för honom att fortsätta och någon oligark fick komma till förbundets undsättning för att lösa ut italienaren.
Rysslands José Mourinho, CSKA-tränaren Leonid Slutskij, tog över uppdraget under hösten och det utan någon lön, som en fin passning till Capello. Under några dagar har Slutskij drillat det ryska manskapet inför lördagens ödesmatch där hemmalaget måste besegra Sverige, och även om man vinner innebär det inte att man har avgörandet i egna händer.
Efter juni månads resultat där Sverige besegrade Montenegro på Friends Arena samtidigt som österrikarna vann i Moskva har Hamrén o Co spelat till sig ett drömläge. Tror att alla på förhand nöjt tagit fyra poängs försprång på grupptrean med fyra omgångar kvar, där Liechtenstein borta och Moldavien hemma ska vara sex pinnar.
Under fyra dygn kommer den svenska EM-kvalgruppen avgörs och tre poäng räcker för att Sverige ska sitta i förarsätet inför avslutningen i oktober, men det är givet att varken Ryssland borta eller Österrike hemma är enkla matcher. Samtidigt är det en fantastisk utveckling om man går tillbaka till november i fjol.
Då lämnade Sverige hamnstaden Marseille efter förlust mot Frankrike och ett av de sämsta landslagsåren i modern tid. Blott två segrar hade man hämtat hem under 2014 och träningsmatchen mot Estland gav inga poäng och inte heller Liechtenstein hemma var något att gå ner i spagat över. Kritiken var därefter och korrekt.
Förbundskapten Erik Hamrén har knappast tagit landslaget framåt spelmässigt, men i hans värld är det givetvis resultat som gäller. Även om EM 2016 i fotboll svällt till 23 landslag och det därmed är betydligt lättare att nå så är det enda som gäller för förbundskaptenen att ta Sverige till Frankrike nästa sommar.
Landslaget grävde fram en stabil seger i Moldavien i mars och sedan Montenegro i juni och när samtidigt Ryssland haltade så skaffade sig Hamrén o Co ett fantastiskt läge. En kväll där Island tagit sig hela vägen och även Norge stärkt sina möjligheter måste väl Sverige kunna göra likadant.
Utan att ta Sverige till EM så skulle Hamrén cementera betyget icke godkänt, men däremot skulle ett avancemang göra att han tagit landslaget till två av tre mästerskap och kan dra fram fingret till oss kritiker. Kanske därför Hamrén talar om att gå på knock redan i september? Två segrar på fyra dagar innebär att man är EM-klart på tisdag.
Om Sverige skulle snubbla på upploppet så återstår möjligheten att gå till EM via playoff i november om man inte blir bästa trea av de nio grupptreorna. Det kommer naturligtvis att skifta under de sista fyra omgångarna men i dagsläget är det Ungern, Skottland, Holland, Slovenien, Israel, Ukraina och Norge bland lagen man kan möta.
Fast det är ett drömläge där Sverige kan förlora och ändå ha ödet i egna händer. Borde vara en situation som landslaget älskar. Går att spela avslappnat när det finns allt att vinna och inget att förlora. Oavsett om det är 4-5-1 eller annat spelsystem så är EM 2016 inom räckhåll – och det gäller att inte sabba det.
Helgens måste
Moscow, baby! Aldrig varit i Ryssland och ser fram emot EM-kvalet Ryssland-Sverige. Kan bli Röda Torget på vägen.
Helgens avstå
Nightflight. Enda uteställe jag känner till i Moskva men det tåget måste gått.
Veckans Leeds United
Herregud, nu måste katastrofen lura runt hörnet. Inte nog med seger förra helgen, borta mot Derby, nu har man anställt Paul Hart som akademiansvarig. Leeds gamle back var ansvarig när Harry Kewell, Alan Smith och en massa talanger vällde fram. Det ser FÖR BRA ut.
Veckans garv
Älskade Josephine Bornebusch och Rachel Mohlin som ledde Kristallen. Precis min typ av humor.
Veckans skribent
Har med tiden lärt mig uppskatta
Viktor Barth-Kron som skildrar politikens värld på ett underhållande vis. En del till att jag fortfarande pröjsar min prenumeration.
Veckans ”nya svarta”
Att kritisera rapporteringen kring Silly Season och de höga köpesummorna. Många journalister ifrågasatte cirkusen i krönikor och blogginlägg men det enda som stoppar det är om vi slutar klicka, läsa, köpa abonnemang och gå på matcher. Ser det inte hända.
Veckans instagrammare
Bara att gå in på @vigorvadvikan och hjälpa till. En insats för flyktingar i Medelhavet går att göra på flera sätt, allt från att skänka prylar eller pengar eller att vara volontär.
Veckans ”åh fan”
Fifa-skandalen har nu fått
en egen utställning på maffiamusemet i Las Vegas.
Veckans journalistik
Rolling Stones reportage om Dallas Cowboys stjärna Dez Bryant är läsning som ger både hopp och kalla kårar samt en inblick i en brutal värld där ingen är att lita på.
Veckans låt
”Ingen annan rör mig som du” – Cherrie & Leslie Tay.
Veckans citat
”För att vara ärlig. Wayne Rooney kom fram till mig i söndags när vi flög hem från Wales (spelat match mot Swansea) och frågade mig vem Martial var eftersom engelsk press hade börjat skriva om honom. Han visste inte vem det var.”
Manchester Uniteds Morgan Schneiderlin berättar att Rooney inte heller hade koll på tonåringen som klubben langade upp en dryg halv miljard kronor för.