Två dagar innan Helsingborgs kvalmatch mot Halmstads BK talade jag med en vän som bor i Helsingborg. Biljett var köpt till avgörandet på Olympia, det var nervöst efter 1-1 i första matchen men förhoppningen var att det skulle gå bra för favoritlaget.
Efter en stunds samtal så kom vi in på Henrik Larsson och då nämnde min vän att snacket gick på stan. Om inte HIF klarade sig kvar så skulle Henrik Larsson få se upp och vara beredd att ringa efter hjälp för då skulle det smälla. Det talades öppet om det.
Får tillägga att min vän inte tillhör några kretsar utan bara går på Olympia då och då, men att snacket gick. Vet även från egna förstahandskällor att polisen under söndagen i förväg blivit informerade om att det kommer att hända något om HIF åkte ur.
Vi vet alla hur det slutade och det var sorgliga scener som följde. Givetvis är grundfelet att det finns personer som tycker det är rätt att agera på detta vis. Det är en kultur som finns kring betydligt fler klubbar än bara HIF och den är ett hot mot svensk fotboll.
Naturligtvis kan man uttrycka sitt missnöje från läktarplats men där går gränsen. Tyvärr har den gränsen flyttats framåt och för mig är det svårt att förstå varför spelare och ledare ska gå fram till en läktare och bli utskällda som är vanligt att se.
Fotboll innebär tyvärr att någon måste förlora. Självklart ska man ha en dialog med fansen men kan inte se någon vinning av att det sker när alla är upprörda och arga. Möjligen någon eller några dagar senare, men i stunden är det inte konstruktivt.
Hot och hat är tyvärr alltmer en självklar del. Det är inte öppet för en klubb att värva vem som helst längre. Inte heller kan man byta arbetsgivare som man vill om man är spelare eller tränare. Ens förflutna ska vägas in.
Här är det alltid viktigt att flika in att publiksiffrorna är historiskt höga i svensk klubbfotboll, att det är mycket positivt kring tryggheten på matcher, att det är fest på många ställen och att man jobbar för fullt med baksidan av engagemanget och passionen.
Håller med om det ovan, men det är också en del av absurditeten kring alla sådana här oroligheter att det är lika uppdelat och polariserat som väldigt komplexa konflikter. Alla är måna om sina rättigheter och slåss för dem och fotbollen drar till sig många olika personer. Få kliver fram och tar ansvar.
Om vi återvänder till Olympia så är grundfelet att folk anser sig ha rätt att hoppa in på planen och dra tröjan av Jordan Larsson. Då måste ansvariga arrangörer se till att det finns en beredskap för att stoppa dem som bryter mot lagar och regler. Som i övriga samhället.
Här är det uppenbart att det brast. Vems ansvar det var går inte att reda ut för tyvärr har vi hamnat i en cirkel av beskyllningar där man trycker runt ansvaret. Ingen kliver fram och säger att vi gjorde fel. Vilket är tråkigt men vanligt i fotbollssammanhang.
Värst har det varit att höra HIF:s klubbdirektör Mats-Ola Schulze som fick jobbet i april och då laddade på med att orden transparens, tydlighet och konstruktivitet som skulle ta klubben tillbaka till en attraktivare kultur för att locka fler.
Undra hur många som blir lockade av en klubbdirektör som på allvar påstår att de som hoppade inte har något med HIF att göra och det som hände inte ska klistras på klubben. För de sitter ihop vare sig de vill eller ej.
Polisen och säkerhetsansvariga säger att i grunden har inget gått snett. Även om polisen till slut säger att man var för få så skjuter polischefen Sven Holgersson in att det inte är säkert att fler hade hjälpt utan det behövs fler ordningsvakter.
HIF:s säkerhetsansvarige Frederik Ericsson lägger i en intervju i HD en del skuld på Henrik Larsson och Jordan Larsson som inte gick in i omklädningsrummet. Deras agerande hjälpte inte arbetet att se till att lugna ner situationen och de stramas upp.
Under en kort tid talas det dessutom om att Larsson skulle anmälas till SvFF:s Disciplinnämnd. Även om man kan kritisera honom är det svårt att inte förstå hur han gör sig stridsklar i den hotfulla situationen som rådde på Olympia efter slutsignalen.
På håll så undrar jag hur mycket är en del av att det skurit sig mellan Henrik Larsson och allt från spelartrupp till ledning, styrelse och lokal media. HIF-ikonen går sin egen väg på gott och ont och är inte alltid lätt att handskas med. Jag vet det av egna erfarenheter.
Dessutom blir det mindre tid och kraft att lägga på att tala om just Henrik Larssons eventuella brister och förtjänster som tränare för HIF under 2016. Han har givetvis en del i det sportsliga misslyckandet, och stor del, men han har knappast ensamt ansvar.
Ett par dagar efter matchen går det att läsa skakande skildringar i HD om vad som skedde på Olympia men det är klart att jag i efterhand undrar om sanningen i den när man ändrar formuleringar efter att flera påpekat det. En viktig granskning som sker där.
Det är så många frågetecken kring vad som skett efter HIF:s haveri. Vi i media är givetvis också en del av det hela och även om många slentrianmässigt avfärdar oss med att vi skriver att fotbollen är död så har jag inte läst några sådana texter eller hört det i tv.
Och är det något vi har lärt oss under många år är det att fotbollen inte dör. Inte ens nära. Fotbollen är stark och reser sig alltid. Kanske tilltufsad och en aning skakad men det kommer alltid nya som tar stafettpinnen och tror sig få ordning på det hela och kör på. Vilket är en oerhörd styrka.
Jag skulle vilja se en haverikommission för att utreda vad som skedde på Olympia. Hela händelseförloppet Var det organiserade attacker på fler ställen? Eller är det påhittat? Fanns det personer med kopplingar till FC Köpenhamn som deltog? Hur många är identifierade?
Vad visste HIF i förväg? Vad visste polisen? Varför resonerade man som man gjorde? Mest handlar det om att kunna reda ut i den ryktesflora och härva av uppgifter som figurerar och kan grassera på sociala medier och i dess undervegetation.
Tror att svensk fotboll och många runt om kring kunnat lära sig mer om processerna och var ansvaret ska ligga. Tycker inrikesminister Anders Ygeman och RF-basen Björn Eriksson har fel när de vill belasta klubbarna med ännu större ansvar för det är tveksamt om klubbarna klarar det. Polisen måste stoppa idioterna, oavsett om det sker vid entrén eller från att gå in på planen.
Tror och hoppas mycket på forskningsprojektet Enable som under 2017 ska kunna komma med skarpa rekommendationer. Allt för att förbättra arbetssätten kring svenska fotbollsarenor och kunskap är naturligtvis den allra bästa vägen för att förstå och kunna handla på rätt sätt.
Skulle vara en styrka att kunna komplettera det med att veta vad som hände före, under och efter kvalmatchen på Olympia. För att kunna sätta stopp på konspirationer och få klart var det brast mer än på planen där HIF inte var bra nog. Det sista får man leva med, det är en del av att spela fotboll.