Himmel eller helvete? EM 2016 eller semester? Ja, nästa tisdag kväll vet vi om Erik Hamrén o Co firar på planet hem till Stockholm eller om det deppas när förbundskaptenen och en rad spelare funderar över att allt tagit slut på Parken i Köpenhamn.
Allvaret börjar kännas i uppladdningen till playoff mot Danmark. Under onsdagen drog landslaget igen för att få träna i hemlighet. En vakt stoppade mig 50 minuter före träningens start när jag ville ta en bild på den nylagda planen på Friends Arena. Förklaringen: enbart 15 minuters insyn för pressen och det under utsatt tid.
Något senare suckade en annan vakt: ”Vi får inte ens kolla på träningen. Det är några år sedan man stoppade oss från det”. Vet inte ens om landslagsspelarna hann lämna Friends Arenas nylagda matta innan både Expressen och Fotbollskanalen hade koll på en trolig startelva mot Danmark på lördag kväll.
Att döma av rapporterna blir det två skiften från laget som slog Moldavien i oktober: Marcus Berg ersätter John Guidetti och Emil Forsberg ser till att Sebastian Larsson får sitta på bänken. Berg och Forsberg var skadade senast men är tillbaka och kan därmed spela från start.
Faktum är att två skiften är vad Erik Hamrén ändrat i snitt i varje match under EM-kvalet. Min kollega Andreas Sundberg har gjort en rejäl genomgång på EM-kvalet och hela Hamréns tid som förbundskapten och det är så att siffrorna är en delförklaring till Sveriges fall sportsligt och rankningsmässigt.
Givetvis är det så att Erik Hamrén inte kan trolla, han har de spelare han har, och det är fakta att en majoritet av svenskarna som är aktuella spelar i mindre klubbar och i mindre ligor än för fem år sedan och för tio år sedan. Lägg till att förbundskaptenen haft missflyt med skador.
Ändå fritar det inte honom från hela ansvaret, för ibland har han själv haft dåligt tålamod och skiftat för mycket när det inte handlat om skador eller avstängningar. Det har fått följdeffekter och snurren har blivit för kraftig. Att ha låtit 24 spelare starta under EM-kvalet är för mycket för att få kontinuitet.
En spelare har stått alla EM-kvalmatcherna: Andreas Isaksson. Tre spelare har startat i nio matcher: Kim Källström, Andreas Granqvist och Erkan Zengin. Det säger en hel del om att det saknats en röd tråd i laget och man brukar alltid kunna se på klubblag som går dåligt att de använder på tok för många spelare.
Ta bara att Hamrén efter att ha gett Zengin så mycket förtroende i kvalet så bänkades han mot ryssarna och sedan startade han mot Österrike. Ändå hade Erkan Zengin startat ligaspelet starkt. Till just ödesmatchen i Moskva gjorde förbundskaptenen sex ändringar jämfört med segern mot Montenegro i juni.
Det finns naturligtvis fler exempel på att han helst velat hitta tillbaka till sina spelare. Som när Martin Olsson utan matcher i benen efter tre månaders frånvaro och enbart några träningar fick starta i ödesmatcherna i september och var riktigt svag, vilket inte var konstigt.
Ovanpå att förbundskaptenen skiftat spelare i hög fart så har han även bytt spelsystem under resans gång. 4-2-3-1, 4-4-2, 4-5-1 och 4-4-2. Tugget om att det bara är en lek med siffror är mest en lek med ord. Om spelsystemet inte betydde något så kunde man struntat i det helt och istället låtit spelarna välja positioner själva.
Sedan är det ingen hemlighet att Hamrén inte är någon taktiker. Han lade inte många minuter på matchplanen inför mötet med Ryssland. Det är rätt känt bland gamla spelare att hans matchplan är att spelarna ska ut och visa stake. Ja, ni fattar, det handlar om attityd och vilja och att spänna ut bröstet.
Å andra sidan har Jesper Blomqvist berättat att Sir Alex Ferguson inte hade mycket mer till taktiksnack under hans tid i klubben. Utan det var mer ett konstaterande att motståndarna var sämre och att det bara var att köra över dem. Kasta in några ”fuck” så har ni det sammanfattat.
Den noggranne bör påpeka för mig att jag och en del andra velat ha in nya spelare och att det borde bidra till ännu mer snurr. Det är naturligtvis en paradox, men det handlar om att vissa spelare varit givna även ur slag och att truppen inte blivit tillräckligt konkurrensutsatt.
Att Hamrén efter U21-triumfen i somras i september åkte till Moskva och satte en startelva på benen som inte innehöll en enda av spelarna från Tjeckien, och sedan fortsatte med en startelva mot Österrike med tre skiften utan någon av U21-spelarna var rätt avslöjande.
Man fastnar för vissa favoriter som förbundskapten och sedan när man ändrar så gör man det i stort sett från samma gäng. Rätt spännande att kolla igenom Sundbergs genomgång och ta fram de elva spelare som Hamrén använt mest uppdelat efter lagdelar och då formera ett lag efter 4-4-2:
Isaksson – Lustig, Granqvist, Antonsson, Olsson – Larsson, Källström, Svensson, Toivonen - Ibrahimovic, Elmander. De fem första spelarna i laget startar troligen på lördag och även Källström och Ibrahimovic är kvar i laget och Sebastian Larsson har precis fallit i från.
Om det är gott nog för att ta Sverige till EM? Ja, det är i varje fall inget oöverkomligt motstånd som Hamréns landslag möter men frågan är om det finns tillräckligt med linjer kvar i laget? Fast å andra sidan finns Zlatan som kan avgöra på egen hand och det kan räcka till Frankrike.