När vi hade konferens med TV4-Sporten i början av september snackade vi en del fotboll i pauserna. Henrik Larsson och ett ständigt förlorande HIF kom upp som ett ämne. En del av mina kollegor var övertygade om att en annan tränare hade fått sparken
Deras tes var att Henrik Larssons namn räddar honom kvar på jobbet. Jag höll inte med och tror inte att det funkar så, och utan att för den skull höja honom till skyarna som tränare känns det som om att vi saknar perspektiv. Vem hade gjort det bättre med HIF? En klubb i fritt fall.
Fem omgångar återstår av Allsvenskan 2016. För Helsingborgs IF har det mestadels varit en ångestsäsong. I dagsläget är man lika nära säkerheten ovan kvalstrecket, sex poäng, som det är till avgrunden under strecket där man åker rakt ut från högsta serien.
En kvalplats ser trolig ut för Henrik Larssons manskap. I så fall väntar rejäl dramatik över två kvalmatcher i mitten av november. Klubben riskerar att trilla ur efter två SM-guld, många topplaceringar och 24 säsonger i högsta serien sedan återkomsten till Allsvenskan 1993, efter just ett kvalspel.
Tänk så snabbt det har gått för Helsingborg. För fem år sedan vann HIF allt som går att vinna i svensk fotboll och man hade dessutom sålt spelare som gav en vinst på närmare 30 miljoner kronor. Våren 2012 kunde man betala tillbaka 16 miljoner kronor till kommunen, ett lån från krisåret 2003, och stå helt på egna ben.
Därefter har det rasslat utför rejält och Helsingborgs Dagblads granskningar har gett hårresande inblickar i hur den misskötta klubben gång på gång kört i diket. Man hade bland annat intecknat mer än 100 procent av en del spelare och sponsorn Resurs Bank fick rädda HIF gång på gång.
Endast panikåtgärder de sista åren har hållit klubben flytande. Räcker att gå igenom den ekonomiska analysen för de allsvenska klubbarna 2015. Där hittar man en liten rad om att HIF sålt spelarrätter för 7,4 miljoner kronor, och utan det hade personalkostnaderna varit 71 procent av omsättningen. 71 procent!
Bara att följa hur andelen för personalkostnader ändras är talande. Från 2011 då man med höga intäkter har en andel på 37 procent och via 2012 går till 49 procent, 2013 når 62 procent, 2014 bromsar till 60 procent innan 2015 är 64 procent. Som egentligen skulle varit 71 procent. Då har man ända sparat på spelarkostnader.
Det egna kapitalet gör en liknande resa utför och efter ett minus på 5,5 miljoner kronor 2015 och ett eget kapital på 4,0 vid senaste årsskiftet så inser alla att ett liknande ekonomiskt resultat hotar elitlicensen. Ja, det är ett ansträngt läge och inte blir det lättare av ombyggnaden av Olympia som knappast lockat publik.
Sportbladets Erik Niva skildrade nyligen HIF i ett fint dokument och klubbens resa och hur påverkad man blev av tragedin där en HIF-supporter slog ihjäl en Dif-supporter inför premiären 2014. Hur var fjärde åskådare försvann. Och med det uteblev stora intäkter.
Klart är dock att skötseln av HIF:s ekonomi redan innan det skakades av maktkamper och osynk mellan plus och minus. Den dåvarande HIF-styrelsen ville hålla igen och klubbdirektören Paul Myllenberg och sportchefen Jesper Jansson ville gasa ännu mera för att ta kliv. De ville värva och behålla spelare.
Vem som hade rätt och vem som hade fel i den dragkampen går att diskutera länge. Klart är däremot att HIF som klubb imploderade och där man hamnade i en nedåtgående spiral och vad som kom först av minskade intäkter och sämre sportsliga resultat hänger ihop på vilken sida du är på.
Det gäller helt enkelt att skriva sin historia. Paul Myllenberg ger sin bild i Nivas reportage om att han låg rätt, sågar de flesta andra inblandade och slår fast om styrelsen: ”De trodde att en sänkt sportslig ambitionsnivå skulle ge en bättre ekonomi. Jag köpte aldrig det. Så fungerar det inte.”
Jag hoppade till lite över Myllenbergs beskrivning och världsbild. För dem som inte har full koll så gick han sedan vidare till Ängelholms FF och var där några turbulenta ekonomiska år innan han hoppade av det sjunkande skeppet. Är osäker om han är rätt man att skriva historien.
Klart är att det inte är något dukat bord som Henrik Larsson tar över i november 2014. Roar Hansen får då gå som tränare efter två fullföljda år av fem på sitt kontrakt och han hade handplockats från Öster efter att precis ha tagit upp klubben i Allsvenskan. En dyr lösning.
Henrik Larsson blir inte bara tränare utan även manager och får i sin nya roll order att hålla igen med ekonomin. Även om han säkert också fattar det rätt basala i att man ska betala ut mindre än vad man tar in. Vilket får sina effekter på en trupp som redan fått känna av att det stramats åt.
Det blir få värvningar och istället försök att bli av med spelare. Arnor Smarason får besked om att han tjänar för mycket och ska i väg och trycks till Ryssland innan han gick till Hammarby i vintras. Hela tiden är spelare till salu för att försöka rädda klubbens ekonomi. Det stormar i styrelsen där många hoppar av.
Första säsongen för HIF under Henrik Larsson så blir klubben åtta i Allsvenskan. Godkänt för klubben som under Roar Hansen blev nia året före och tog en femteplats 2013. Men under 2016 har det inte alls funkat för HIF och krisen har hängt över klubben och i flera led.
Henrik Larssons tränarkarriär är trots allt rätt kort och många anser att han floppade i Landskrona Bois under tre säsonger där. Ser man på klubben efter att Larsson lämnade så visade det sig att fallet bara hade börjat för en misskött förening som är kvar i division 1 med negativt eget kapital.
I Falkenbergs FF gjorde Henrik Larsson en säsong och lyckades mot alla odds hålla kvar den allsvenska nykomlingen med en poäng till godo före Gefle som fick kvalspela. Då var det många som hyllade Larsson för insatsen, men grunden hade Hasse Eklund kanske lagt.
Huruvida Henrik Larsson är en bra eller dålig tränare går inte att slå fast efter åren i Helsingborg. Nej, han skaffar sig antagligen inga vänner i vare sig Helsingborg eller i medierna genom sitt tvära sätt. Inte heller med brist på resultat. Flipp eller flopp går ej att bedöma.
Tror att få andra tränare, om ens några, hade fått ut några riktigt bra resultat av HIF under 2016. Om sedan en del av de många skadorna är tränarens ansvar går alltid att diskutera. Eller om han tappat en del av spelarna i truppen. Eller tagit fel beslut med byten, som mot Malmö FF i derbyt.
HIF har gjort rätt i att behålla Henrik Larsson av både budgetskäl och för att få andra lyckats med det begränsade materialet. Om sedan en annan tränare med att annat namn fått sparken går att diskutera, men jag köper inte det.