I veckan publicerade fotbollsmagasinet Offside ett rätt nedslående reportage om några fall där det framstår som rätt givet att poliser gått för långt i samband med oroligheter på fotbollsläktare. Visade sig att ingen polis fällts för att ha gjort just det.
Den sistnämnda meningen kan läsas på ett positivt vis men det räcker att ha sett klipp från två situationer i oktober i fjol, när Dif-supportern Martin Lundgren och MFF-supportern Marko i samband med olika oroligheter får väldigt mycket stryk av polisen.
Att inte ens Lundgren blir kallad för ett ge sin version utan anmälan läggs ner är minst sagt nedslående. Bägge fallen blev för övrigt nedlagda utan åtgärd och det är tyvärr regel när supportrar anmäler polisen för att ha varit för våldsamma.
Att sedan läsa åklagare Håkan Roswall i Offside tolka ett par domar i Svea Hovrätt är än mer nedslående: "Det blir ju lite som att domstolarna anser att om du går på en högriskmatch och polisen använder våld, ja, då får du skylla dig själv. Det är faktiskt konsekvensen."
Polisen har våldsmonopol i samhället och det är viktigt att medier granskar även hur de hanterar det. Vilket inte betyder att polisens jobb är lätt eller att alla poliser bedöms på samma vis eller att allt är polisens fel.
Hamnade i en diskussion på twitter där polisen Martin Melin och andra snabbt ville peka på svårigheterna med arbetet och att det kan bli så att en polis "tappar det". En del som skrev kom med direkt barnsliga invändningar kring problemen med oroligheter.
I grunden är det så att utan stökigheter och oroligheter i samband med fotboll så hade vi inte behövt poliser där. Det gäller fotboll och även en hel del andra saker i samhället, och tyvärr finns det kriminella som bara vill förstöra. Samtidigt ger det inte polisen ett frikort i att agera hur som helst.
Att granska polisen innebär inte heller att man automatiskt är för våld i samband med fotboll eller ens tar lätt på det. Har den största respekt för att polisen har ett oerhört svårt arbete när man ska hantera oroligheter i samband med fotboll.
Däremot hade jag gärna sett att polis och åklagare var öppnare om svårigheterna och faktiskt kunde acceptera att man blir granskad. Om man lämnar ett våldsmonopol till en institution vill man veta hur den hanterar det.
I sämsta fall så får man i varje fall läsa om det och själv bilda sig en uppfattning. Att bilden skulle bli ensidig tror jag polisen får köpa i ett reportage eller några artiklar. Det är knappast så att medierna inte skildrat problematiken med grupperingar som använder våld i fotbollens namn.
Tyvärr öka problemen och svårigheterna när debatten blir polariserad. Det är George W Bush över både polisförsvarare och en del supportergrupperingar, antingen är man med dem eller så är man emot dem. Det leder inte till framgång.
Istället handlar det om att hitta vägar att kommunicera och inse att det görs fel på alla håll och kanter, och det måste man erkänna. Vilket även gäller oss i media, som alldeles för länge bara köpte polisens version och körde på den.
Verkligheten är mer komplicerad och om man ska ha någon chans att göra svenska läktare - och vägarna till och från dem – ännu tryggare, säkrare och trevligare så måste polis, klubbar och fans jobba ihop.
Trenden går åt rätt håll för svensk klubbfotboll när det handlar om säkerhet och fotbollsfester, men det räcker att vara på en del högriskmatcher för att inse att det inte bara är en korrekt bild av hur det ser ut. Det kan vara både hotfullt, hätskt och hatiskt.
Därför behöver fotbollen hjälp av samhället och därmed polisen. Samtidigt är det viktigt att polisen inte går fram på ett sätt som skapar större problem än vad det är, och för det krävs dialog och ett nära samarbete.
Dessutom behöver polisen även se till att lagföra de som gör fel. Lagen ska gälla för alla, från supportrar till poliser, och grunden är att vi alla ska vara lika inför lagen. Om det inte är så raserar man ganska snabbt tron på samhället.