Efter att ha skadat sig en dryg månad före EM fick Albin Ekdal gå en kamp mot klockan för att bli spelklar till premiären mot Irland. Skadan skedde på en nattklubb efter att Hamburg-mittfältaren fallit och fått ett djupt skärsår i ryggen. I podcasten Lundh berättar Ekdal om skadan och den jobbiga perioden som följde.
- Vi firade en lagkamrats flickvän som hade fyllt år. Jag hade druckit lite grann och det har jag sagt, men jag var långt ifrån berusad. Men det kvittar ju eftersom folk ändå tror vad de vill. Det var ett mörkt ställe, vi stod och det var sådana här låga soffor utan ryggstöd som slutar vid knävecket. Jag tog ett steg bakåt och föll bakåt helt enkelt, och när jag skulle ta emot mig så kom bordet bakom rätt in i sidan av ryggen. Ett metallbord, alltså inget glasbord som jag föll igenom (som det rapporterats om). Det hade varit värre, säger Ekdal.
- Det var en jäkligt tuff tid måste jag säga. Tufft på olika sätt, dels för att jag låg på sjukhus sex dagar i rad, två operationer och...
Hur mycket blod förlorade du?
- Jag fick en liter blod så jag förlorade drygt en liter. Då kände jag lite att man kan göra sig lustig över att jag var på en nattklubb och ramlade, men när jag har ett ärr som är över 20 centimeter var det lite över gränsen att göra sig lustig över det. Sedan var det EM som var på väg att komma så det var en otroligt tuff period. Jag är stolt över att jag redan två veckor efter den här skadan var med och sprang, och sedan kom med till EM och gjorde en ganska bra insats under EM.
Har du problem med att folk gör sig lustiga?
- Nej men folk har åsikter och vräker ur sig både det ena och det andra. Klart man har lust att ta ett snack med många liksom. Men man får hålla sig i styr.
När fattade du hur allvarligt det var?
- När min flickvän såg att blodet mer eller mindre forsade ut. Så då gick vi ut från klubben och åkte till sjukhuset helt enkelt, så det var inte så att jag låg och svimmade i ett glasbord som folk kanske fått en bild av.
Tänkte du då att “fan, EM, nu är det kört”?
- Ja det klart, första tanken var “helvete, det här är inte alls bra”. Det var EM jag tänkte på direkt, för säsongen var mer eller mindre över. Det var EM man gick och väntade på så det var en riktigt, riktigt jobbig situation att ligga sex dagar i en sjukhusbädd.
Skadan påverkade sedan Ekdal under en ganska lång tid efteråt.
- Minst sagt. Jag hade 22-23 agraffer tror jag det heter, metallstygn och tog ut dem samma dag som vi samlades i Stockholm, den 23:e maj om jag inte minns fel. Dagen efter sprang jag på stadion men kunde knappt springa liksom och kommer ihåg att Zlatan pikade mig och sa “det där ser inte bra ut”. Men han motiverade mig lite också och sa att första dagen jag kommer tillbaka till lagträningen så ska skulle han ge mig en bra närkamp. Skulle jag klara den så skulle jag vara med i truppen enligt honom.
Ekdal förstod tidigt att skadan skulle få stor medial uppmärksamhet för att den inträffade just på en nattklubb.
- Ja det var ångest kan jag säga. Det är inget jag skulle önska min värsta fiende tänkte jag säga. Otroligt jobbigt att ringa, otroligt jobbigt att se rubrikerna och otroligt jobbigt att ligga hjälplös i en oskön sjukhussäng. Men man blir väl starkare av det också på något sätt, säger mittfältaren i podcasten Lundh.