Andreas Granqvist har haft en lång landslagskarriär och stundtals varit föremål för kritik. Men kritik är inget han berörs av i någon större utsträckning - i alla fall inte längre.
- Jag är 36 år. När jag var 25-26 tog det mer, då blev det mer personligt. Det viktigaste för mig är vad Janne, ledarna i landslaget, Helsingborg-spelarna och -ledarna och min familj och närmsta vänner tycker. Ska man ta åt sig av vad alla andra tycker och tänker lär man inte leva länge i den här branschen. Det är klart att alla människor vill ha mer positiv än negativ kritik, det är inget snack om saken, men jag kan inte låta det påverka mig, för då lär jag inte spela fotboll länge, säger han i podcasten Lundh.
När lärde du dig det?
- Det är nog sedan jag fick min första dotter, nu är hon snart åtta. Man har fått en annan värld av livet. Fotbollen är fortfarande allt för en på det sättet, men samtidigt finns annat också. Jag försöker alltid att göra mitt bästa, och som jag sagt flera gånger, jag ska spela om Janne tycker att jag är den bästa försvararen, inte på gamla meriter, jag ska spela för att jag förtjänar platsen. Det hoppas jag att jag kommer visa innan mästerskapet.
Det var Nederländerna borta, 1-4, du började från start när Olof Mellberg var avstängd. Det var inte bara du, Behrang Safari var med där också - hur tog du den?
- Det var då man tog åt sig mer. Man var ung. Det var då man fick de första matcherna, man hade mycket att förlora. Gör man dåliga matcher och får kritik kanske man inte får spela längre. Det var en period jag var borta ett tag för att jag fått ett billigt rött kort, sedan var jag tillbaka och fick inte spela. Då tar det mer på en. Det var jobbigare. Men nu har jag kommit så pass långt i min karriär, jag känner att det jag gjort i Krasnodar och sedan Janne kom in, man har byggt ett bättre och starkare självförtroende där man vet vad man kan på ett annat sätt. När man kommer till en ny klubb eller kommer in som ny till landslaget vill man så mycket, man vill prestera för att det är så fint att spela för landslaget, gör man då lite sämre matcher och inte presterar är det jobbigare. Nu har det gått väldigt bra för landslaget och min egen del under Jannes tid, då är det lättare att växa i det också.
Du hade Lars Lagerbäck, du var med 2006 på en vinterturné i Saudiarabien och Abu Dhabi. Där debuterade du. Men Lagerbäck och Roland Andersson gav dig aldrig chansen, du var mest på läktaren.
- Ja, jag har nog lika många matcher på läktaren som på planen. Jag har varit med ganska länge. Jag tror att jag har sagt i 100 intervjuer att det var en stor besvikelse, framför allt när man kände på träningsmatcher att ”ge mig bara chansen att spela så ska jag visa upp mig”. Lagerbäck spelade ofta med samma startspelare i träningsmatcher som tävlingsmatcher, och han hade bra resultat med sig, det var svårt att komma och kräva speltid. Men ibland fanns det en stor frustration, för man ville verkligen visa upp sig och spela. Men jag gav aldrig upp, jag kämpade på och när jag kom tillbaka till klubben efter samlingen var det bara att köra järnet och fortsätta ta kliv i sin karriär, sedan kommer chansen.
Hur var förtroendet från Hamrén? Det kändes som att du ibland fick förtroende och ibland petades du. Ett tag var du och Jonas Olsson mittbackar, sedan åkte ni ut. Sedan var det Pelle Nilsson och Antonsson som tog över, sedan hade du ett sista EM med honom där du halkade mot Italien. Kände du att du någonsin hade Hamréns förtroende?
- Det måste jag säga att jag tycker att jag hade. Jag hade en bra dialog med Erik, han var nöjd med mig redan från början. Det var Olof och Majstorovic som spelade när han kom in, jag var alltid med där bakom och vi hade bra diskussioner och bra snack. Sedan blev Daniel skadad i knät och jag fick chansen. Det gick lite upp och ner för mig då i landslaget. Jag har förståelse för att han bytte mig, jag fick rött kort och gick lite in och ut. Där hade jag en stor frustration i mig själv, jag kände att jag vissa matcher presterade väldigt bra, medan jag i andra inte kom upp i nivån som jag visade varje vecka i klubblaget. Det fanns en stor frustration i mig själv, kanske att jag inte fick det hundraprocentiga förtroendet, gjorde jag en dålig match blev jag bänkad. Så kanske det ska vara. Men när jag väl kände att jag behövde spela mitt eget spel gick kurvan upp snabbt. Sedan hade jag min plats garanterad ett tag. Det började lite upp och ner, men i slutet kände jag att jag hade en bra position i laget.
Under Janne Andersson är det däremot ingen tvekan. Utifrån sätt vill han verkligen inte släppa dig, du har gjort jobbet för honom. Vad betyder det att ha ett sådant förtroende?
- Vi har en jättebra dialog, det har vi haft sedan första dagen vi träffades och han förklarade att han ville ha mig som lagkapten. Vi har haft ett väldigt nära samarbete och en bra relation. Sedan har vi så klart diskussioner utanför som folk inte vet om hur vi ser på situationen…
Du får gärna delge!
- Den är väldigt tydlig. Det finns ingen goodwill bara för att vi har en bra relation och jag är hans lagkapten. Det handlar om att jag ska prestera och spela matcher i klubblaget och ta desteg som krävs för att vara med i ett landslag. Jag tycker att jag är på rätt väg för att göra det. Men det är klart att det betyder mycket att ha en förbundskaptens förtroende, att han verkligen vill ha med mig och litar på att jag har en betydande roll i gruppen. Det är bättre att ha det på det sättet än att ha en förbundskapten som säger att man kanske ska sluta istället. Det är klart att det är stöttande att han hela tiden finns där och vill ge dig chansen till uttagningen 18 maj.