Redan i den sista omgången på den allsvenska säsongen 2015 satt Alexander Isak med på AIK:s bänk. Och under den kommande försäsongen imponerade ynglingen, men trots det dröjde det innan anfallaren på riktigt blev uppflyttad i A-truppen.
- Jag blev ju inte uppflyttad samtidigt som jag började träna med A-truppen. De flesta i vårt U19- och U17-lag får träna med dem lite då och då. Det kan vara vem som helst som får komma upp och känna på. Det började med att man fick köra lite då och då, jag fick köra något pass i veckan. Sedan blev det mer och mer, och jag blev nästan uppflyttad helt efter min debut i allsvenskan. Det tog ju ett tag ändå. Jag kände mig som en A-lagsspelare lite innan jag blev uppflyttad.
När Isak fick vara med i A-laget kände han snabbt att han hade nivån i sig för att klara det.
- Jag kände nästan direkt när jag började köra med dem att jag kunde fixa det. Sedan hade jag inte tänkt så långt att jag skulle fixa allsvenskan, men jag kände att jag fixade träning och att köra med de här spelarna. Men jag hade inte tänkt så långt som att jag skulle fixa bra att spela match och så.
Vilka av de spelare som fanns i A-truppen var viktiga och tog hand om dig?
- Det var många som man blev omhändertagen av. De flesta av de äldre. ”Ishi” (Stefan Ishizaki) och Henok (Goitom) var på min sida… Eller, alla var på min sida. De gav mig bra råd och hjälpte till mycket.
Vad sa de då, konkret?
- Jag kommer inte ihåg saker de sa exakt, men man märkte på till exempel Henok att han trodde på mig. Han skrev lite saker då och då till mig. Det var samma med ”Ishi”.
Hur viktigt är det att äldre spelare lyfter, pushar och ger råd?
- Det är klart att det är viktigt när man kommer från ett ungdomslag. Självförtroende är viktigt. Man kommer kanske inte upp med det största självförtroendet, och man kanske inte ställer sig först i ledet. Så man växer av att få höra sådant.
För en del unga spelare har det varit tufft att komma upp i ett A-lag med äldre spelare som vill markera. Men det är inget som Isak har upplevt i Gnaget.
- Jag tror inte att det är så hårt i AIK. Det var det inte för mig i alla fall. Det viktigaste är att man tar jobbet. Ser man att en ny spelare tar jobbet så accepterar man honom. Om man kommer dit och inte tar jobbet och inte jobbar tillräckligt hårt, då tror jag att man får höra och känna det, säger anfallaren.
Hur är det som 16-, 17-åring att ingå i ett gäng med vuxna, vissa är ju pappor, en del är nästan dubbelt så gamla som du?
- Det är inga konstigheter. När man är med laget blir alla ganska unga. Alla kanske inte är som man är när man är med sin familj eller hemma. Det är ändå en skön stämning.
Det är lite så att alla spelar Fifa och liknande?
- Ja, exakt. Alla skämtar och leker. Alla har kul tillsammans.