När förbundskapten Pia Sundhage valde att rekrytera Mia Törnblom, författare, föreläsare och ledarskapscoach, till det svenska landslaget kom kritiken som ett brev på posten. Törnbloms metoder ansågs inte vara förankrad i vetenskapen och Magnus Lindwall, forskare i idrottspsykologi kallade allt för pseudovetenskap i en artikel i Offside.
Caroline, Jönsson, som den här veckan gästar podcasten Lundh, är kluven kring Törnbloms arbete.
- Jag är kanske inte så svart eller vit. Jag förstår verkligen den kritiken som kom och den tror jag var viktig att framföra för förbundet också. Någonstans står man ju som garant för arbetsmiljön också. Sedan tror jag att Pia kanske inte var tillräckligt tydlig med vad hon vill ha ut av Mia Törnblom. Hon har massa med kompetens och kvaliteter som fungerat bra i olika sammanhang och jag tror att det är viktigt att klargöra vilka roller man har och var gränserna går. Det tror jag inte kommunicerades ut på ett jättetydligt sätt, säger hon.
- När det gäller ohälsa och när det gäller teorier som handlar om idrottspsykologi ska man antagligen ha någon som har den kompetensen och att det är evidensbaserat. Det finns en anledning till att det fungerar. Sedan ska man inte vara rädd för att pröva andra saker, när vi har pratat om att idrotten är väldigt konservativ, idrotten är också ibland den som testar saker första av alla. Den balansen måste man ha och det är viktigt att ha både och.
Jönsson har själv utbildat sig till psykolog efter karriären och hjälper i dag idrottare med den mentala biten. Hon förklarar att karriärsvalet grundade sig i två saker:
- Det ena är intresset, det man kände med fotbollen var att man aldrig kunde bli fullärd och det är samma sak med människor. Den andra delen handlade mycket om att jag under en lång idrottskarriär såg väldigt många som inte hade det så jättelätt.