Alexander Farneruds tid i Torino blev delvis förstörd av två tunga korsbandsskador. Den första skadan kom i april 2014 när svensken, efter en stark säsong, vred till knät på en träning. Farnerud kämpade sig tillbaka och stod återigen för fina insatser för Torino. Men ett drygt år efter den första skadan kom en ny smäll för mittfältaren. Efter en träning med hätsk stämning fick svensken en tuff tackling och skadehelvetet var tillbaka.
- Knät hade läkt, och allt var jättebra. Sen var det en träning där det blev lite frustrerat. Ett lag förlorade, det andra laget gick bra. Det blev lite efterslängar här och där och sen får man en smäll på knäet. Man kan inte flytta benet. Men den gången töjdes de bara ut, för det hade ändå läkt ihop så pass bra. Men då sa de att om du vill spela på professionell nivå under de resterande åren så tyckte de att jag skulle köra en ny operation, så då valde jag att göra det, säger Farnerud i podcasten Lundh.
Tacklingen som skadade Farnerud kom från Omar El Kaddhouri, numer i Napoli. Farnerud berättar att han var besviken på hur lagkamraten hanterade situationen och att relationen varit frostig sedan dess.
- Jag tror inte att vi har pratat sedan dess. Han sa liksom förlåt, en klapp på axeln, men inget mer. Jag kommer ihåg att jag skrek på honom och jag tror att jag skrek på tränaren också, men tränaren såg det inte som något allvarligt. De insåg väl inte i situationen vad som hade hänt, säger svensken.
Vad var det för tackling?
- Han kom in snett. Framifrån, på andra sidan. Om jag har bollen på högerfoten så kommer han ju från vänstersidan, typ som Cristiano Ronaldo och Payet I EM-finalen. Exakt samma situation. Skulle nästan säga att den var identisk. Men Ronaldo kanske hade lite starkare muskler runtomkring som skyddar hans knä.
Och inga andra lagkamrater reagerade heller?
- Nej. De sa väl till honom att ta det lugnt. Men större än så gjorde de det inte.
Sen har ni aldrig pratats vid?
- Nej, sen gick han tillbaka till Napoli. Jag fick ju skadan i maj, och sen fick jag opereras och åkte ifrån Torino till lite semester innan jag skulle köra rehab.
Är det vanligt att det är så i fotbollsvärlden?
- Jag kan själv känna att om jag hade gjort något sånt, att man hade tagit kontakt och bett om ursäkt ytterligare en gång. Men sen vet jag ju inte hur han tänker. Och på så sätt har jag inte pratat med honom sedan dess.
Hur känner du om du skulle träffa honom?
- Jag skulle väl ha ignorerat honom. Jag menar ilskan kan jag väl inte bära på mig alltid, det är bara att glömma och gå vidare.