1975 mötte Bayern München Leeds i Europacup-finalen. En match som var omdiskuterad på många sätt, med felaktigt bortdömda mål och en rejäl tackling av Terry Yorath mot Björn Andersson. Den svenske Bayern-legendaren Conny Torstensson spelade i matchen, minns den som brutal och tuff, berättar han i podcasten Lundh.
- Personligen så hade jag väl den inställningen och jag har väl också sagt det till vissa man träffat att, det är enda gången som man kan misstänka att något lag har använt någon form utav stimulans. För att så som de sprang under den första halvtimmen, det var näst intill omänskligt. Vi var lite i brygga och vi hade nog lite tur där att domaren blåste bort de här målet för det hade vi kanske haft lite svårt att resa oss ifrån. Men däremot i andra halvlek så känns det betryggande och när vi väl gör 1-0 så kände vi att: "Det här har vi under kontroll, de har ingen kraft kvar".
Hur såg man eller märkte man att de verkar ha tagit något?
- Jag skulle säga att det var deras frenesi, jag kan inte säga något annat.
Det var inget man såg på blicken?
- Nej, det hade jag ingen möjlighet att se. Utan jag tar det bara på känsla men samtidigt har jag ju läst i efterhand att det här var ju ett lag som levde otroligt mycket på sin kämparkraft och liknande.
Ja, och även på fult spel, Dirty Leeds kallades de ju i England. Hur upplevde du det när Björn Andersson, som kom till Bayern München efter dig, blev nedsparkad av Terry Yorath?
- Vi får ju frispark. Jag har ju sett bilderna på film i efterhand. Så jag vänder mig om och springer därifrån så jag ser ju aldrig när det händer. Utan när jag har sprungit en bit och vänder mig om så ser jag att Björn ligger ner och då är det ju någon som gestikulerar så att man uppfattar att det här inte är bra, då springer jag dit och då ser jag att benet inte alls är som det ska vara. Jag kunde inte stanna kvar, jag gick därifrån för att kunna klara av att fortsätta att spela fotbollsmatchen. Jag tänkte att: "Det här får andra ta hand om". Och jag orkade inte gå fram och trösta Björn i det läget och jag tror inte att han hade någon upplevelse utav någonting heller.
Även (Uli) Hoeness blev ju skadad. Och det som framkommer när jag pratar med Björn Andersson är att han på grund av det inte får någon segerpremie av klubben. Klubben hör inte av sig när han är skadad, de han hör av är dig och Hoeness som också är skadad och det låter ju helt sjukt. Vad är det för inställning?
- Det var väl så att läkarna hade uttalat sig att det här aldrig går att reparera.
Då skiter klubben i honom?
- Ja, då var han en försäljningsvara precis som Björn sa. Men Björn är ju utav segt virke. Men när det gäller segerpremier så var det nog så att både Björn och jag fick samma segerpremie. Även om jag spelade hela matchen och till och med gjorde assist 1-0 målet, de trodde nog bara att Björn och jag skulle prata med varandra om det, för det var inte offentliga segerpremier.
Så de lurade er helt enkelt?
- Jag satte mig inte på förhandlingsbordet för att förlänga mitt kontrakt, förrän jag satt kravet att få full premie för sommarens Europacupfinal, så det var mitt första krav.
Fick du det?
- Det fick jag.
Men Björn fick aldrig sin?
- Nej. För han förlängde aldrig sitt kontrakt.