Landslaget jagar en plats i OS i sommar och det väntar kval i mars. Först är det kvalgenrep mot Skottland i Göteborg på tisdag och Hedvig Lindahl är given i Pia Sundhages elva efter ett starkt 2015. Den 32-åriga målvakten har rest sig igen.
Det ultimata beviset var Diamantbollen som hon fick i höstas:
- När jag jag fick beskedet så blev jag faktiskt tårögd, säger Hedvig Lindahl i podcasten Lundh och berättar om telefonsamtalet som skakade om henne.
Hedvis Lindahl är supertalangen som förutspåddes en lysande karriär som målvakt men där det varit en berg-och-dal-bana under karriären men där hon under 2015 hittat rätt i både Chelsea och landslaget.
- En grej är att jag har blivit en bättre målvakt. Jag har fler verktyg i bagaget och kan hantera fler situationer, säger Hedvid Lindahl.
- En annan stor del är att jag har äntligen klarat av att hantera mina känslor som jag har inom mig. Jag är en otroligt känslig person, och nu har jag gått igenom så pass mycket att nu finns det inte så mycket att bli upprörd över längre.
- Mina motgångar har kommit via fotbollen och då har jag fått hantera det, hur det kändes. Det tog lite tid för mig.
I samband med några av hennes misstag i samband med mästerskap har det blåst till i pressen och efter ett tag blev det även rubriker om småsaker:
- Det var verkligen så ett tag. Folk i min närhet kom fram och sa att; så som de behandlar dig nu är inte okej. Så som de behandlar dig i jämförelse med dina konkurrenter. Du får inte göra någonting utan att de sågar dig.
Både under VM 2007 och VM 2011 var det rätt rejäla kritikstormar. Värst var det dock hösten 2012 efter OS i London då Hedvig Lindahl faktiskt hade tankar på att sluta spela fotboll.
- Det var tufft. 2012 var jättetufft. Det ledde till en korsbandsskada den hösten. Jag spelade jättestressad hela OS och spelade stressad i kvalmatcher med landslaget jättestressad. Kände konkurrensen och att alla ville att andra skulle spela, så jag blev sjuk när jag kom tillbaka till klubblaget för att jag hade pressat mig så mycket. Jag tog inte alls hand om mig. Det var inte en bra tid.
- Då var det nära att jag lade av. Då var jag riktigt bitter. Jag tjänade inga pengar, jag pendlade långt till Kristianstad och jag fick så mycket kritik. Det kändes som att man förväntade sig att jag skulle kunna prestera exakt lika bra som de som hade jättebra förutsättningar för att spela fotboll.
- Hade vi haft ett barn då, en dotter, så om hon hade velat spela fotboll så hade jag nog sagt; ”Nej, gör det inte, det är hemskt”.
Vad var fel?
- Just då hade jag fastnat i ett tankemönster. Jag trodde att alla tittade på mig efter OS och att det var mitt fel och att jag är den sämsta målvakten som går i ett par skor, och att jag är hemsk människa och finnig är jag. Jag hade nyss skadat korsbandet och allt var skit. Jag blir lätt filosofisk och tänker mycket, pratar inte så mycket med folk. Har inte så jättemånga nära vänner som jag jämt ringer. Håller mycket inom mig.
Hedvig Lindahl fick hjälp av en idrottspsykolog att bryta mönstret:
- Det jag kände då var väl att han bara bekräftade att; du är liksom inte knäpp. Folk tänker så här ibland, och det är okej. Sen kunde vi bygga från det.
- Jag tror att jag insåg att; vänta här, jag gör det ju för att det roligt. Jag har ju inte gjort det här för att jag ska tjäna pengar eller för att få fame and fortune, utan jag gör det för att jag gillar att fånga bollar”
I slutändan så tog Hedvig Lindahl nya tag och var med som tredjemålvakt i hemma-EM 2013 och sedan återerövrade hon platsen som förstamålvakt till VM i Kanada.