Förre landslagsspelaren Niclas Alexandersson är veckans gäst i podcasten "Lundh". Där berättar han bland annat om sin tid i landslaget. Där hade Alexandersson inga krav på att han ville spela offensivt eller på en viss position utan accepterade alltid den roll han blev tilldelad.
Allt för lagets bästa.
- Generellt tänker man mycket mer på sig själv i dag, det är jaget före laget i många fall, säger Alexandersson och tar upp ett exempel från hans tid i landslaget.
- Spelade jag på höger och Ljungberg till vänster så blev jag mer defensiv, men det handlade även om balansen i landslaget. Då gynnade det laget, ska laget vara framgångsrikt måste man ha båda typerna.
Varför underordnade du dig?
- Det handlar väl om personlighet, hur man är uppväxt och vad som är viktigt. Jag var sällan med i tidningarnas startelva men ofta med i Lagerbäcks elva. När vi mötte lag där vi förväntades föra spelet spelade "Chippen" före mig och när vi förväntades att inte föra matchen spelade jag istället. Det får man nånstans acceptera, det var Lagerbäcks tro att det var det bästa för den matchen.
I dag kan spelare nobba landslaget för att de inte får spela från start eller den positionen de föredrar. En helt annan inställning än den Alexandersson hade.
- Jag var inte speciellt positiv när jag hörde att jag skulle spela back, men jag spelar hellre back än sitter på bänken. Tittar jag i större perpektivet vill jag att laget ska gå bra. Men det har med personlighet att göra, jag kan ibland känna att är det nåt jag skulle ändra kanske det är att man skulle tagit för sig lite mer. Varit lite tuffare.
Var du för snäll, underordnade du dig för mycket?
- Jag mådde bra av tryggheten. Ibland önskar man att man hade struntat i vad alla tycker och köra på. Men det handlar om att göra sitt bästa för laget, man vinner inga matcher på egen hand.
- Det handlar om att göra det bästa för laget, jag ville ha resultat för laget i första hand.