Fotbollsagenten Patrick Mörk är den som tagit flest spelare från olika länder i Afrika till Allsvenskan. Även om långt i från alla varit succéer så finns det gott om exempel spelare som bidragit både sportsligt och via försäljningar när det gått vidare.
Med tanke på det så förstår inte Mörk ointresset från klubbarna i Allsvenskan.
- Jag är förvånad att det är så pass få klubbar som lägger fokus där och åker ner. De förlitar sig mycket på mig, att jag kommer med förslag. Jag tror att det är ett område att lägga mer fokus på, säger Patrick Mörk i podcasten Lundh.
Vad betyder det för Sverige att det är ett bra ingångsland? Det är ganska lätt att få arbetstillstånd om man får en ingångslön på 15000 kronor. Innebär det att Sverige är en bra väg till Europa?
- Svenska klubbar har en väldigt fin möjlighet eftersom i de stora länderna i Europa har akademierna i klubbarna blivit så enormt starka. Det är en otroligt hög nivå på utbildningen och på spelarna. Samtidigt kom ju den här regeln, som jag tycker är väldigt konstig, att du måste vara 18 år för att få flytta från Afrika medan du kan vara 16 och flytta från Sverige. Det är ju en väldigt diskriminerande regel. Men i och med att de här stora fotbollsländerna inte kan ta en spelare förrän de är 18 så har du en spelare som har varit på usla fotbollsplaner utan riktigt gräs, med ofta tveksamma tränare. Ska du då jämföra en 18-åring i Sierra Leone som har spelat i kohagar med stortalanger i PSG eller Marseille… det klarar de inte, det är för stor skillnad.
- Därför har de här länderna näst intill slutat att scouta i Afrika och då blir det ett väldigt bra fönster att istället gå till Skandinavien, och tittar man på en sådan som Amartey som gick till Djurgården. Han var ju ordinarie i Djurgården i Allsvenskan från sin 18-årsdag. Det var ju optimalt för hans utveckling. Hade han gått till Frankrike, Italien eller Tyskland så hade han hamnat i något juniorlag, om han ens fått något kontrakt. Det är därför vi har sett så många fall de senaste åren med afrikanska spelare som har kommit hit, snabbt fått spela… och det är ju bra för svensk fotboll. Framförallt är det ju profiler som kommer men sen är det ju oerhört stora pengar som klubbarna har tjänat.
Varför är inte fler klubbar där nere och hämtar talanger?
- Ja, jag är förvånad över det för det känns som att många av de här fallen har varit rena tillfälligheter. Att nån agent rekommenderar en spelare eller… Malmö FF hittade Rantie i Hässleholm och så vidare. Det har jag sagt länge. Den enda klubb som satsar på regelbunden scouting och åker dit kontinuerligt det är ju AIK, och de har ju tjänat säkert 100 miljoner på sina Banguras och Boateng och allt vad det har varit.
Kan det vara för att det är ett stort steg att komma till Sverige och att svenska klubbar inte riktigt har resurserna att hjälpa till? Det handlar ju om mer än att bara träna fotboll när du flyttar.
- Det kommer ju ändå spelare. I stort sett alla Allsvenska klubbar har ju en eller några afrikanska success-stories, och det är ju nästan bara i Afrika som du gör de där stora fynden. Det var ju länge sedan det var några brassar av toppklass och det beror ju på att det är så stora pengar i Brasilien nu. MLS har växt så det kommer ju inga Charlie Davis längre. Östeuropa kan vi ju glömma för där är det ju mycket större pengar än här. Så det är ganska avskalat till att det är Afrika; det är där du kan hitta de där riktiga kassapjäserna.
Patrick Mörk etablerade sig som agent via affärer som handlade om att ta spelare från länder i Afrika och se till att de kom till klubbar i Europa. Skälet var inte bara att det fanns talanger där, utan även för att marknaden för agenter i Sverige var annorlunda förr.
- När jag började som agent i Sverige så var agentmarknaden mycket mindre, det var egentligen bara toppspelarna som hade agenter. Det fanns dynastier där de bästa spelarna höll ihop och hade en agent. Istället för att ge mig in där och ta smulorna så valde jag att åka ut i världen och hitta mina egna stjärnor, och då hittade jag ju bättre spelare. Jag hittade Michael Essien, Sulley Muntari, McDonald Mariga, Charlie Davis, Atiba Hutchinson. När man tittar tillbaka så är det ju fantastiska spelare. Det är nästan ett helt lag på näst intill världsnivå som jag hittade därute. Baksidan med det var väl att det var svårt att behålla dem, säger han i podcasten Lundh.
Varför det?
- Svenska spelare fungerar så att är du nöjd med din rådgivare så byter du sällan. Du vill ha någon som du litar på och som varit med hela vägen. Tittar du på afrikanska spelare så byter de agenter hela tiden. Vad som är rätt eller fel, det kanske har sina fördelar som en slags hävstångseffekt. Sen är det en rent logistisk fråga. Jag bor ju i Sverige och jag tog dem till södra Europa som tonåringar. Det är svårt att ha den där nära kontakten.
- Jag har ju inte kunnat släppa det här för det kontaktnätet jag byggde upp i Afrika är så fantastiskt starkt. Varje gång jag åker dit hittar jag nya stjärnor. En Amartey, en ny Ofori och så vidare.
Det är ju lätt att måla bilden av att man utnyttjar de här människorna? De kan inte ifrågasätta så mycket och har inte så mycket kunskap.
- De som framför den åsikten har ju säkert inte varit där nere. Spelar du i högsta ligan i Sierra Leone så har du oftast ingen utbildning, du tjänar 50 dollar i månaden. Om jag tar en sådan spelare till division 2 där minimilönen är 15000 kronor så är det ju ett oerhört lyft. Även om han inte kommer längre än så kan han ju spara pengar som han aldrig hade kunnat göra där nere. Sen kan ju inte jag spela åt honom. I bästa fall blir det som… jag tog Teteh Bangura till Köping, jag tog Mohammed Bangura till Värnamo, jag tog Crespo Kamara till Bode. I bästa fall tar karriären ett lyft därifrån och de bara flyger och blir förmögna. Men alla gör ju inte det.
Nej för jag tänker att för varje Bangura finns det flera som varit här utan att lyckas.
- Ja, men det är klart. Men de får ju en chans att tjäna oändligt mycket mer än vad de gör hemma, och de får möjligheten. De flesta…det är ju toppskicket som jag hämtar hit, de flesta hankar sig ju kvar. Jag tog en kille som heter Charles Samson till Assyriska och han är fortfarande kvar i Sverige och bor här. Jag tror att en majoritet blir ändå kvar och spelar i flera år och tjänar ihop mycket mer pengar än vad de hade gjort hemma. Men om sen någon totalt floppar och åker hem efter nåt år och är tillbaka på ruta ett – jag kan inte se hur jag har utnyttjat honom. Jag har gett honom en chans.
Men du kan förstå att det är väldigt lätt att sätta den etiketten?
- Alla unga fotbollsspelare i Afrika drömmer om att få chansen i Europa. När jag kommer dit med klubbar och tittar så ger de mer än 100 procent. De som det är synd om är väl de som blir kvar där. Som ska fortsätta spela fotboll för 50 dollar i månaden. Men att jag ska ha dåligt samvete eller att jag har utnyttjat en talang som kommer hit och spelar för Eskilstuna eller Boden och sen åker tillbaka…jag misslyckas att se den kopplingen.