Graham Potter har gjort underverk med Östersund sedan ankomsten till klubben 2011. Potter ses av de flesta som den största anledningen till att ÖFK lyckats gå från division 2 till sextondelsfinal i Europa League på sju säsonger. Nästa spelare att hylla engelsmannen är Sotirios Papagiannopoulos.
- Först och främst är han en otroligt fin människa. Han gillar att prata med alla och se hur de mår, vad som händer. Fotbollsmässigt tycker jag att han är på en nivå högre än alla andra på viset han förklarar fotboll och med det som vi får lära oss på varje träning. Det är något som man sitter ner, lyssnar på och tar åt sig, säger mittbacken i Lundhs podcast.
Är det att han är en duktig pedagog och kan förklara, eller vad är det som gör att han är så bra? Har han bättre idéer än andra?
- Jag tror att han har många nya idéer som är olikt de flesta andra i allsvenskan. Sedan är han en grym pedagog. När han pratar så lyssnar du. Det är upp till oss spelare att ta in så mycket information som möjligt för att göra det som vi ska göra på fotbollsplanen sedan.
Man har blivit överraskad med en hel del spelare. Din backkollega Tom Pettersson fick knappt spela i Blåvitt och har blommat ut på ett helt annat sätt i Östersund. Fanns det där hela tiden hos Tom, eller vad är det som ni och Östersund lyckas trycka på för knapp?
- Jag tror framför allt att Östersund vet var det är för spelare som de vill ha. Exempelvis i Toms fall, jag tror inte att han hade fått den kurvan om han hade gått till en annan allsvensk klubb som han fick hos Östersund. Han kom in och passade perfekt. Sedan har han bara vuxit och vuxit. Spelar laget bra spelar oftast du också bra.
Om man ser till dig som har varit runt lite. Du gjorde det bra i Assyriska, gick till Grekland och studsade tillbaka och valde Östersund som hade velat värva dig redan innan. Vad är det som gör att du lockas av Östersund?
- Vi hade varit i Grekland och skulle komma tillbaka. Då hade jag hoppats på allsvenskan, men det var inte en enda klubb som hörde av sig. Östersund låg i superettan och jag hade haft ett snack med Graham innan. När han ringde upp mig igen kommer jag ihåg att jag låg på en strand. Jag minns att han sade: ”Ta av dig badbyxorna och skynda dig hem, vi har match mot Brommapojkarna i helgen”. Då var det bara raka vägen, att ta flyget upp till Östersund. Jag ville verkligen jobba med honom, för man hade fått höra så mycket från alla andra.
Du hade själv mött Östersund i superettan. Hur var det att möta dem?
- Det var laget som spelade fotboll på ett annorlunda sätt. De spelade jättebra då men fick inte alltid med sig resultaten. De låg någonstans i mitten, men var på väg upp. Jag trodde på det han sade och litade på hans planer. Så här i efterhand var det ett jävligt bra val.
Du gick från Assyriska till grekiska förstaligan och spelade ändå en del. Hur kände du när du kom tillbaka att ingen i allsvenskan var intresserad?
- Det kändes ganska konstigt, faktiskt. Jag hade en väldigt duktig tränare i Assyriska i Valentic, som har tagit över Dalkurd nu. Han trodde alltid på mig och gav mig en massa energi och självförtroende, så det kändes konstigt att ingen var intresserad när man skulle vända hem. När väl Östersund kom kändes det rätt.
Om man läser lite förstår man att Potter har lite olika trix. Inför Hertha Berlin hade han exempelvis klippt ihop lite highlights för att peppa er. Hur många sådana trix har han i boken?
- Jag tror att han har ganska många sådana trix som får igång oss. Att se den videon innan Hertha Berlin-matchen var något otroligt. Man fick sitta och njuta över vad vi hade gjort under en tid. Framför allt för mig kommer jag ihåg när vi spelade mot Paok, vi hade förlorat bortamatchen där nere med 1-3 och var dagen efter på väg till Östersund. Då såg man hur arg han var där han satt med sin dator och kollade igenom matchen och var besviken över att vi hade förlorat, för Paok var inte så överlägsna. Då satt man och diskuterade, och så vände han sig om och sade att vi skulle vinna matchen. ”Jag vet vad jag ska göra, det är upp till er att ta in den informationen och visa på fotbollsplanen”. Det slutade ganska bra.
Vad har han jobbat med specifikt med dig? Du var med i någon Uefa-drömelva för någon omgång i Europa League och är med landslaget nu, någonting måste han ju ha skruvat upp på dig?
- Första gången jag träffade Graham hade han tagit fram en video på mig med en massa klipp på saker som jag gjorde bra respektive mindre bra. När jag väl kom till Östersund hade vi en diskussion. Han sade: ”Du har allt som en back ska ha, du är snabb, stark och bra i huvudspelet, men du måste börja använda hjärnan lite mer”. Det är det som vi har jobbat ganska mycket på, både på träningar och på match, att aldrig släppa fokusen och vara fokuserad i 90 minuter. Även på träningarna, dag in och dag ut, för att sedan börja använda sig av hjärnan och inte bara springa runt på planen och göra en massa andra grejer.
Det låter lätt att använda hjärnan, men hur jobbar man för att faktiskt bli mer fokuserad och kunna hålla fokus i 90 minuter?
- Det gäller att börja på varje träning med att lyssna först och främst på vad vi gör och vad tränaren har att säga. Sedan är du fokuserad tills träningen är slut. Det ska man göra varje träning. Sedan går det över till match. Släpper du koncentrationen på match när du möter bra spelare kan det vara kört.
Hur mycket är det en åldersfråga, att man mognar och fattar att det är viktigt? Många unga spelare har vittnat om att de kanske inte gjorde allt hundraprocentigt i början av sin karriär.
- Som ung spelare tror jag att man litar mycket på sina fotbollsförmågor. Man tänker inte så mycket. Graham sade: ”Hade du varit tillsammans med mig som ungdomsspelare hade du varit proffs för länge sedan”. Det är klart att det gäller att tänka på vad man gör.
Vilken faktor är det att ni är uppe i Östersund? Både du och Brwa Norui är uppvuxna i Stockholm, Saman Ghoddos från Malmö – där kan det finnas annat som lockar när man är en ung spelare. I Östersund finns det inte så mycket mer än fotboll.
- Jag tycker att det är bra, för då läggs all fokus på fotbollen. Då utvecklas du som fotbollsspelare. Du tränar, du vilar, du återhämtar dig, du går till gymmet och försöker bygga på din kropp där du behöver det som mest, och sedan vilar du igen. Sådana saker kanske man inte hade gjort om man var i Stockholm, till exempel.
Du tror att Potter plus isoleringen har lyft dig, helt enkelt?
- Ja, det tror jag absolut. Jag vet själv hur det var när jag var i Assyriska, då skulle man hem, träffa kompisar och en massa annat. Då kunde man inte återhämta sig eller bygga upp sin styrka på samma sätt.