Efter många år av framgångar i Syrianska och AFC, som han tagit till allsvenskan, har Özcan Melkemichel till slut fått tränarjobbet i en mer etablerad klubb.
Sedan i vintras leder han Djurgårdens verksamhet som huvudtränare.
- Jag såg möjligheten att komma till en storklubb, en klubb som tror på mig. Det är därför jag är här. De har sett det jag har gjort och det är jag evigt tacksam för. Nu är det upp till mig att bevisa vad jag kan, säger Özcan Melkemichel i podcasten Lundh.
Min tes har varit att om du hade hetat Bengt Svensson och gjort samma sak med Syrianska så hade du haft många fler anbud långt tidigare. Vad tror du?
- Jag tror som du. Jag är nästan övertygad om att det var så.
Özcan Melkemichel var tränare för Syrianska när klubben gick från division 2 till allsvenskan och dessutom hängde kvar i den högsta serien i flera år. Ändå fick han inga riktigt bra bud.
- Jag har haft anbud från andra klubbar. Inte etablerade på det sättet. Det vill jag inte säga. Det är mycket superettan och några från allsvenskan, men oetablerade klubbar. Det har aldrig varit intressant för mig om jag ska vara ärlig. Det viktigaste är att det är ett projekt som jag går in i där jag får vara delaktig. Det fick jag både i Syrianska och AFC. Nu ser jag det här som en jättemöjlighet i Djurgården, att kunna vinna någonting så småningom. Det är min ambition. Jag är övertygad om att om vi jobbar rätt och på sikt kan få in och byta lite folk i truppen tror jag att det är fullt möjligt.
Ser du det som någon slags rasism som finns inom svensk fotboll, eller är rasism ett för starkt ord?
- Jag tycker att det är ett för starkt ord, det är ett väldigt starkt ord. Jag tror mer att det är en osäkerhet. Man är rädd för något som är annorlunda, jag tror mer att det är den försiktigheten. ”Vågar vi? Vad finns det för risker med det här?”, och så vidare. Jag kan säga att många av frågorna som jag fick (av Dif-styrelsen) handlade lite om sådana grejer…
Vad var det för typ av frågor?
- Exempelvis: ”hur skulle du hantera en sådan situation om det hände?” Det är en typisk fråga där man vill veta hur jag tänker. Den försiktigheten tror jag finns.
- Sedan är det mycket skrönor och mycket som man har hört om Syrianska och AFC och sådant, som gör att folk tänker ”hur kommer han vara i den här miljön” och så vidare. Men till slut så vågade Djurgården i alla fall, och det ska de ha en eloge för. Jag hoppas också att jag ska göra ett så bra jobb som möjligt här och att de aldrig ångrar sig.
Känner du att du på något sätt bär en väg in i tränarvärlden för många med din bakgrund, känner du extra press för att lyckas?
- Ja, jag känner så. ”Om du lyckas Özcan kan fler få möjligheten”. Det vore en ära för mig att kunna ge den möjligheten till fler. Jag är övertygad, vi är inte annorlunda. Många gånger så kan det vara bra att någon kommer med oortodoxa idéer och rör om lite i grytan på ett positivt sätt och har en annan filosofi och bakgrund och värderingar. Så jag tror att det är nyttigt, och jag ja, jag känner att jag är ambassadör för många just nu.
Zlatan Ibrahimovic har tidigare pratat om det och även Emir Kujovic menar att de när de slog sig fram behövde göra mer, upplevde de, än andra med mer svensk bakgrund eller svenska namn. Hur upplever du det, har du behövt göra mer för att visa vad du går för?
- Det tror jag. Du var inne på det, redan i Syrianska tycker jag att jag hade bevisat tillräckligt för att få en möjlighet. Men det gick inte. Då tog jag ett bottenlag i division 1 och förde dem på tre år upp till allsvenskan. Det är klart att jag känner att jag har varit tvungen att visa mycket mer än någon annan som kanske vunnit någon serie ett år och sedan, pang, fått möjligheten. Det är klart att jag har kämpat hårdare än många för att få den här möjligheten.
Hur har du upplevt det, att inte få samma möjlighet?
- Helt ärligt tänker jag inte så. Jag fokuserar på där jag är och på att göra det så bra som möjligt. Jag har filosofin att om du gör ett tillräckligt bra jobb så kan man inte blunda. Nu har jag bevisat, bevisat och bevisat och fick till slut den här möjligheten. Nu är det ett nytt kapitel, nu gäller det att visa för de som tvivlar, de som tänker ”kan Özcan hantera en sådan klubb som Djurgården?” För nu kommer de frågorna. ”Han är van vid småklubbar, kommer han kunna hantera en stor klubb?” I min värld kommer jag att klara det, men sedan får vi se.
Özcan Melkemichel har ett långt förflutet i Syrianska och har bra koll på fotbollen i Södertälje och säger att sponsorer inte är intresserade av klubbar som Syrianska och Assyriska.
- Nej, jag kan säga det och stå för det, det finns absolut inget intresse. Det är synd.
Varför tror du att det är så?
- Återigen: det är den här osäkerheten. Det är en okänd grej, man är rädd för det. Men kom in och kolla, fråga! Det är öppet för alla. De gör ett fantastiskt samhällsjobb i Södertälje, men när det kommer till sponsorer, nej. Okej, Astra Zeneca och Scania sponsrade, och kanske Volkswagen, men det är mer kaffepengar. Det är så att ingen kan säga ”varför sponsrar ni inte?”, så att de ska slippa hamna i en sådan diskussion. De gör det för att de är tvungna. Inte för att de vill. Det är småpengar. Jag tycker att det är synd, för de hade kunnat göra mycket mer. Om Södertälje stod bakom så tror jag att de klubbarna hade varit i allsvenskan.
Och ändå pratar vi ofta om fotbollen som en fantastisk möjlighet för integration och liknande, och så har du jobbat i Södertälje där det inte fungerar.
- Ja, tyvärr när det kommer till sponsorer och så, då är det så. Tittar du på läktarna så var det inte många infödda Södertäljebor som var på läktarna då. Det har sina orsaker också, det har hänt mycket i Södertälje och det kanske också är det som gjort att folk har dragit sig bort. Det är ganska förståeligt i det läget, men man ska inte dra alla över en kam. Det finns dåliga människor överallt, och det finns många fantastiska människor överallt. Man ska aldrig generalisera. Bara för att två procent är dåliga betyder inte det är 98 procent är dåliga. Öppenhet är viktigt, kommunikation är viktigt, att man vågar. Hur man ska göra det, det är en fråga som är svår i dag.
Tror du att det finns någon lösning på det här? Både det du har upplevt och det klubbarna upplevt, vi har ju ett Sverige som blir mer och mer polariserat. Vad ser du för lösning, om du ser någon lösning?
- Den är tydligare nu, den här polariseringen, än den var för 10-15 år sedan. Den enda lösningen är att gå ut och informera om vad man gör, bjuda in så att de ser. Det kan vara ute i samhället också. Jag tror att man är rädd för varandra på något sätt, då är man i sina egna områden. Folk säger att ”så och så är det där”, fast man inte är där, och de andra säger att ”svenskarna är si och så”, och då blir det så här.