Efter EM i Frankrike i somras tackade Andreas Isaksson, Kim Källström och Zlatan Ibrahimovic för sig i den svenska tröjan. Trion kom in i landslaget vid ungefär samma tidpunkt och har följts åt under åren. Men i takt med att Zlatans stjärnstatus växte fick Källström och Isaksson allt mer stå i skuggan. På Fotbollsgalan tackades Ibrahimovic av för sig, och föräras med en staty. Att landslagsveteranerna behandlas olika har Källström inga problem med.
- Jag skulle nog vilja säga att jag accepterade och insåg Zlatans potential tidigt, och på något sätt insåg hur bra han kommer bli. Att hamna i skuggan av honom kändes helt naturligt. Så jag tror att man har anpassat sig för väldigt många år sedan till det, så nu är det naturligt. Man hittar sin roll i laget och hierarkin, så för mig har det varit naturligt. Att han ska ha en staty tycker jag är jättebra, för det han har gjort för svensk fotboll saknar motstycke. Elva Guldbollar liksom…
Svider det att du inte fått en Guldboll?
- Nej.
Under en ”normal” period hade du nog fått en eller kanske två till och med?
- Ja, kanske det till och med. Jag tänkte på det lite under Fotbollsgalan faktiskt. Antingen får man vara lite sur över det, eller så får man vara glad att man fått uppleva den här eran. Vi kommer aldrig få en så stor spelare och personlighet som Zlatan har varit för svensk fotboll, och jag har fått följa det från ”front row seat”. Så jag är mest glad för det skulle jag säga. Det har varit en upplevelse det också. Jag väljer att ta den vägen i stället.
I sitt sommarprat talade Kim Källström om hierarkier inom landslaget, ett ämne som få tidigare pratat om. Mittfältaren nämnde bland annat att om man skulle göra en hörnvariant, så var det Zlatan man skulle prata med. Och det var Ibrahimovic som satte landslagets agenda på många sätt.
- Det är väl som det alltid är med utveckling. Alla anpassar sig på bästa sätt, men det är alltid någon som går i frontlinjen. När det gäller sådana grejer i landslaget är det ju lite så, att Zlatan var absolut högst upp i hierarkin. Det är inte förvånande, det är den som är bäst och högst upp som kan sätta agendan lite. Så för mig är det helt naturligt. Det behövs också, för när det brinner till och man ska ta ett snabbt beslut, då måste man veta vilka det är. Alla kan liksom inte hålla på och tjabbla, utan då får någon kliva in och säga att ”nu får vi fan skärpa oss”. Det är därför man har en lagkapten och en tränare och det enda med det andra.
Hur ofta knarrade det till genom de här åren, att det blev lite jobbigt? Jag menar, det är ju som med revolutioner, de är inte alltid bekväma.
- Det hände väl ibland, men jag tycker att vi alltid hanterade det på ett bra sätt. En sådan som Lasse Richt, som är landslagschef, har spelat en väldigt, väldigt stor roll i att få hela det här maskineriet att fungera. Han har varit med så pass länge, känner alla spelare och är duktig på att se alla. Det är många människor där som har varit med och smörjt maskineriet. Jag skulle säga att det aldrig har varit något problem.
I ditt sommarprat sa du att han inte bara bestämde över spelarna utan även ledare och förbund. Karl-Erik Nilsson sa att det var din uppfattning. Var du nervös när du skulle säga det och ringde Karl-Erik och undrade, ”vad säger du Kim?”?
- Det var klart att Zlatan inte bestämde över förbundet. Det tror jag alla förstår. Men det som jag ville säga med det var att när någon blir så pass stor som han blivit, hans storhet är ju för att han har levererat match efter match på planen, det är därför. Det jag menade var att han har en så pass stor maktposition i svensk fotboll att han kan sätta en agenda. Han kan få något han säger på en presskonferens till en världsnyhet. Han har också den karisman. Men det är klart att jag inte menade att han bestämmer över förbundet, det gör han inte för han är ju till sist bara en spelare.
I hans fall är det i och för sig inte så långt draget…
- Det var mer en målande bild, jag fattar också att förbundet tar sina beslut, jag ville bara visa hur pass stor han ändå är. Elva Guldbollar och en jättestaty, det är ju ingen annan som har fått det, inte ens Karl-Erik.