Ancelotti hade lämnat PSG. Italienaren förstod sig inte på de orimliga kraven, då han fick hård kritik efter en 1-0-förlust mot Reims i mars 2013 trots serieledning. En stark figur lämnade PSG, och det var en tränare som Ibrahimovic hade stor respekt för.
PSG etablerade kontakt med varenda stort tränarnamn, men de saknade dragkraften till att få Mourinho, Guardiola, eller Wenger. En Barcelonainspirerad Laurent Blanc fick bli tillfällig lösning. De två inledande matcherna slutade med oavgjort, vilket gjorde att det spekulerades i om Blanc ens skulle överleva till omgång 10.
Då bytte han formation. 4-3-3, en formationsförändringen som verkade gangna alla utom sommarens storvärvning Cavani. Ibrahimovic kunde hålla samma nivå som säsongen innan: 54 matcher, 48 mål, 15 assist. Dessutom förlängde han kontraktet till 2016.
Undantaget en Coupe de la Ligue-titel så gick det inte resultatmässigt bättre för PSG: de vann en ligatitel och åkte återigen ut på grund av regeln av bortamål i kvartsfinalen i Champions League. Däremot fanns det en känsla av att klubben ändå hade utvecklats, och att de hade tagit steg framåt. Det fanns en känsla om att de nästa år skulle vara en genuin Champions League-utmanare. Spelet började också se bättre ut, nu kunde de rulla ut motståndarna på ett sätt som de misslyckades med under Ancelottis år.
För Ibrahimovic själv vann han återigen de personliga titlarna som bästa spelaren och bästa målskytten i Ligue 1. Dessutom fick han ytterligare två titlar: han fick France Footballs pris för högsta snittbetyget i Ligue 1 under säsongen, och hans klackmål mot SC Bastia blev vald till Ligue 1-säsongens snyggaste.
I Champions League hittade han en ny nivå. Han gjorde tio mål, vilket var hans överlägset högsta antal i karriären. Till detta blev han tionde spelaren i historien att göra fyra mål i en Champions League-match (mot Anderlecht), och han själv nådde upp i sin 100:e Champions League-match.