Scenerna är lika traditionella som att bocken i Gävle brinner varje jul. Eller att det är dans kring stången till varje midsommar. Fansen ska bara storma planen efter att slutsignalen gått och de svenska mästarna avgjort den högsta svenska fotbollsserien.
Malmö FF slog Elfsborg med 2-0 och MFF-fansen stormade planen för att hylla sina hjältar, även om de körde en för tidig stormning när de missförstod en visselsignal. Över 4000 fans hade trotsat stormen som lamslagit södra Sverige under eftermiddagen och tagit sig till Borås för att följa avgörandet.
De fick vara med om klimax efter ännu en uppvisning av Rikard Norlings fotbollslag som gör allt annat än brottar sig fram till poängen. För egen del är resultatet överordnat, men det skadar inte att få följa den kvicka, explosiva och tekniska fotbollen där motståndarna sällan får chansen att hämta sig.
Den förlorade sonen Guillermo Molins visade återigen att han var en fullgod ersättare till den i augusti sålde Tokelo Rantie. För andra matchen i rad stod Kävlinges stolthet för två mål och det var riktiga godbitar. Dels ett bombnedslag bakom Kevin Stuhr Ellegaard, dels en läcker chipp och det är tydligt att Molins trivs.
Sedan tidigare hade en annan belgisk hemvändare redan hittat rätt i klubben. Malmö FF plockade hem Magnus Eriksson i vintras efter ett misslyckat halvår och det visade sig vara en riktig stark värvning. Inte nog med att han gjort tio mål, det har även blivit 14 assist för det AIK-fostrade energiknippet.
Dessutom hanterade Malmö FF problemen kring Miiko Albornoz på ett relativt tydligt och bra sätt, och markerade avstånd från handlingen och tog samtidigt ett ansvar för att man är arbetsgivare. Rätt eller fel går att diskutera till döddagar, men klart är att klubben hanterade en sorglig situation på bästa sätt.
Allt det fick man ihop till ett mästarlag som inte tappade farten på upploppet som andra kandidater gjorde. Först föll Helsingborg ifrån och sedan följde både IFK Göteborg och även om AIK skaffade lite hopp via 6-0 i lördags så insåg nog alla att det var kört när MFF bara hade Syrianska kvar på hemmaplan.
Söndagens match på Swedbank Stadion blir enbart en förrätt till den stora guldfesten som förvisso drog i gång redan efter slutsignalen i Borås. Det är inget som talar för att spelarna slår av på takten under veckan, för få av dem har något annat att tänka på än att få fira, fira och fira.
En tabell ljuger aldrig. Malmö FF är det bästa laget och har förvisso varken gjort flest mål eller släppt in minst antal mål, men ingen har 24 plusmål och 18 segrar. Det har funnits några dippar, men det är inte underligt sett till snittåldern i MFF-truppen på 22,5 år.
Snarare har det varit en rad av spelmässiga uppvisningar och bara det att man slagit AIK två gånger, Kalmar två gånger, Elfsborg två gånger och tagit fyra av sex möjliga poäng mot både Göteborg och Helsingborg är tydliga tecken på att MFF är bäst.
Imponerande sett till att Norling fått klara sig utan en del stöttespelare under säsongen och Pontus Jansson inledde skadad och hade det tufft till en början, Ivo Pekalski föll ifrån, och Robin Olsen och Johan Dahlin har delat på målvaktsjobbet och bara det att man sålde Rantie mitt i alltihopa utan en riktigt vass ersättare.
Rikard Norling kan det här med att excellera i kaos. Ta bara hur han klev in i konkursboet AIK efter att man trillat ur allsvenskan och det var mest ruiner kvar av den forna Champions League-klubben och då kom Norling och byggde upp AIK igen och gjorde den till en toppklubb innan han föll på eget grepp.
På något sätt gick han i det närmaste på myten om sig själv och även om han hade fansen och en del av spelarna med sig så hade han inte klubbens ledning. Då slutade det med att både han och sportchefen Ola Andersson, som maktkampade, fick lämna AIK och börja om.
Historien var oerhört nära att upprepa sig förra hösten då Norling ville hjälpa Malmö FF att spara pengar med förslaget att Per Ågrens tjänst skulle dras in och den skulle tränaren ta över i en slags managerroll. Något som ledde till en maktkamp som skakade hela föreningen, och styrelsen agerade.
Per Ågren hade kontakt med Jonas Thern men den förre MFF-ikonen hade för höga krav och hade dessutom inte rätt utbildning så MFF-styrelsen fick backa och köra vidare med Norling även 2013, men givetvis fattade tränaren att tiden var utmätt, för annars hade han inte förhandlat med Genclerbirgli och haft trevare ute kring AIK.
Precis som Kvällsposten avslöjade i somras så hade MFF-styrelsen inriktningen att byta ut Rikard Norling och intervjuade fem andra tränare. Magnus Haglund var hetast men i takt med att MFF ryckte mot SM-guldet så insåg styrelsen att det vore självmord att byta tränare och Haglund skrev på för Lilleström för ett år till.
De MFF:are som minns SM-guldet 2004 kan dra parallellen till Tom Prahl som då var på väg att få sparken av Hasse Borg och Bengt Madsen efter säsongen men när SM-guldet kom hem till Malmö så var det omöjligt. Tränaren fick en säsong till på sig innan han blev utbytt efter att man inte nått Champions League.
I allt det här har Norling stått lugn och stadig i båten och styrt mot SM-guldet. Beundransvärt på många sätt och efter att han fixat sitt första SM-guld som huvudtränare så kom beskedet att stannar i Malmö FF även nästa säsong. Utvärderingen av säsongen gick snabbt.
På många sätt blir det spännande att se om Rikard Norling kan få ut mer av det unga laget. Klart är att Jiloan Hamad försvinner utan att MFF får betalt och tyvärr är det så att klubbens ekonomi fortsätter att tyngas av arenan som inte gett den utväxling som man hoppats.
Därför lär det knappast bli några större värvningar, om man inte kan locka hem Markus Rosenberg som sitter på bänken i England och längtar efter att spela fotboll igen. Samtidigt verkar MFF ha en osviklig förmåga att ta fram nya spelare och sett till hur väl Norling hanterat det så kanske han kan ta dem ett snäpp högre.
*****
Östers återbesök i allsvenskan ser ut att stanna vid en säsong och sett till att spelare och ledare måste känt sig relativt säkra efter tagit elva poäng på fem matcher i augusti och bland annat slog man Elfsborg borta och kryssade mot Malmö FF.
Efter det har det gått rakt utför och hemmaförluster mot Halmstad och Gefle förstärkte det fria fallet och det har bara blivit två poäng på de sista sju matcherna. Varför det blev så? Ännu inte helt kört men när man tar emot Djurgården så möts HBK och BP, och enbart en BP-seger ger möjlighet.
Återstår att se hur klubben hanterar ett troligt respass. Andreas Thomsson har inte övertygat, enligt de spelarna jag hört från, och det är dessutom redan så att klubben aviserat besparingar och inte velat lämna besked om flera anställningar.
*****
Varför går det inte att hålla ordning på fansen tills åtminstone slutsignalen gått?
*****
Självmål och rött kort i första halvlek för Landskrona borta mot Jönköping, och därefter ett mål insläppt 90+3. Knappast vad klubben ville se efter en vecka där två spelare blivit avstängda för misstanke om att ha varit delaktiga i uppgjorda matcher.
Dessutom ser ett kvalspel allt troligare ut sett till att Bois är i fritt fall resultatmässigt och att jagande Värnamo har Örgryte hemma i sista omgången. Då väntar Sundsvall för Landskrona, ett Sundsvall som jagar en plats i allsvenskan och det blir inte lätt.
*****
MFF-klacken hade inte svårt att få med sig bengaler in på läktarna.
*****
Slående att SvFF-basen Karl-Erik Nilsson trots blogg och twitter inte med ett ord berört spelskandalen i Landskrona. Självklart är det så att han inte kan veta exakt vad som skett, men han borde kunnat gå ut och ta avstånd och markera att det här ska svensk fotboll göra allt för att utreda och stoppa.
*****
Det är för deppigt att de svenska mästarna aldrig klarar av att ta sig ut i Europa året efter. Elfsborg följer en allt tråkigare tradition inom svensk klubbfotboll. Kan Malmö FF hantera det och bygga ett lag som är med i toppstriden även nästa höst?