Torsdagar innebär Europa League och Superlive från studion i TV4-huset. Där Hasse Backe, Jesper Hussfelt och jag följer Champion Leagues lillebror och alla klubbarna som krigar om rätt mycket mindre pengar men en pokal i slutet av maj.
Under de senaste åren har jag gång på gång fascinerats av portugisiska klubbar som Benfica och Porto som ofta är långt framme i Europa League och schweiziska Basel som också varit med i slutstriden av Europa League de senaste åren.
Klubbar som kommer från länder av Sveriges storlek, och även om klimatet skiljer och det i Portugal saknas en elitserie i hockey som konkurrent om pengar och talanger, så är det ändå slående att de tre klubbarna inte bara är skickliga på att spela fotboll, de kan även det här med att sälja spelare samtidigt.
De senaste fem säsongerna har Benfica tagit in 75 miljoner euro netto (cirka 700 miljoner kronor) och Porto har under samman period tagit in ett netto på 155 miljoner euro (cirka 1,45 miljarder kronor) och Basel har hämtat hem 27 miljoner euro netto (cirka 250 miljoner kronor) – och då har ändå alla tre värvat också.
Under samma period har allsvenskans alla klubbar tagit in 140 miljoner kronor netto och där topplagen
AIK, Djurgården, Elfsborg, IFK Göteborg, Helsingborg, Kalmar och
Malmö FF gjort något bättre affärer och tillsammans gjort ett netto på 176 miljoner kronor. Det är bra siffror och alla vet att marknaden blir tuffare.
Ändå är det slående att vissa klubbar är betydligt bättre på att sälja spelare och framför allt har en förberedelse att tappa spelare till klubbar högre upp i näringskedjan och samtidigt ha ersättare som gör att man inte dippar sportsligt varken i den inhemska ligan eller i Europa.
Basel har radat upp ligatitlar de senaste fem åren och vunnit den inhemska cupen ett par gånger och varit i final ytterligare ett par gånger. Porto vann Europa League 2011 och då var Benfica i semifinal och i fjol var man i final i Europa League. Ligan och cupen i Portugal har man vunnit i parti och minut.
Något gör man rätt. Visst, det är andra saker som ger exempelvis de portugisiska klubbarna en fördel, som relationen med Brasilien och att man kan scouta bättre där och har upparbetade kanaler i hela Sydamerika. I Schweiz är Basel uppbackad av en av landets rikaste familjer.
Ändå är det uppenbart att de hittat en modell som fungerar och det finns givetvis något att lära sig för svenska klubbar. Inte minst i en inställning där det handlar om att förstå sin plats i fotbollens näringskedja och inte klaga över spelare inte förlänger kontrakt utan det handlar om att sälja dem istället.
Som när Porto sålde
Carvalho till
Chelsea och ersatte honom med
Pepe som några år senare såldes till
Real Madrid och då kom
Bruno Alves som försvann till
Zenith St Petersburg för 22 miljoner euro och då hade de två tidigare mittbackarna inbringat 30 miljoner euro vardera. Affärer för 82 miljoner euro som kostat 2 miljoner euro att förvärva.
Inte bara Chelsea har hämtat spelare i Portugal, även ryska, andra engelska och storsatsande
Monaco har varit på plats och handlat. Kollar man på några av de bästa spelarna i Europas toppklubbar så har många passerat via antingen Benfica eller Porto på vägen till de stora ligorna och de stora pengarna.
Det handlar om att klubbarna har en förberedelse för att kunna sälja, och det är inte alltid affärerna sker i den bästa tiden. Ta bara att Benfica och Porto sålde
Witsel och
Hulk till ryska Zenith St Petersburg efter att transferfönstret i Portugal dragit igen, och även om de fick sjukt bra betalt så var det givetvis ett slag att tappa dem 3 september.
Basel scoutar på andra ställen än bara i
Sydamerika och plockade in
Mohamed Salah, såld till Chelsea i januari, och landsmannen
Mohamed Elneny efter att ha ordnat en träningsmatch mot
Egyptens U23-landslag då den inhemska ligan blivit inställd efter tragedin i
Port Said. Man har skickligt även tagit del av det schweiziska fotbollsundret.
Gemensamt för de tre klubbarna är att man försöker värva, förädla och sälja dyrt och om svenska tränare likt
Jörgen Lennartsson åker till
Liverpool för att inspireras och lära sig nya grepp så borde allsvenska sportchefer ge sig i väg till klubbar som verkligen kan det här med att prestera samtidigt som man tjänar pengar. Så ta en resa till Portugal eller Schweiz för att se om det är något ni kan lära er.
Istället för att lägga kraften på att stänga av spelare eller att hota dem med bänken om de inte förlänger så handlar det om att jobba med spelaren för att den ska lämna efter en försäljning – och vilja återvända till sin svenska klubb. Sikta på ”win-win” och se och lär av de som kan det här med att ta fram spelare och sälja.