Xavi, Iniesta och de andra giganterna i det spanska landslaget skrev historia i Kiev. Spanjorerna tog hem sin tredje raka titel efter 4-0 mot Italien. Vi var en del som trodde att Spaniens spelare möjligen var mätta efter två raka triumfer, lex Frankrike 2002. Men icke, snarare tvärtom, och de såg inte ens mätta ut efter pokalen åkt i luften.
Scenerna från Olympiastadions inre är sådana man kommer att bära med sig. Hur Sergio Ramos och Cesc Fabrégas såg till att hedra avlidna fotbollshjältar som Antonio Puerta, Dani Jarque, Miki Roqué och Manuel Preciado mitt i allt firande. Hur Fernando Torres och en del andra spelare tog med sig sina barn in på planen.
Slående också att se både Fernando Llorente och Pepe Reina som inte spelat ens en minut fira mest av alla och bara utstråla lycka. Säger en del om lagsammanhållningen i världsfotbollens dominant och gigant. Uppenbart att Vicente del Bosque fått dem till en sammansvetsad enhet.
Spanjorerna inledde också EM-finalen med en rejäl frenesi och det var som om de ville visa alla som ställt de här ideliga frågorna om ”tråkig fotboll” att det kan spraka rejält, även om man kommer till match med en idel mittfältare i de främre linjerna. Efter mindre än en kvart hade man också gjort 1-0.
Briljansen sken igenom på Spaniens bägge första mål. Först Andrés Iniesta som inför 1-0 frispelade Cesc Fabgeras, och han hittade David Silva med en stenhård boll snett inåt bakåt och ”Gigi” Buffon var chanslös. Sedan var det den makalösa djupledsbollen av Xavi till Jordi Alba och vänsterbacken var iskall i avslutet.
Två riktiga klassmål och egentligen ska man inte kunna hitta en framstormande vänsterback som Alba med en sådan precis boll, slagen precis innan han var offside och med en sådan säkerhet att det nästan skrämmer. Skönt för Xavi som inte varit sig riktigt lik, att få göra en stark final och verkligen bidra.
Inte nog med att Fernando Torres och Juan Mata sedan fick hoppa in på slutet och göra 3-0 och 4-0. Spanjorerna radade upp chanser under matchen och det var egentligen aldrig någon riktig diskussion. Jag förstår om en del italienska fans säger: tänk om Di Natale reducerat eller om de i första halvlek haft marginaler, men i verkligheten räcker inte om särskilt långt.
Efter den heroiska insatsen mot Tyskland i semifinalen så hade inte Italien tillräckligt med energi och kraft för att i verkligheten hota med att fälla storfavoriten. Sagan om Cesare Prandellis Italien som tagit oss alla med storm tog slut med ett EM-silver, och det var vackert så. Tårarna från Pirlo och Balotelli var sorgliga men någon måste fälla dem.
All heder till Italien som verkligen försökte och klev fram i planen och skapade möjligheter och tryck, men skadan på Chiellini och bytet på Cassano som kanske inte var hundra gjorde att uppförsbacken blev lång och tung, och efter att Thiago Motta kom in som avbytare efter en timme och blev skadad direkt, så var det kört – då hade inte Cesare Prandelli fler byten kvar.
Det italienska landslaget har gjort ett fantastiskt EM-slutspel, men precis som de andra lagen i EM så råder de inte på Spanien. Inget att skämmas för, spanjorerna har bara förlorat en tävlingsmatch efter att Sverige slog dem i EM-kvalet hösten 2006, och det var mot Schweiz i VM-premiären 2010, annars är man omöjliga att stoppa.
Bara det att man inte släppt in ett mål efter gruppspelet i EM 2008, i VM 2010 och EM 2012. Inte ett enda mål på tio matcher. Ja, ni fattar hur överlägset man är och det är bara upp till motståndarna att försöka knäcka den spanska koden, vilket ingen verkar vara nära i dagsläget.
Spanien är alltså världsfotbollens nya dominanter. Tre raka och stora titlar, vilket aldrig har hänt tidigare, och frågan är vad som ska förhindra att den fortsätter och att det spanska landslaget ska tråka ut fler? För även om Xavi börja bli till åren är känslan att det kommer fler spelare i Spanien och de har tagit sig igenom barriären.
Under lång tid var annars det spanska landslaget ett stående skämt inför de stora mästerskapen. Det hette alltid inför ett kommande VM eller EM att det var dags för Spanien. Alla hade ju sett de skickliga spelarna i Real och Barcelona och det borde ju kunna ge ett vasst landslag som skulle kunna bärga titlar.
Prisskåpen hos Real Madrid och Barcelona var ju välfyllda, men i det spanska landslagets kabinett var det ganska tomt och där stod bara en EM-titel 1964. En tid innan EM verkligen blivit det slutspelet och egentligen inte så stor. Det var uppenbart att spelarna inte brann för att spela i landslaget tillräckligt och att man främst tänkte på klubbar och regioner.
Den hårdföre Luis Aragonés var mannen som fick ihop laget och tränaren hade en magisk generation med spelare både från Real Madrid och Barcelona att jobba med. Från Real-ikonen Iker Casillas till Barcelonas Xavi som varit den stora liraren. Utan Aragaonés hade inte grunden lagts till Vicente del Bosque att ta dem vidare.
*****
EM 2016 går i Frankrike och sett till hur väl landet tog hand om EM med 32 länder så bör ett mästerskap med 24 länder inte vara några problem. Fransmännen har logistiken, arenorna och klimatet för ett perfekt mästerskap.
Förhoppningsvis blir det bättre med fans då, när det blir lätt för folk att ta sig dig och dessutom finns det annat som lockar i Frankrike. För fler mästerskap med rätt dött på läktarna – med undantag för hemmanationerna, Sverige, Irland och Ryssland – vill jag inte ha, och Uefa:s NHL-stuk är också ett felsteg.
EM-finalen var inget undantag, och det var bättre tryck före och under ALLA Sveriges tre gruppspelsmatcher. Vad är det här med att göra vågen mitt under matcherna? Vill de inte se vad som sker i spelet?
*****
EM 2012 fick inget riktigt drama till final, men helheten är en turnering som underhållit oss och det mycket beroende på att många lag velat och vågat spela en öppen och offensiv fotboll. Den trenden är alltid positiv, även om det aldrig kan vara ett tvång.
*****
Vanligaste ramsorna på Olympiastadion var ”Polska” och ”UU-Kraa-II-Na”. Oerhört många polska fans hade köp finalbiljetter. Lite trist.
*****
Avslutningsceremonin andades Teletubbies på besök i Nordkorea.
*****
Jordi Alba ser ut att vara en vass värvning för FC Barcelona.
*****
Andreas Granqvist till Zenith St Petersburg. Den såg jag inte i förväg.
*****
Om Mario Balotelli var värd 2,3 miljarder kronor inför finalen så sjönk priset under matchen. Åtminstone en aning.
*****
Michel Platini vill sprida framtida EM-slutspel över 12-13 städer i Europa. Säkert en lönsam affär när man kan spela ut arrangörer och arenor mot varandra. Vem vill inte hålla tre, fyra matcher i ett EM-slutspel? Fast det dödar charmen med turneringen.