Tänk vad fort det kan gå i landslaget under Erik Hamrén. Per Nilsson var i det närmaste sjuttionde reserv när Sverige mötte Argentina i februari och nu är han cementerad i startelvan. Albin Ekdal kom med på ett återbud från Samuel Holmén i maj, och nu är den förre BP-talangen saknad.
Landslaget är samlat inför ännu en i raden av ödesmatcher som ett kvalspel till ett mästerskap alltid innebär, även om det här är vad vi med förflutet i kvällspressen skulle kalla en SUPERÖDESMATCH när allt ska avgöras under 90 minuter.
Inför mötet med Österrike är den svenska målsättningen att vinna, enligt Erik Hamrén. Det handlar om att ta avstamp i VM-kvalen i september och även EM-kvalets avslutning. Då landslaget var tvunget att vinna, och också klarade av det. Vilket ger positiva bilder.
Förbundskaptenen säger att han är som de flesta tränare och att han inte vill ändra på ett vinnande lag. Så mittbackarna Per Nilsson och Mikael Antonsson kan sitta lugnt i båten trots att deras klubblag läcker, och det är bara en plats som står på spel: Albin Ekdals mittfältsplats.
Erik Hamrén får på en första presskonferens en rad frågor om pressen, trycket och spelares vara eller inte vara beroende på insatserna i klubblaget vs landslaget. Förbundskaptenen har olika skalor för olika spelare, och har man varit med i landslaget under lång tid är det mindre viktigt vad man gör i klubblaget.
Säg det sistnämnda till Kim Källström som åkte ut i augusti. Han om någon har en lång erfarenhet i landslaget och dessutom var han i högsta grad en del av förbundskaptenens planer i juni, men en sommar kan ändra på mycket, och lägg till att förlusten i Wien innebar att en del spelare fick bära skulden.
Annat läge inför mötet med Österrike. Då Kim Källström slagit sig in i Spartak Moskva igen och fått mer och mer speltid. Även om hans insatser i det senaste VM-kvalet handlade om en rad träningar i B-laget och ett inhopp på fem minuter i Astana så har han bitit ihop trots petningen, och då är det läge att släppa lös honom igen.
Minns ni Kim Källströms uppsyn på Olympiastadion i Berlin för nästan ett år sedan? Den sammanbitna blicken. Revanschsuget som gick att ta på. Ilskan och besvikelsen som kan kanaliseras i en prestation på planen. Då mittfältaren blivit bänkad i höstens landslagsmatch och fått se Sverige bli krossa under 45 minuter.
Det var nu efter pausen och Sverige låg under med 3-0 och då valde Erik Hamrén att skicka in Källström istället för Pontus Wernbloom. Spartak-mittfältaren ville naturligtvis visa förbundskaptenen hur fel han haft när han valde bort honom från startelvan och han fullkomligt exploderade in på planen.
Ja, ni minns väl hur det gick? Visst, Rasmus Elm tappade bollen tio minuter efter paus och Mesut Özil skickade in 4-0 till hemmalaget bakom Andreas Isaksson. Sedan började Källström att visa vad landslaget hade saknat utan honom på planen, och säkerligen med revanschen som bränsle.
Två långa passningar på två minuter från Källström öppnade både för Zlatans 4-1 reducering och Mikael Lustigs 4-2 innan ett inspel från inbytte Alexander Kacaniklic hittade Johan Elmander som skickade in 4-3 och sedan kom Kim Källströms långboll som Zlatan styrde ner till Rasmus Elm som ordnade 4-4.
Erik Hamrén må ha sina tvivel kring Kim Källström och jag betvivlar att de två hänger under samlingarna, men här handlar det om ett enkelt val för förbundskaptenen. Rutinen, vanan och viljan blir en kombination som räcker långt i en avgörande match och där har varken Pontus Wernbloom och Rasmus Elm visat tillräckligt.
Nej, Anders Svensson och Kim Källström är inte framtidens mittfältspar men det handlar om att Sverige ska ta sig till VM, eller åtminstone ett playoff, och alla som avskrivit Svensson fick ett bevis vad han kan göra i landslaget och i Elfsborg på sistone. Det måste handla om prestation snarare än om ålder.
I vilket fall finns ju både Elm och Wernbloom på bänken om det inte skulle funka med Svensson och Källström men i det här fallet är det ett enkelt val att fylla den enda öppna platsen i startelvan. För jag räknar inte Mikael Lustig som borta även om Adam Johansson spelade istället för honom mot Kazakstan.
Sverige har två hemmamatcher och det handlar om att ha tålamod och inte jaga något. Trots allt så har man två möjligheter att ta de två poäng som krävs, och även om man vill vinna på hemmaplan finns ingen anledning att tokjaga en seger, utan istället ha tålamod för det kommer att komma chanser – och ta dem.
Då är Källström viktig för att han kan ta avslut, fasta situationer och har dessutom en möjlighet att öppna upp med sina långbollar med stor precision. Ihop med Svensson kan han ta hand om David Alaba som naturligtvis är en svår uppgift men något som duon älskat att hantera – och visa att de fortfarande håller.
Naturligtvis går det att förstå Hamrén som håller fast vid mittbackarna Nilsson och Antonsson men det är givet att det påverkar självförtroendet när man gör så svaga insatser i klubblaget. Så många mål bakom dem sår tvivel, precis som det stärker spelare när de gör det bra eller hittar rätt med målskyttet.
Sett till hur Hamrén hanterat laguttagningarna och hur han brukar resonera så kan startelvan bara bli följande mot Österrike: Isaksson – Lustig, Antonsson, Nilsson, Olsson – Larsson, Svensson, Källström, Kacaniklic – Ibrahimovic, Elmander.
Det går att ifrågasätta om inte Jonas Olsson skulle komma in igen och om Jimmy Durmaz inte skulle få chansen istället för Kacaniklic. Förhoppningen är att Hamrén åtminstone är öppen med det under träningarna och inte låser sig fast vid en elva där en del haft det tungt i klubblaget.