Som neutral är det härligt att följa den allsvenska slutstriden. Kunna tippa än hit och än dit och spekulera i hur man ska separera lag som hamnar på samma poäng. En rafflande dramatik och där det svängt rejält under hela hösten.
För att citera tidigare förbundskaptenen Tommy Söderberg: ”Underbart”. För även om Malmö FF och Elfsborg ligger i vinnarhålen visade det sig senast i helgen att det inte går att räkna hem några enkla segrar.
Fråga bara Häcken som imploderade under några ångestladdade minuter där skador, självmål, rött kort och målvaktssjabbel ledde till att säkra tre poäng mot Kalmar svängde till att man måste göra allt för att ens ordna en plats i Europa. Eller AIK:s krampaktiga spel mot Syrianska efter den starka insatsen i Eindhoven.
Ja, det är öppet rejs när upploppsklockan ringer även om Malmö FF har bäst läge med Örebro hemma i kväll och en ledning tack vare fler gjorda mål. Elfsborg kan få det tufft mot Mjällby i Blekinge och på Hisingen kan AIK och Häcken spela bort sig själva med ett kryss eller det andra laget.
Svårt att inte älska upplägget inför i kväll där alla fyra lagen är i gång och sedan redan börja blicka mot matcherna på söndag där den riktiga godbiten är den sista allsvenska matchen på ett fullsatt Råsunda mellan AIK och Malmö FF. Seriemakarna kan inte vara annat än nöjda.
I och med att blott ett lag kan hissa Lennart Johanssons pokal så är det tre andra gäng som kommer att bli besvikna. Däremot är det så att besvikelsen kommer att svida olika mycket beroende på vilken klubb man tillhör.
Om inte Elfsborg vinner är det naturligtvis oerhört tungt för klubben som inte vunnit sedan 2006 och som bytt tränare och år efter år spetsat truppen. Lägg till att man ledde med åtta poäng i våras och många trodde det var avgjort.
Även om Häcken aldrig vunnit SM-guld är det givet att det kommer att smärta sett till att man ett par gånger haft greppet om Lennarts pokal. Samtidigt har klubben tagit kliv och det handlar om att kunna bygga vidare på det man gjort, och behålla Peter Gerhardsson och en del tongivande spelare.
AIK har genom åren ofta haft det rätt turbulent men det är uppenbart att klubben i dagsläget hittat rätt i organisation och dessutom har man värvat hett och rätt. Så även om det inte blir guld 2012 så går klubben stärkt ur säsongen och är garanterat med i toppstriden 2013.
Däremot kan man undra om Malmö FF om det inte blir guld. Där det pågår en maktkamp som inte varit så öppen förrän Aftonbladet och fotbollskanalen.se uppmärksammade den i förra veckan. Rikard Norling och Per Ågren utkämpar en strid och jag vet att man i MFF-styrelsen är rejält förbannade på tränaren som man upplever uttryckt sig klumpigt.
Tänk så ofta historien upprepar sig. För de som minns Rikard Norlings sorti från AIK kommer säkert ihåg att tränaren då ville bli manager och ta in Mikael Stahre som tränare under honom, men istället fick sparken för att han ville ha för mycket makt i klubben.
I Malmö FF handlar det om att Norling vill bli manager och ta in Daniel Andersson som tränare, därav utspelet om Andersson i förra veckan. Och då knuffa undan Per Ågren som är sportchef och därmed skulle Norling få en betydligt större makt i klubben.
Om det blir så? Ja, det återstår att se, för i Håkan Jeppsson har Per Ågren en stark kraft bakom sig. De har en relation som sträcker sig långt tillbaka i tiden, men det är ingen hemlighet att Ågren som formellt är Norlings chef lämnat utrymme för Norling att ta för sig i klubben.
Den nuvarande MFF-tränaren har smart nog knutit till sig Jörgen Pettersson och Andersson och givetvis slagits för dem och andra i sin stab i den ekonomiska nedskärning som pågår. Vilket lett till att Malmö FF är splittrat när man går in i de sista omgångarna och tappar man guldet nu blir det internt svårt för Norling.
Givetvis försöker spelarna hålla alla tankar på sådant borta från det som ska ske på planen, men oro i tränarled är aldrig av godo och alla läser vad som sår i tidningar och givetvis snackar man om det, även om man utåt håller masken.
Ta bara turerna kring MFF-tränaren Roland Nilsson till FC Köpenhamn, där man under tiden hävdade att man inte blev störd av det, och efteråt påpekade att det störde dem. Något som ledde till att Rikard Norling fick möjligheten att ta över klubben för ett drygt år sedan.
Att klubben tyvärr inte fått riktig fart på arenans ekonomi har gjort att det är ont om pengar. Och i kris så handlar det inte sällan om att rädda sitt eget skinn och se till att man själv landar, vilket en managerroll skulle innebära.
Med några dagar kvar av säsongen så är det givetvis så att Ågren och Norling lägger ner kampen, men räkna med att det kommer ske något i nästa vecka då MFF-styrelsen även ska lägga fram planerna på hur man ska dra in miljoner för att klubben ska kunna satsa framåt sportsligt.
Om det sker i ett bakrus efter ett nytt SM-guld eller om det blir efter att man fått nöja sig med medaljer av en helt annan valör återstår att se, och det lär spela roll när man avgör hur klubben ska gå vidare med sikte på 2013.
*****
Inte utan att jag håller med Anders Svensson i det orättvisa i att Malmö FF får mest vila av alla inför slutstriden.
*****
Slutstriden i allsvenskan är inget för Europavännerna som hoppas på en svensk klubb i Champions League. Fyra klubbar är med i slutstriden om det allsvenska guldet med två omgångar kvar, och inte någon är fjolårets vinnare.
Nej, kontinuitet bland allsvenska vinnare är något som är svårt att skapa i Sverige, inte sedan Dif 2002-03 har vinnare återkommit. Fördelen är en allsvenska som engagerar och lever hela vägen över 30 omgångar, och där inte ens Elfsborgs stora ledning i våras räckte.
Givetvis vore det ett bakslag för allsvenskan om varken AIK eller Helsingborg fick följa upp sitt gruppspel i Europa League med att förädla erfarenheterna nästa höst, men det finns ju möjligheter i vårens cupspel och det vore bra för dem och svensk fotboll om de får vara med.
*****
Tänk att bara runt 4000 fans tackade av Petter Wastå i Kalmar. Erik Wahlstedt fick bättre hyllningar i Helsingborg.
*****
IFK Göteborg hänger kvar och frågan är nu vad som händer i klubben. Orkar Håkan Mild fortsätta? Får han fortsätta? Hur gör man med Mikael Stahre? Bara uttalandet om att klubben nu har en bas – som Stahre sa efter förlusten i Helsingborg – gör att man undrar om han inte såg det tidigare.
I grunden är jag för att Stahre och Mild ska få köra på. Att byta igen kan bli destruktivt och på en säsong med så många nyförvärv är det inte underligt att spelet haltat. Värsta är dock att man efter en uppryckning efter sommaren fallit tillbaka.