Kvalmatcher är naturligtvis häftiga upplevelser. Idrott och fotboll när det är som bäst. Allt hänger på dryga 90 minuter och för ett gäng väntar fest, eufori och alla känslorna på en gång, och för ett annat blir det ett helvete med tystnad, depp och fysisk och psykisk smärta.
För oss neutrala är det naturligtvis underbart. Så många känslor inpressade på en grön matta med 26 aktörer och med en hyfsad ljudkuliss av bänkar med tränare och spelare och läktare med fans – och där varje tackling, spark eller tanke kan ha en avgörande betydelse.
Är glad att jag inte är kassör eller sitter i styrelsen i GIF Sundsvall i eftermiddag. Räcker att kolla på skillnaden att spela i allsvenskan kontra superettan och inse att det försvinner åtminstone sex, sju miljoner kronor direkt, och ännu fler miljoner från sponsorer och publik.
Snacka om ångest. Huvudvärk. Sömlöshet. Se bara på Trelleborgs FF där sportsligt svaga resultat ger en direkt effekt i att folk i ens närhet förlorar jobbet. Blir inte lättare att spela då. Fan, mitt missade skott innebar att Lisa på kansliet får leta efter nytt jobb…
Likadant var det i Halmstads BK i fjol och i år är det Sundsvall som känner flåset från en krympande budget. Där den bistra ekonomiska verkligheten hela tiden gör sig påmind. Fotboll i dag är oerhört mycket ekonomi oavsett vad man anser om det.
I takt med att styrelsenissarna fortsätter att sikta strategiskt och långsiktigt med alldeles för optimistiska budgetar så slutar varje krasch i att det får oerhörda effekter när någon ska städa upp efter de allsvenska brakfesterna. Det gör helt enkelt ont när man ska fixa till det.
Vad blir kvar i GIF Sundsvall om man inte vänder på 0-3? Ja, de heta spelarna vill naturligtvis i väg och den dyre tränaren vill naturligtvis stanna kontraktet ut. Ekvationen är inte rolig och går inte ut på vanligt vis utan det blir någon som får betala.
Kliver kommunen i Sundsvall in likt Halmstads som i dagarna skickade in fem miljoner i Halmstads BK som ekonomiskt är ett haveri efter flera års misskötsel? Jo, jag fattar kommuner som gör så då det genererar uppmärksamhet, jobb och en hyresbetalare på kommunens anläggningar.
Det är naturligtvis ingen lätt uppgift att välja om man ska stötta stadens ett eller flera av stadens stora lag eller låta klubben rasa ihop fullständigt. Ändå är det förvånande att klubbarna gång på gång på gång kan sätta sig i den här situationen som dagens kvallag befinner sig i.
Kvalet till allsvenskan brukar vara en ensidig kamp där storebror läxor upp lillebror som vill upp en nivå. Gais och Brommapojkarna är undantagen sedan 2000 men Sundsvall har både varit med om som allsvenskt lag att hänga kvar och att som superettan-lag enkelt bli bortspelat mot Gefle.
Egentligen är det underligt att det är så sett till att det allsvenska laget ofta kommer från en tyngre säsong, och i Sundsvalls fall är det en verklighet där man nu har tolv matcher utan vinst och man får gå till i början av augusti för att hitta 2-0 hemma mot Gais.
Där och då trodde Sören Åkeby att hans lag var nära att ha fixat en plats i allsvenskan, och när man ledde 3-0 hemma mot IFK Göteborg så kunde han säkert unna sig att försvinna i tankarna på matchen och tänka på 2013 och allsvenskan igen. Fast då hade han förträngt sina höstar i Medelpad.
Ända sedan en nysparkad Åkeby blev inkallad hösten 2008 för att rädda kvar klubben i allsvenskan så har den tiden på året varit ångestfylld för alla som har hjärtat i Giffarna. Rasen har kommit lika regelbundet som årstiderna och bara ett snubblande Ängeholm som släppte in ett Hammarby-mål i 94:e minuten ordnade allsvenskt spel.
Efter den triumfen fick Sören Åkeby rollen som manager och ett kontrakt på två år med en option för ett tredje. Efter ännu ett sorgligt höstras hänger både klubbens framtid och Sören Åkebys framtid på ett mirakel hemma på Norrportens arena.
Att vända på 3-0 och jag vet att spelarna laddat med film från kvalet 1990 där man förlorade borta mot Häcken med 4-2 och sedan vann med 4-1 hemma efter sent mål av Leif Forsberg, och när man klarade av Häcken 2003 tack vare ett bortamål.
Är det möjligt att upprepa ett mirakel? Självklart kan Halmstads BK darra, ta bara matchen hemma mot Värnamo på hemmaplan där man visade nerver som aldrig förr. Även om HBK och Jensa Gustavsson säkert kommer att spela snålt och smart kan ett tidigt mål för Giffarna få fart på de halländska nerverna.
Har ändå svårt att se det ske, höstarna är inte snälla mot Giffarna och allt talar för att klubben får börja 2013 med att stöpa om och där ledningen får satsa på ”downsizing” ännu en gång, och då blir Åkeby bara kvar om klubben inte har råd att göra sig av med honom.
*****
Jonas Thern och Malmö FF kom inte överens, och därför fick MFF-ledningen byta spår och trots allt behålla Rikard Norling, och det var inte ekonomin som torpederade förhandlingarna utan andra krav från MFF-legendaren.
Hur blir det för Norling att köra vidare när klubben velat ha en ersättare till honom? Han får i varje fall en tuff uppförsbacke men det brukar han ju gilla. Frågan är bara om borgfreden mellan honom och Per Ågren håller?
*****
Emil Forsberg till IFK Göteborg? Har inte farsan berättat om hur det gick för honom på Kamratgården?
*****
Om en dryg vecka bestämmer Svenska fotbollsförbundets representantskap spelordningen för 2013. Redan i mars piskar Svenska Cupens gruppspel i gång, det är bara att börja se framåt.
*****
Vad händer i IFK Göteborg? Klubbdirektör och ordförande hoppar bägge av och hänvisar till personliga skäl och livspussel. Är det hela bilden i krisklubben? Tänk att Gunnar Larsson fortfarande är kvar och drar i trådarna i valberedningen.