Carles Puyol böjde sig över en hukande Zlatan Ibrahimovic och gav honom en kram och sa något när slutsignalen gått och FC Barcelona stod som segrare.
För svensken blev matchen mot klubben som ratat honom inte den revansch på Pep Guardiola som han säkert drömt om.
Även om Zlatan stod för 1-1 efter en fin löpning på Clarence Seedorfs briljanta framspelning och Milans storstjärna absolut var klart mer än godkänd så gick det inte att rå på övermakten på San Siro.
Lionel Messis laserstyrda passningar finns det inget försvar emot.
Mötet mellan Barcelona och Milan var inför avspark uppumpat som en tungviktsfajt på den tiden när det bara fanns en världsmästare. Och nog delade fotbollsjättarna ut ett par rejäla slag i en match som var öppen, böljande och underhållande.
Fast segraren var rätt given.
Måste ge Milan att man reste sig gång på gång efter att ha åkt i backen. Först dominerade man starten av matchen med ett aggressivt och taggat spel, ändå var det Messis makalösa inlägg som öppnade upp för 1-0 till det katalanska laget.
Minst sagt tamt försvarsspel av Mark van Bommel som gav bort ledingsmålet.
San Siro höll dock på att explodera kort därefter när Zlatan rann igenom och med en halvren träff passerade Victor Valdés i Barcelonas mål.
Det många hade väntat på. Det många hade hoppats på. Det många, inklusive Zlatan, drömt om var verklighet när bollen låg i nätet.
Där och då gick stämningen att ta på ända från de kokande läktarna i Milano till tv-apparaterna hemma i Sverige. Kan det vara möjligt att Zlatan ska få sin revansch? Att han ska sätta körledaren Pep Guardiola och hans korgossar på plats?
Under några minuter var det möjligt att tänka så.
Men sedan kom svaret rätt snabbt när Barcelona fick straff efter att Xavi blev nerriven och förvisso hjälpte till.
Messi slog straffen i mål två gånger. Först när han stannade upp och blev varnad och sedan när den gick om.
Att Kevin-Prince Boateng bjöd på en läckerhet både inför och när han krutade in 2-2 är något att ta med sig.
Men det var aldrig match på riktig för känslan var hela tiden att Barcelona dansade runt och väntade, väntade på rätt tillfälle att slå ut motståndaren. De skapade chanser och höll läget under kontroll.
Messi hittade fram till Xavi med en makalös genomskärare och så satt segermålet för Barcelona.
Även om Milan försökte så kunde laget inte resa sig en tredje gång och Zlatan var ärlig efter matchen om att det bästa laget vann.
Hade det inte varit för en viss bok och Zlatan Ibrahimovic hade aldrig matchen blivit så uppmärksammad och upphaussad. För egentligen handlade mötet på San Siro bara om hemmafavör i första cuprundan efter Champions Leagues gruppspel och det fixade Barcelona utan problem.
Pep Guardiola och hans korgossar kan ta sikte på att göra upp om en ny Champions League-triumf med Real Madrid och Bayern München.
I dagsläget finns det inga egentliga rivaler till de tre lagen som bara öser på framåt och hela tiden verkar ha något extra att kasta in.
För Milan var det en test att möta Barcelona och det visade att Zlatan Ibrahimovic o Co får vara nöjda att de är vidare i Champions League och sedan handlar det om en match i taget, och drömmen om en pokal förblir nog bara en dröm.
Men målet på Barcelona var i fall en tröst, en hedersam tröst.