Lundh: Ny generation kräver modigt ledarskap

Triumfen mot Ukraina i förra veckan räddade till viss del Håkan Ericsons korta tid som förbundskapten för U21-landslaget. Det höll på att sluta illa efter snubblande på slutet, men nu väntar playoff mot Italien och drömmen om en plats i EM i Israel lever.

Även om svenskarna skulle åka ut mot ett batteri serie A-lirare så ser man säkert det som ett godkänt jobb uppe i Råsundaborgen. Att kvala in till ett U21-EM är inte lätt och svenskarna har bara gjort det av egen kraft två gånger: 1998 och 2004, och 1992, innan man körde mästerskap, tog man sig hela vägen till OS.

Däremellan har U21-landslaget radat upp missar när man försökt ta sig mästerskapen och senaste U21-EM, i Danmark sommaren 2011, brände man efter playoff mot Schweiz och på vägen till EM 2007 i Holland var det Serbien som var för svårt. Ja, det är tufft att nå ett U21-EM, och det ska vi ha respekt för.

Men U21-EM 2009, då? Jo, där var Sverige med som arrangör och gick till semifinal efter att Jörgen Lennartsson och Tommy Söderberg fått till det med en generation spelare där en hel del senare klarat att växla upp till A-landslaget och de var med i EM i somras.

Det är av det skälet som jobbet som U21-förbundskapten är oerhört viktigt. Inte bara för att han ska jobba bra ihop med A-landslagets förbundskapten utan för att han ska få ut max av spelarna som trots allt är fotbollslandslagets framtid och se vilka som är kapabla.

Sverige har väl aldrig haft så många U21-spelare ute i Europa som nu och som gör det bra på många ställen kopplat med en rad tongivande spelare i allsvenska toppklubbar som Malmö, Elfsborg, Häcken, AIK och Helsingborg.

Men det är uppenbart att något inte stämmer i U21-landslaget. På fotbollskanalen.se har vi hört det under ett bra tag och många spelare har undrat över hur Håkan Ericson agerat som ledare och de har ifrågasatt vad som skett i allt från uttagningar till startelvor och däremellan.

Därför lyssnade fotbollskanalen.se med en stor majoritet av de 28 spelare som på olika sätt figurerat i U21-landslaget under 2012. De samtalen visar att hälften är kritiska till och frågande till om att den egna förbundskaptenen är rätt man och blott var sjätte spelare är positiv.

Kritiken är stundtals hård och man talar om favoriseringar, konstiga petningar, dålig kommunikation, udda fotbollsfilosofi och en tränare som är fast i skolbänken som bara hamrar på med teori och hundratals klipp. Många spelare saknar helt enkelt förtroende för honom.

Ja, jag kan givetvis höra den traditionella invändningen. Så är det i alla lag där en del får sitta vid sidan och det måste finnas missnöjda. Det slående här är att även bland de mest tongivande spelarna finns de som inte tror på att Håkan Ericson är rätt ledare.

Sedan kommer nästa invändning om att det är anonymt. Jo, men vilka spelare skulle ett par veckor innan playoff gå ut och ifrågasätta sin tränare? Bara att de vågar tala på det här sättet är oerhört talande om att allt inte är bra, och att så få vill ta ställning för honom, och det vet naturligtvis Håkan Ericson också.

Hans tid som förbundskapten har innehållit kontroverser kring John Guidetti, Mattias Johansson, Samuel Armenteros bland annat och det är fascinerade att ta del av att så många spelare inte kan förstå att Elfsborgs Johan Larsson inte är med i truppen eller på planen.

Den nya generationen spelare som fyller på bakifrån är uppvuxna i slutet av 80- och i början av 90-talet och det handlar oerhört mycket om dem själva, på gott och ont. Det är en jag-generation som vill mycket och tycker sig kunna mycket och tar för sig.

En sådan grupp spelare är naturligtvis en utmaning att leda. Det handlar om spelare som vill ha mycket eller allt ljus och det helst nu. Att då de utlandsbaserade spelarna får höra på en samling nyligen att de kommer man bara följa via tidningen, men det är full fokus på de allsvenska spelarna…ja, det kanske inte går hem.

Det är inte heller en ren åldersfråga, för då hade inte ett flertal i truppen velat se Tommy Söderberg som ansvarig istället för Håkan Ericson. Snarare handlar det om hur man hanterar ledarskapet och sett till hur spelarna upplever det så fungerar det inte för Ericson.

Han kom in som U21-förbundskapten när Jörgen Lennartsson hoppat av för norska pengar och Tommy Söderberg satt kvar i ledningen med ett kontrakt som gällde flera år framåt och som styrde hans roll till halvtid med plats för annat och det var något som passade Söderberg perfekt.

Då var förbundet tvunget att ta fram en annan kandidat och nye förbundskaptenen Erik Hamrén fick föreslå ett namn och Tommy Söderberg ett annat. Inget av de namnen gick hem hos Hamrén respektive Söderberg och förbundet fick leta vidare efter ett alternativ.

Då fanns Håkan Ericson på förbundet som elitinstruktör och sett till att Söderberg kände honom väl och att Hamrén tidigare både pluggat på GIH med Ericson och jobbat ihop med honom som tränare i Vasalund innebar att man fastnade för honom.

Kompromissen fick därmed ansvaret för Sveriges fotbollsframtid och det är bara att hoppas att han tar spelarna till Israel och kanske försöker lyssna med på dem på vägen, eller ser till att Söderberg får en tydligare roll för att maximera truppens kapacitet. Det är ett viktigt jobb.