Ibland tröttnar man på skiten man får via mejl, twitter eller i kommentarsfältet men jag skulle inte vilja vara utan kontakten med läsarna, tittarna och lyssnarna. Det är av yttersta vikt att även journalister blir granskade och ifrågasatta – och det är lärorikt.
Poddade med Pia Sundhage senast och i samband med det så berättade förbundskaptenen om att Mia Törnblom skulle kliva in som mental tränare i landslaget. Skälet, enligt Sundhage, var att stolpe ut nu ska bli stolpe in. Ja, ni hör själva, tänk om det vore så enkelt.
Nyheten fick genomslag via TT och även Expressen gjorde en grej om det. Ska villigt erkänna att jag ställde en del kritiska frågor om "mumbo-jumbo" men i samråd med TV4-Sportens nyhetschef Niklas Supanich så tonade vi ner inslaget om Törnblom i podden. Kanske ett misstag?
Så här i efterhand så kan jag klandra mig själv att jag inte gjort en ordentlig uppföljning av nyheten och kollat närmare på den. Faktum är att jag träffade en psykiater som redan innan podden gick ut i etern kraftig ifrågsatte Mia Törnblom och det hon predikar. Inte så att hen kallade det "mumbo-jumbo", men nästan.
Ändå vilade jag på hanen och var rätt nöjd med nyheten. För dåligt, Olof, som kollega Daniel Kristiansson hade sagt. Får erkänna att jag hade dålig koll på Mia Törnblom och kunde bara kvällstidningsstoryn om den före detta knarkaren reste sig från rännstenen och nu är framgångsrik författare och föredragshållare som predikar ett positivt budskap om att allt är möjligt.
I onsdags kväll smällde det i mejlboxen och det var Magnus Lindwall, fil dr samt docent
vid Institutionen för kost och idrottsvetenskap vid Göteborgs universitet som hörde av sig. Det var hårda ord från honom och det tog skruv direkt när jag började läsa:
"Jag läste med intresse men stor förvåning nyheten att Pia Sundhage ska ta in Mia Törnblom som mental tränare i damlandslaget. Valet är minst sagt anmärkningsvärt och utifrån ett prestation och- utvecklingsperspektiv högst diskutabelt. Ytterligare en anmärkningsvärd notis är att kritiska reflektioner från media och sportjournalister helt lyst med sin frånvaro sedan nyheten kom.
Den största anledningen till att valet är högst tveksamt är att Törnbloms metoder och böcker helt enkelt inte har stöd i modern psykologisk och idrottspsykologisk forskning utan snarare går emot forskningen inom fältet och därmed får anses vara pseudovetenskapliga.
Faktiskt bara en snabb tvåfotsdribbling från horoskop, Tarot-kort och placebo-spikmattor från TV-shop om man ska hårdra det. Likt dessa produkter säljer hon sitt budskap skickligt, men innehållet ramlar ihop som ett korthus så fort man skalar av limmet i form av högoktanigt placebo."
TV-shop? Tarot-kort? Ja, då ska man ändå veta att jag verkligen är skeptisk till sådant här och det var inte länge sedan jag gick loss mot "mumbo-jumbot" när vi på jobbet skulle vara med och utforma värdeord som skulle leda oss mot en framgångsrik framtid. Jag har svårt att köpa sådant.
Kanske var det Lindwall som såg till att Göteborgs-baserade Offside och dess chefredaktör Anders Bengtsson vaknade? Han bloggade om det mentala självmålet av Pia Sundhage och på twitter var han kritisk mot oss journalister för att vi varit slappa och inte gått efter storyn.
Kan bara ge Bengtsson rätt i det och alldeles för ofta så kanske man släpper en story för att man inte kan tillräckligt om den. Möjligen spelar det roll att Pia Sundhage är så hyllad, och med viss rätta för hon är en skicklig ledare som kan medier, men jag tror det mer handlar om okunskap.
Om man inte vet tillräckligt om Mia Törnblom så kan det vara svårt att ifrågasätta och vara kritisk. Eller rättare sagt, det är omöjligt att kunna ställa rätt frågor om man inte vet tillräckligt om området. Därför älskar jag ett mejl som det från Magnus Lindwall, även om han smiskar mig, för han understrykte det jag redan hört av kunniga men inte gått vidare på.
Här får ni mer av verklig och viktig kunskap:
"För att sätta valet av Törnblom som mental tränare i perspektiv skulle man kunna göra en liknelse. När laget ska ta in en ny läkare i laget kunde man lika gärna plocka in en gammal spelare som varit mycket skadad under sin karriär och gärna legat på operationsbordet ett par gånger, dvs samlat på sig rikligt nog med egen erfarenhet utan att kunna något som helst om generell idrottsmedicin.
När man även håller på tar man även in en ny kostrådgivare, men inte en dietist utan en vanlig person som bara har mycket egen erfarenhet av mat, det vill säga han/hon har ätit mycket och vet hur det känns och vad som funkar för honom/henne.
Att gå till sådana personer, som enbart har egen erfarenhet men ingen (vetenskapligt baserad) kunskap på området, för att få hjälp med centrala delar som idrottsmedicin, fysiologi eller kost framstår givetvis som minst sagt löjligt och knappast förenligt med ett utvecklingsperspektiv.
Inom dessa områden är man förmodligen inom elitfotbollen mer noggrann med den vetenskapliga basen i hjälpen. Ändå är man helt öppen för att plocka in någon som ska hjälpa till med mentala biten som enbart lutar sig mot egen erfarenhet och inte kan något om vetenskapligt baserad idrottspsykologi.
Kanske symptomatiskt för kunskapen om idrottspsykologi inom svensk elitfotboll över lag? Kanske visar detta helt enkelt på att den kritiska kunskapen och medvetenheten kring just idrottspsykologi inom svensk fotboll fortfarande ligger en klar bit efter övriga delar som fysiologi, teknik och kost, även om det börjar komma mer och mer i tränarutbildningar i fotboll.
Eller är det i detta fall "bara" Sundhages kunskapsbas och kunskapsmässiga omdöme gällande idrottspsykologi som brustit. Hur som helst, att ta med Törnblom som mental tränare, även om det bara handlar om kortsiktig inspiration, utgör inget annat än att glasklart självmål, rent utvecklingsmässigt.
I förlängningen sänder det även ut tydliga signaler på okunskap gällande området idrottspsykologi och mental träning överlag och att man hellre i jakten på framgång prioriterar anekdoter och kändis-känsla än logik, systematisk kunskap och vetenskap.
Törnblom är en av många pop-psykologer som säljer sina pseudo-vetenskapliga budskap skickligt (och säkert inte helt billigt). En viktig aspekt som många uppenbart har missat är att pop-psykologer som Törnblom egentligen främst sysslar med underhållning och inspiration, inte kunskapsförmedling.
Många verkar tyvärr ha problem (framförallt de själva men även deras konsumenter) att skilja på vad som är just underhållning och inspiration och vad som är kunskap. De flesta pop-psykologer nöjer sig dock inte med att sälja sin metod till individer och företag som underhållning utan försöker ofta sprida sin metod som generell kunskap om området.
De vill paketera om sina egna erfarenheter till en generell metod som ska hjälpa och vara giltig även för andra och på så sätt även vara folkbildande och bidra med kunskap till området gällande t ex coaching, ledarskap, självkänsla, eller mental träning.
Ivrigt påhejade av bokförlag med smak för det enkla och folkliga som säljer bygger man ut sina högst subjektiva upplevelser och tankar till ett helt nytt revolutionerande teoribygge som upplevs stå stadigt i verkligheten och nu kan förändra världen.
Det största problemet är dock inte pop-psykologer själva och deras högst tveksamma metoder utan den totala brist på kritiskt perspektiv och ett kritiskt filter hos verkar finnas hos media kring dem. Att nyheten om Törnbloms medverkan inte följts (så vitt jag kunnat se) av en enda kritisk kommentar från någon sport-journalist är nästan lika anmärkningsvärt som nyheten i sig.
Kanske är inte de som intervjuar pop-psykologer inom idrotten tillräckligt skolade i kritiskt tänkande. Kanske är de inte motiverade/har inte tid/har inte tillåtelse av chefen att gräva djupare och ge en mer nyanserad bild. Kanske är inte nyanserat och komplext tillräckligt sexigt jämfört med snabbt, naket och enkelt.
I vissa stunder kan man undra om dessa coacher och pop-psykologer blivit stämplade som "untouchables" av media, utrotningshotade (trots att de bara blir fler och fler) och därmed inte granskningsbara. Det ska dock sägas att goda exempel på undantag på bristen i kritiskt perspektiv från media finns, bland annat magasinet Filter (se t ex reportaget "Bländad av ljuset" där även Mia Törnblom förekommer) och tidningen Modern Psykologi.
Jag förväntar mig inte att du som journalist ska reagera på mitt brev utan är glad om jag lyckats väcka några tankar inför framtiden. Vill du dock gå vidare och diskutera dessa frågor mer eller rent av skriva något om det gällande Törnblom och Sundhage eller pop-psykologi och idrottspsykologi inom idrotten överlag, så finns jag på telefon (0XXXXXXXX) eller på denna mail.
Avslutningsvis något om mitt motiv för att skriva detta brev. För det första är jag inte ute efter jobbet som mental tränare hos damlandslaget; det finns andra kollegor på fältet med vetenskaplig kunskap i botten som gör det jobbet bättre.
Framförallt gör jag det för att det ingår i mitt jobb, jag är betald med skattemedel för att göra det, det vill säga att kommunicera med omkringliggande samhället kring mitt område (den s.k. tredje uppgiften). Ett mindre ädelt, men minst lika starkt, motiv är att jag älskar fotboll och tycker att landslaget förtjänar och behöver den bästa hjälp de kan få. Det innefattar så lite pseudo-vetenskap och enkla sanningar som möjligt."
Tack för den dubbla lektionen, Magnus. Dels med fakta om Törnbloms kunnande, dels att man inte ska slå sig till ro med en nyhet utan försöka gå vidare. Här ger jag mig själv underkänt i att jag inte gick vidare och ifrågasatte Törnblom.