Efter en helg som gått i årsmötenas tecken för svensk fotboll samlades herrallsvenskan på ett hotell i Upplands Väsby. Mediernas representanter fick höra hur de allsvenska tränarna talade om en match i taget och att man inte riktigt visste var man stod.
Gemensamt för dem var ändå att hoppet fanns där. Inför en serie med 30 omgångar så finns det alltid en tro på att man gjort de rätta grejerna, tagit in fynden i truppen och fått delarna på plats. I viss mån som när man själv lämnar in en stryktipsrad, en trippel eller en rad hästar.
För i en allsvenska med 16 lag kan bara en klubb vinna och även om fler kan uppnå sina målsättningar vet vi av erfarenhet att det blir betydligt fler förlorare än vinnare och att priset ofta är högt. Trupper måste skäras, folk på kansliet får sluta och man stramar åt när intäkterna uteblir.
Undrar hur stor rädslan är på Svenska Fotbollförbundet? Fakta är att satsningen på Friends Arena på kort sikt varit dyrare än man trott och räknat med. Lägg till att Sverige sedan 2008 bara spelat ett mästerskap och det innebär att pengarna inte rullar in som tänkt.
När Kim Källström brände en straff mot Danmark i VM-kvalet till Sydafrika så innebar det i förlängningen att en del projekt som folk jobbade med ströps och personer fick lämna sina jobb. I det här läget är det givet att SvFF-basen Karl-Erik Nilsson och vd:n Håkan Sjöstrand håller koll på finanserna och tjänsterna.
Givet att ledarduon svettas lite med tanke på EM-kvalet och där man i höst vet vad som gäller för svensk del om EM 2016 i Frankrike. Två matcher i vår ska följas av två matcher i september och två i oktober, och möjligen ett playoff i november, och sedan vet vi.
Förbundskapten Erik Hamrén ledde en första lätt träning för delar av den svenska EM-kvaltruppen under måndagen på Friends Arena. Taket var stängt när lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic i mössa deltog i spelövningar där tre anföll mot ensam back.
Liknande scener går inte att räkna med mot Moldavien på fredag. Det är klyschigt att prata om ödesmatcher i kvalsammanhang men det är inte bara Erik Hamrén som kämpar för att inte gå till historien med två mästerskapsmissar i rad efter EM 2012.
Svensk fotboll är beroende av intäkterna för att kunna göra saker. Friends Arena har dränerat förbundet på över 100 miljoner kronor bara för 2013 och 2014 och det finns ingen garanti att Lagadère kan få snurr på affärerna tillräckligt för att SvFF ska klara handkassan.
Stora mästerskap innebär stora intäkter. Inte bara genom prispengarna i EM och VM som ofta genererar överskott på 25-30 miljoner kronor till förbundet, utan även att det är lättare att teckna sponsoravtal, rekrytera nya spelare och i framgång är det helt annat drag på allt, inklusive intäkter.
Svenska landslagsspelare på herrsidan har inte alls varit lika pengasugna som sina danska motsvarigheter vilket gav SvFF en rejäl skjuts under Söderberg och Lagerbäck där fem raka mästerskap såg till att Lars-Åke Lagrell inte bara kunde skaffa sig en kapitalreserv utan även kunde satsa på projekt.
Fast när Lagerbäck bommade VM i Sydafrika och sedan Hamrén inte tog Sverige till Brasilien samtidigt som Friends Arena sköt i höjden så ökade trycket radikalt på förbundet. Rysaren är att man ska minska ägande i arenabygget och samtidigt hoppas på fart på vändkorsen.
Efter ett 2014 där framgångarna uteblev och Sverige föll på Fifa-rankningen till en plats som kommer ett ge extremt svår VM-lottning till Ryssland så är det inte svårt att förstå vad EM 2016 eller ej innebär. Det är skillnaden mot att kunna satsa eller att behöva skära ner.
Normalt borde man känna av det trycket, men Hamrén säger att det inte skiljer sig mot andra tränarjobb i karriären. Han känner inget extra av arenabygget i vars inre han sitter vid ett podium, pressen är likadan oavsett, och så är det kanske.
Givetvis är det kanske lättare att som förbundskapten med begränsat jobb på förbundskansliet att känna det flåset. Lägg till att det kanske är värre för självkänslan att inte ta Sverige till ännu ett mästerskap och därmed bli av med det egna jobbet.