Det märks tydligt att Örebrospelaren Astrit Ajdarevic njuter just nu. Av fotbollen, av livet, av att vara blågul lagkapten i OS.
Spelaren som sitter i lobbyn på landslagets hotell i Manaus är en klok 26-åring med gott självförtroende och självklar pondus, som gärna snackar om både det ena och det andra inför turneringen i Brasilien.
Om Sveriges chanser i OS:
- Vi har satt som mål att gå vidare från gruppen. Sedan kan allting hända. Men om inte alla här tänker att vi ska gå så långt som möjligt, och då menar jag att spela final och vinna skiten, så är det ingen idé att komma hit. Då kan vi lika gärna stanna kvar i allsvenskan och spela.
Om sin roll på planen:
- Helst ligger jag lite bakom en anfallare, det ska jag inte sticka under stol med. Men det gick bra som ensam anfallare (i 2-3-genrepet) mot Sydkorea, där jag ändå fick göra två assist och vi spelade bra stundtals.
Om att vara lagkapten:
- Det är en ära, jag känner väldigt mycket stolthet. Men jag behöver hjälp av alla andra också. De som var med och vann EM förra året är viktiga här, de vet vad som krävs för att vinna något. Jag är kapten, men jag var inte med i det där U21-gänget.
Om torsdagens premiär mot Colombia:
- De är väldigt fysiska och löpstarka och har några spelare som är riktigt duktiga tekniskt. Men de är väldigt markeringsinriktade i försvaret, och det ska vi försöka utnyttja så mycket som möjligt.
Om att Erik Hamrén borde ha tagit ut honom i EM-truppen:
- Jag sa redan då att jag inte såg mig som en startspelare i EM, men att jag hade kunnat göra väldigt mycket nytta för att förändra en matchbild. Det står jag fast vid, för jag vet att jag hade gjort det.
Om den tuffa tiden i Standard Liège:
- Jag ville sluta, skita i allting och bara börja jobba eller gå i skolan. Jag är bara människa, ingen robot. Vi hade sju tränare på tre år och det var mycket kaos. Jag och några andra fick träna med 16-17-åringar i månader, bara för att vi hade för hög lön och de ville få bort oss därifrån.
Om vad som får honom att trivas nu:
- Fotboll är fortfarande allting för mig, men jag tar det inte lika seriöst. Har man roligt på planen kommer man längst, och jag har haft roligt nu i ett och ett halvt år i Örebro. Det är därför jag har presterat som jag har gjort, jag har en livsglädje både på och utanför planen.
Astrit Ajdarevic är äldst i det svenska OS-laget, men han har fortfarande inte gjort en enda A-landskamp. Om ett par veckor tar Janne Andersson - som tränade Ajdarevic i Norrköping 2011 och 2012 - ut sin första landslagstrupp inför höstens VM-kval.
En stark OS-insats av ÖSK:aren med den känsliga vänsterfoten skulle såklart stärka chanserna att bli uttagen. Hans egna tankar i frågan bär typisk ajdarevicsk touch:
- Jag kör på. Om mina kvaliteter behövs - ring mig. Jag kan inte tvinga mig in ett landslag, det funkar inte så. Man ska känna att Astrit tillför med kvalitet.