Det brukar heta att man inte ska bry sig om hur man fick jobbet, utan att allt handlar om hur man presterar när man väl är där. Det borde vara lika sant för ett fotbollslandslag som egentligen inte fixade en kvalplats på egen hand, som för en kvinna som fått en position vanligtvis reserverad för män.
Men. När Pia Sundhage, Lisa Dahlkvist, Lotta Schelin, Caroline Seger och de övriga i fotbollslandslaget nu förbereder sig för att spela final på Maracanã kan det ändå vara värt att blicka tillbaka på vad som gjorde det möjligt.
- Man minns ju knappt vad som hände där, säger Dahlkvist och syftar på VM i Kanada som blev en besvikelse för svensk del.
- Det var så mycket om vi ens skulle gå vidare och få spela åttondelen. Sen att vi fick ett OS-kval, bara det var ju en stor grej.
Kan tacka England
Efter ett halvdant gruppspel gick Sverige vidare som grupptrea och åkte sedan ut med blytunga 1-4 mot kommande finalmotståndaren Tyskland i åttondelsfinal. Europa har bara tre platser i fotbollsturneringen i Rio de Janeiro, som skulle fördelas på VM, och då totalt sju europeiska lag tog sig till åttondelsfinal i Kanada såg Sverige ut att missa OS för första gången sedan damfotbollen kom med på schemat 1996.
Men så hände det osannolika; att Nederländerna föll mot Japan, att Schweiz förlorade mot Kanada och att Norge som sista hot inte kunde rå på England - som var utom tävlan i kampen om en OS-plats eftersom Skottland, Wales och Nordirland inte gått med på att låta England representera Storbritannien i Rio.
Så medan Frankrike och Tyskland fick var sin direktplats till OS fick Sverige, Norge, Nederländerna och Schweiz spela kval under våren.
Tillfreds med klichén
Ett mer defensivt Sverige gick obesegrat genom kvalturneringen och fick fira OS-platsen i ett kylslaget Rotterdam i början på mars.
Landslaget har kommit till nya insikter om sig självt.
- Just att man gör det tillsammans i försvarsspelet. Vi har haft glimtar av det tidigare och det är väl lite så Sverige måste köra. Laget före jaget. Klyschan, liksom. Det känns som om det varit vinnande förut och just nu är vi starkare än någonsin, säger Lisa Dahlkvist.
Trots att truppen till stor del består av samma spelare syns och märks en markant skillnad på det blågula landslaget nu jämfört med i VM för ett år sedan. Huvudena hålls något högre, leendena är fler. Och övertygelsen större.
- Att kunna vända det på ett år. Det är fan inte lätt, säger Lotta Schelin, som själv fick utstå hård kritik efter VM.
- Alla har hängt på och fått nytt förtroende och då händer såna här grejer. Tänker man på det själv så har man stått där och varit med om en svacka i sitt liv och så undrar man när det ska vända. Och så står man här i dag i en OS-final.
"Borde vara skakigt"
Nu väntar Tyskland. Tyskland som alltid vinner, som har nio raka segrar i mästerskapsmatcher mot Sverige.
- Det är väl just det som talar för oss. De har vunnit så himla många gånger och någon gång borde vi ju vinna mot dem, säger Dahlkvist.
- Det känns som att med det här självförtroendet som vi har just nu så borde det vara lite skakigt i Tyskland.
Fakta: Sveriges väg till finalen
Sverige har växt in i OS-turneringen. Här är matcherna som tagit Sverige till final:
3 augusti: Sverige-Sydafrika 1-0.
Sverige dominerade, men med uddlöst anfallsspel. Till slut blev mittbacken Nilla Fischer segerskytt - med knät - i 75:e minuten. Det var inte vackert, men det räckte.
7 augusti: Sverige-Brasilien 1-5.
Kosovare Asllani hade ett jätteläge i början av matchen. Men målet uteblev och spänningen likaså. Brasilien, anfört av superstjärnan Marta, körde över Sverige totalt. Lotta Schelin gjorde det svenska tröstmålet i slutminuterna.
10 augusti: Sverige-Kina 0-0.
Både Sverige och Kina visste att oavgjort skulle räcka till kvartsfinal. Resultatet: ett mållöst sömnpiller, men svensk glädje över både kvartsfinalmotståndet USA och att kunna spela två raka matcher i Brasília i stället för att behöva förflytta sig.
12 augusti: kvartsfinal Sverige-USA 5-4 efter straffar.
Amerikanska målvakten Hope Solo hånade det svenska spelet efter matchen. Men Sverige hade följt planen till punkt och pricka: backat hem och krympt ytorna. Det räckte till 1-1 efter full tid (Stina Blackstenius svensk målskytt) och förlängning. En tidig räddning av Hedvig Lindahl och en iskall sista straff av Lisa Dahlkvist och skrällen var ett faktum.
16 augusti: semifinal, Sverige-Brasilien 4-3 efter straffar.
Miraklet på Maracanã. En upprepning av succétaktiken från kvartsfinalen. Brasilien tryckte på, Sverige stod emot och det vanligtvis anfallsglada blågula landslaget försvarade sig till OS-final. I straffdramat räddade Hedvig Lindahl två straffar och Lisa Dahlkvist avslutade lika iskallt som mot USA. Damlandslagets första OS-medalj någonsin var säkrad.