Att slå ut Brasilien ur hemma-OS skapade dubbla känslor hos flera av de svenska spelarna. Dels glädje över att ha tagit sig till OS-final och säkrat en medalj, men också empati med de brasilianska spelarna och framförallt Marta, som spelat i damallsvenskan sedan 2004.
- Det är så dubbelt. Vi är mitt i vår eufori, och så pratar man med Marta som kunde ha fått sin drömfinal på hemmaplan, man hade unnat henne det. Jag är ledsen för hennes skull, säger Lotta Schelin.
Hedvig Lindahl lyckades inte rädda Martas straff, men tog Andressas och Cristianes. Den senare är en vän till Lindahl, precis som Marta som var knäckt efter att Lisa Dahlkvist slagit in den avgörande straffen.
Efter det gick Marta fram till Lindahl, pratade och kramade om den svenska målvakten.
- Först trodde jag att hon skulle skälla på mig, jag undrade "har jag gjort något fel, bröt jag någon regel i matchen?" Sedan tog det ett tag innan jag fattade vad hon snackade om, hon sade "nu får ni faktiskt ta och vinna allt", säger Lindahl.
- Det var lite jobbigt, men någon måste förlora. Men man känner ju för folk. Och hon är ju en sådan fin människa, Marta.