De har nämligen en kärlek som är större än den till sin klubb, kärleken till fotbollen. Därför finns det flera anledningar som kan få en spelare att lämna klubben i sitt hjärta. Det kan vara chansen att vinna de stora titlarna, möjligheten att få spela i en av de största ligorna eller så är det begränsad speltid som kan få en spelare att lämna. I slutändan väljer de allt som oftast fotbollen före klubben.
Undantag finns, Bruno Soriano finns. Inga pengar, titlar eller möjligheter kan locka honom ifrån hans klubb. Bruno spelar antingen för Villarreal eller så spelar han inte överhuvudtaget. För honom är klubben viktigare än fotbollen.
Bruno Soriano föddes den 12 juni 1984 i Artana en liten by med knappt 2,000 invånare. Byn är känd för sitt naturliv och ligger endast en kvarts bilfärd från Villarreal. En bilfärd Bruno som liten brukade åka med sin storebror för att på El Madrigal få se sitt favoritlag Villarreal CF spela.
Som 14-åring deltog Bruno i en provspelning hos Villarreal och klubben blev imponerade. men Artanapojken kände att han ännu inte var redo.
- Träningsanläggningen var ännu inte byggd [den skulle byggas fyra år senare] utöver det kände jag mig inte redo, jag ville spela med mina kompisar hemma i Artana, har Bruno berättat i en intervju med tidningen La Razón.
Den säsongen vann Artana uppflyttning till en högre division och Villarreal kom tillbaka för att se om Bruno nu var redo, det var han.
Att få spela för Villarreal var en dröm som blev sann för den unga grabben men samtidigt försökte han vara realistisk. Vid 16 års ålder kom Bruno fram till att chansen att lyckas som fotbollsspelare var liten och att göra det i hans drömklubb, Villarreal, var minimal. Tanken att spela för ett annat lag för att nå drömmen, fanns inte. Istället bestämde han sig för att återvända till Artana och skaffa ett riktigt jobb.
- Jag jobbade i en gruva och bland mina vänner var jag en i mängden, några pluggade och andra jobbade. Det är något jag känner mig stolt över och det lärde mig att förstå sakers riktiga värde, berättade Bruno i en intervju med El País 2013.
Arbetet i gruvan varvade Bruno med att jobba som byggnadsarbetare och spela fotboll på en grusplan i ett lokalt amatörlag. Hans beslutsamhet uppmärksammades av ledarna i Villarreal och främst B-lags tränaren i klubben Juan Carlos Garrido (som senare skulle bli A-lags tränare). Garrido sökte upp Bruno och efter ett samtal som tog flera timmar lyckades han övertyga honom att återvända till klubben.
- Turligt nog var jag inte alltför övertygad om att jag hade tagit rätt väg. Jag var ingen bra gruvarbetare och till slut bestämde jag mig för att återvända till Villarreal, har Bruno berättat för Marca.
Bruno var 18 år gammal när han återvände till Villarreal och hade då missat två år som han spenderat i ett amatörlag. Han skulle dock snabbt komma in i rätt tempo igen och som 20-åring tog han steget upp i klubbens B-lag.
Som kapten för B-laget förde Bruno upp laget till den spanska tredjedivisionen, 2006-07 en bedrift som han än idag rankar som sitt bästa fotbollsminne. Samma säsong fick Bruno även sin debut för Villarreals A-lag under Manuel Pellegrini och säsongen därpå tog han permanent steget upp.
Under sin första säsong i klubbens A-lag spelade Bruno 21 matcher och klubben nådde sin bästa ligaplacering någonsin, tvåa efter Real Madrid. Den kommande säsongen var han delaktig i att ta Villarreal, ett lag från en stad med bara 50,000 invånare, till kvartsfinal i Champions League.
2010 tog framgångarna i Villarreal Bruno till det spanska landslaget där han fick sin debut under Vicente del Bosque i en vänskapsmatch mot Mexico. En framtida landslagskarriär såg ljus ut och Bruno uttrycktes i media vara “Busquets nr2”, samtidigt drog storklubbarna i Villarrealkaptenen.
För Bruno fanns dock inga planer på att lämna de “Gulaubåtarna” och när tragedin slog ner två år senare blev det tydligare än någonsin att han aldrig skulle lämna sin klubb.
Den 13 maj 2012 åkte Villarreal överraskande ur La liga. Spelare efter spelare lämnade klubben: Borja Valero, Diego Lopez, Giuseppe Rossi men den landslagsaktuella Bruno vägrade. Vicente del Bosque gjorde det klart för honom att han ville ha Bruno i landslaget, men bara om han bytte klubb. Det fanns inte på kartan, Bruno gav upp drömmen om landslaget för att den kommande säsongen åka runt i Spanien och möta lag som Guadalajara och Lugo. FC Barcelona hade ett år tidigare visat sitt intresse för Bruno, nu spelade han mot deras B-lag.
Om det inte var nog med besvikelsen att åka ner i den spanska andradivisionen så kom en ännu värre tragedi att skaka klubben. Den 6 juni 2012 presenterades Manuel Preciado som ny huvudtränare, han var mannen som skulle leda dem tillbaka till La Liga. Så blev det inte, senare samma dag avled Preciado i en hjärtattack.
- Det var en väldigt svår sommar. Eftersom det var mitt hem kanske det påverkade mig mer [än andra spelare], det tog mig väldigt hårt. Det hela var väldigt traumatiskt men det varade bara i några veckor för sen började kampen om att ta sig tillbaka, har Bruno berättat i en intervju med LFP.
Då många av lagets ordinarie spelare under sommaren lämnat klubben fick Bruno som kapten uppgiften att sammansvetsa och leda en trupp full av nya spelare, de flesta från klubbens ungdomslag. Något han kom att göra på ett exemplariskt vis och Villarreal tog sig direkt tillbaka till La Liga. Det nya Villarreal, med Bruno i spetsen, tog sedermera La Liga med storm då man redan den första säsongen tillbaka slutade på en sjätteplats, en europaplats.
Tillbaka i La Liga hamnade Bruno återigen på Del Bosques radar och den 11 november 2014, nu 30 år gammal, fick han på nytt chansen att dra på sig landslagströjan i en EM-kval match mot Vitryssland.
Bruno Soriano är en vinnarskalle, titlar spelar roll för honom, men det är bara för en klubb han vill vinna de titlarna. När Bruno Soriano i en intervju med Marca fick frågan om vad hans största dröm var svarade han inte att vinna VM eller Champions League, utan svaret var “Att vinna en titel för Villarreal”.
När han av tidningen ABC fick frågan om hur han reagerade när FC Barcelona på nytt ville värva honom, inför den pågående säsongen, svarade Bruno:
- Jag vill bara stanna i mitt hem, i min klubb och en dag äntligen få vinna en titel med Villarreal.