Han tar över efter Dan Törnsten, den tredje föreningsordföranden att tacka för sig under loppet av drygt ett år. Wesslén innehar sedan tidigare samma befattning i klubbens bolagsstyrelse och ska framöver alltså svinga två ordförandeklubbor.
- Klart att frugan undrar ibland om man är galen. Hon påpekar att det inte blir mycket tid till att försörja familjen och sköta ett civilt jobb. Och det stämmer ju. Men jag tror så mycket på det vi gör inom Hammarby och tycker dessutom att det är väldigt kul. Annars hade jag inte tackat ja, säger Henrik Wesslén.
Folk som slutar till höger och vänster, krisande ekonomi. Hur är egentligen arbetsklimatet inom Hammarby just nu?
- Faktiskt jättebra. Jag upplever att vi har full fart framåt och vind i seglen. Det låter säkert som floskler, men så tycker jag. Känslan är att alla drar åt samma håll och att vi verkligen är på väg någonstans. I positiv bemärkelse alltså.
Du är tillförordnad ordförande - tänker du åta dig uppdraget permanent?
- Jag har diskuterat lite med valberedningen, men vi har inte bestämt oss ännu. Frågan ska antagligen ställas vid nästa möte när medlemmarna samlas. Det blir ett sådant i juni hur som helst, där vi hoppas få "go ahead" på vår nyemission. Tanken är att ta upp mitt mandat då också, det är ju ändå medlemmarna som bestämmer.
Vad säger du om de två senaste personerna, ordförande Törnsten och a-lagets fystränare Janne Mian, som lämnat klubben?
- Situationerna har tett sig väldigt olika. Vi hade en föreningsordförande (Törnsten) med ett krävande arbete vid sidan av. Tänk dig själv om du sitter på kontoret 9-18 och dessutom ska klara ett sådant här uppdrag. Det säger sig självt att det blir tufft. Jag har all förståelse för att man inte alltid hinner med.
Och Mian?
- Inte heller särskilt konstigt. Han har absolut gjort ett strålande jobb med att förebygga skador, varit kompetent och trott på sin modell. Men huvudtränaren måste tillåtas ha sista ordet. I det här fallet hade den nya staben ett annat arbetssätt, och då får de välja den linjen. I europeiska storlag tar man ju vanligtvis med sig ett helt eget medicinskt team som tränare när man skiftar lag.
Så det handlar bara om olika synsätt för Mian och Mikael Borgqvist?
- Ja, precis. Det är inte underligare än så.
Kan du berätta om ditt eget uppdrag framöver?
- Jag satt ju redan i styrelsen, så nu handlar det egentligen mest om att fortsätta, köra på med vad vi påbörjat. Vi har en massa "fuffens" för oss som kommer att presenteras de kommande månaderna.
Och en av sakerna är en nyemission till ett värde av tio miljoner kronor för att säkra existensen?
- Ja, det hoppas och tror vi. Annars skulle vi inte ha ansträngt oss så mycket med den frågan. I första skedet erbjuds medlemmarna att köpa aktier, sedan intresserade privatpersoner och företag. Nästa steg blir att ta ut aktien på en av börserna. Men den möjligheten tittar vi redan på.
Jaså, varför?
- För en gångs skull tror jag faktiskt att supportrarna kan tjäna en hacka på den sortens affär. Tänk själv; Hammarby lär knappast bli lägre värderat än det är nu, och när - inte om - vi går upp i allsvenskan ändras förutsättningarna radikalt. Med ekonomin i ordning blir det garanterat förbättringar även sportsligt, så ser sambandet ut. Och då stiger aktiens värde. Det är inte säkert att det sker den här säsongen, men snart är vi tillbaka. Det är jag övertygad om.
Hur går det till rent konkret med börslanseringen?
- Det ligger en bit framåt i tiden som sagt. Först måste nyemissionen klaras av. Efteråt väljer man en lämplig handelsplats på någon av börserna. Men vi har redan börjat rota lite i det.
Handen på hjärtat nu - de senaste ordförandena i Hammarby har haft oerhört korta bäst före datum. Hur stor är risken att klubben står om ett halvår - med även din vakans att fylla?
- Ingen risk alls. Jag är ju ung, stor och stark (skratt). Nej, men allvarligt talat. Med det här skickar jag ut en signal om att jag tror så mycket på vårt jobb att jag inte har något emot att sitta i båda styrelserna. Se det som ett kvitto att vi är på rätt väg.