Vad är väl Landskrona – Degerfors i superettan, jämfört med en Champions League-final eller landskamp i VM? Annorlunda, förstås, men lika inspirerande, tycker ”Henke” Larsson.
- Det här känns fantastiskt skoj. Man har väntat länge och hade gärna börjat för länge sedan. Nu börjar man få puls, säger han inför lördagens premiär.
Tiden inför eldprovet har varit som en nytändning för den gamle forwardsstjärnan. På slutet av den aktiva karriären var fotboll inte särskilt roligt, berättar han. Men att skola om till ledarrollen har blivit som en injektion i vardagen.
- Jag har vaknat med ett leende på läpparna varje morgon när jag satt mig i bilen för att åka till Landskrona, säger Larsson.
Men visst är situationen ovan. Fortfarande laborerar 37-åringen med olika sätt att ladda upp innan han parkerar sig borta vid bänken för att övervaka sitt manskap.
- Här är jag nybörjare, men jag kan inte berätta exakt vad jag testat för småsaker, det är hemligt, säger han lurigt.
Vad är viktigast att tänka på i din nya roll?
- När man är ny tränare tror jag framförallt att det är betydelsefullt med tydlighet, så att det inte blir några tveksamheter. Jag vill ge killarna en trygghet De måste veta vad de ska göra ute på planen.
Vem är den bästa managern du själv haft?
- Det är Martin O’Neill, utan tvekan. Han hade passionen för spelet, viljan att vinna, hatade att förlora. Överhuvudtaget fanns där ett stort engagemang kring honom. Och så var han medveten om var hans styrkor låg, och de sakerna gjorde han själv. Resten delegerade han till sin stab.
Vad var det som lockade dig till det här jobbet?
- Man har ju gått i en sorts skola i många år, kan man säga. Då är det roligt att se om man lärt sig något på resans gång.
Hur pass mycket hade du följt superettan innan du kom till Landskrona?
- Inte överhuvudtaget, det ska jag ärligt säga.
Med lite perspektiv, vilka tror du har störst chans att vinna serien i år?
- Om vi tittar på det har Örgryte i stort sett samma trupp som i fjol. Hammarby har en helt okej trupp. Du har Ängelholm som också kommer att vara med där uppe. Sundsvall lär blanda sig i. Det är många. Men det finurliga med fotboll är ju att man inte har något facit på förhand.
Och suget att själv spela, finns det kvar?
- Nej det är helt otänkbart. Man måste skilja på tränaren Henrik Larsson och spelaren Henrik Larsson. Spelaren är historia. Nu är det tränaren som gäller.
Du själv blir av allt att döma superettans största profil, vad tycker du om det?
- Jag har inget emot att vara det. När det blåser tar jag gärna ansvaret. Går det bättre lämnar jag över äran till spelarna. Det är inga som helst bekymmer. Men jag hoppas förstås bli bedömd på samma skala som alla andra.