De två klassiska studentstäderna i Sverige, Uppsala och Lund, har olika fotbollsverkligheter. I Uppsala kan Sirius nästa år vara ett Allsvenskt lag. Lunds BK var nära konkurs för två år sedan, och i år är första gången på över 40 år som klubben är utanför de tre högsta divisionerna i Sverige.
Lund är även den största tätorten i Sverige som aldrig har haft ett lag i herrfotbollens högstadivision, följt av Karlstad, Täby, och Trollhättan.
Generellt så har dock studentstäder haft svårt med Allsvenskan. Umeå har ett par säsonger i högstadivisionen om man räknar in IFK Holmsund, Uppsala har tre säsonger (alla Sirius, senast 1974), och Linköping två säsonger (BK Derby och IF Saab).
Fotbollsforskaren Torbjörn Andersson pratar om mönster. Klassiska studentstäder som Lund och Uppsala har motsvarigheter i England: Oxford och Cambridge. Även det är städer utan fotbollsframgång.
- I studentstäder är universitetet stadens motor. Det är klart att städerna har en framtid eftersom de växer hela tiden, det är våra mest dynamiska platser, men samtidigt är människor rätt flyktiga där. De kommer, de flyttar, de håller redan på lag när de kommer dit. Man identifierar sig kanske inte med staden. Universiteten blir lätt identifikationen i sig även för staden, har man det behöver man inte satsa på sport på samma sätt.
Andersson fortsätter med att arbetarklassen, den typiska fotbollssupportergruppen historiskt sett, i Lund istället har varit inriktad på handbollen. I Uppsala finns en akademisk inriktning på centrum, men utanför finns det en mer vardaglig stad, och de har kunnat lyfta upp några sporter.
Lunds BK:s sportchef Bosse Cronqvist märker problemen i Lund när det ska hittas sponsorer.
- Vi har stora företag i Lund, som Alfa Laval, Doro, och Ericsson, men det är bara stöd från Tetra Pak. Det är väldigt litet intresse att stödja fotbollen. Det verkar inte finnas någon enda själ som vill stötta.
Han jämför det med Uppsala och Sirius, som förutom fler icke-studenter också har fått hjälp med ekonomin.
- De har en industri som finns bakom, de hade aldrig kunnat göra detta annars. Det finns hjärtan som vill ha upp den föreningen, men det har kostat enormt mycket de senaste åren.
Cronqvist pratar också om hur Lunds kommun prioriterar fotboll, jämfört med hur det ser ut i Malmö ett par mil därifrån. Det är svårt att gräva sig ur de här divisionerna.
- Stödet är alldeles för lågt. Till skillnad från Malmö där man har andra villkor och möjligheter, så betalar man för ungdomsfotbollen i Lund. Vi betalar för varje sekund ungdomarna tränar. I Malmö är det nolltaxa upp till 19 år. Vi har mycket högre planhyra för seniorer. Vi har inga konsulentbidrag i Lund, det har man i Malmö. Hade vi varit i Malmö idag så hade vi fått ett bidrag som motsvarar nästan två tjänster. Här har vi ingenting. I Malmö har man subventionerade klubbstugeavtal. Här betalar vi 180 000 kronor per år.
- Med de aktivitetsbidragen vi får så går vi minus 80 000-90 000 varje år, för vi betalar mer till kommunen än vad vi får. Det är jäkligt tufft. Samtidigt kanske det finns bra förklaringar, men det är dyrt att vara en fotbollsförening i Lund.
Samtidigt gjorde Lunds BK ett par stora satsningar, dels på 1980-talet när de hade hjälp av en videoaffär, dels under 2000-talet. När de satsade som hårdast i division 1 hade de lönekostnader på 2,5 miljoner kronor per år. Det gjorde att klubben var oerhört nära konkurs 2014. Idag är siffran nere på 0,5-0,7 miljoner per år i löner, inklusive tränarkostnader.
- Det blev större satsningar. Under ett antal år har det påverkat ungdomsverksamheten negativt. Man känner att man är ett topplag, men kan inte ta sista steget och då kostar det. Det gjorde att ekonomin rasade ihop. Det var väldigt tufft år 2014. Jag kom hit hösten 2011, och vi har sanerat sedan 2012 och framåt.
- Vi har redovisat positivt verksamhetsresultat i tre år nu. Vi var jäkligt nära 2014, men vi rättade till det och fick ordning på det. Vi har fortfarande skulder, men inga akuta.
2015 beslutade sig Lunds BK för att inte betala höga spelarlöner längre. De satsade på en ung trupp och tappade fyra spelare till Trelleborgs FF och en till Östers IF. De åkte ur och i år är de inte ens bäst i Lund då Torns IF kommer sluta före dem. Från att vara så nära superettan till att nu ligga i mitten av division 2 med ett publiksnitt på 200, med långsiktiga skulder på 1,5 miljoner kronor.
Den nya satsningen handlar inte om att Superettan ska vara i fokus, utan ungdomsverksamheten. En ungdomsverksamhet som Martin Dahlin, Roger Ljung, Joel Ekstrand, Ivo Pekalski, och Johan Blomberg har spelat i.
En stor del av pengarna under de senaste tre åren har gått åt till att utbilda föreningens 80 ungdomstränares. Lunds BK har blivit en av Skånes största ungdomsfotbollsföreningar, och det finns redan positiva saker. Det här året slutade de på sjätte plats i den högsta U19-serien, bakom IF Elfsborg, Malmö FF, BK Häcken, Kalmar FF, och IFK Göteborg. Flera av de spelarna hoppas de flytta upp till A-laget.
Svensk Elitfotboll rankar Lunds BK som den 31:a bästa klubben i landet när det gäller kvalitetssäkring av ungdomsverksamheten och fotbollsutbildning.
- Ambitionen att en gång få spela Superettan finns kvar, men ekonomin och A-lagsverksamheten får inte riskera hela ungdomsverksamheten. Då tappar vi trovärdigheten. Det har man gjort en gång och har inte råd att göra en gång till.