När Sverige ställer upp sig för EM 2012 kommer tv-tittarna att känna igen de vanliga kända ansiktena. Zlatan Ibrahimovic kommer självklart att vara där. Skäggige Olof Mellberg likaså. Och Andreas Isaksson, Kim Källström, Johan Elmander, Sebastian Larsson och Anders Svensson.
Men vänta… Vem är den smale, rödlätte spelaren som inte ser ut att passa in i gänget?
Det är Rasmus Elm, som skulle kunna bli turneringens stora snackis.
Flera toppklubbar i Europa är intresserade av att värva AZ:s mittfältare men även de bästa klubbarna i världen får vänta och se om han tycker att det är en passande flytt för honom. Det kommer garanterat inte att handla om pengar. Scouter från Manchester United, Liverpool, Milan, Juventus, Arsenal, Valencia och många, många andra besökte den holländska staden Alkmaar för att se den blyge svensken spela i Eredivisie och Europa League nyligen. Han har varit en av de bästa spelarna i hela ligan.
Vad scouterna kanske inte känner till ännu är att Elm är annorlunda. Väldigt annorlunda.
I en tid när fotbollsspelande verkar handla om att ha stora egon och feta pr-affärer så står han ut. Om du pratar med någon om den svenske mittfältaren kommer de tveklöst använda ordet ”snäll”.
Det finns två exempel. Det första är han var skadad och inte kunde spela för sitt Kalmar FF. Han valde då inte att lata sig hemma och kolla på tv. Nej, han åkte till Ikea och köpte en röd matta, två mysiga fåtöljer, ett bord och skapade en myshörna i klubbhuset. Han ville helt enkelt göra något snällt för sina lagkompisar. Det andra är att han har erkänt att han ibland får dåligt samvete när han tacklar lagkompisar på träningen.
Sveriges förre tränare Lars Lagerbäck som tog hand om Elms debut är inte lättimponerad. Men han noterade hur mogen 20-åringen var:
- Jag har aldrig mött en sådan pojke som Rasmus Elm under alla år som jag har jobbat med fotboll. Hans spel utan boll är världsklass, säger han.
Och ändå blev det nästan ingenting för Elm. När han var ung led han av extrem scenskräck och hade problem med kosten. 2009 berättade han för svenska dagbladet hur nära han var att sluta.
- Jag var otroligt nervös som barn. Jag kunde knappt stå på en fotbollsplan. Jag blev rädd före varje match och ville verkligen inte spela. Jag fejkade sjukdomar och skador och jag kunde sitta och hoppas på kraftigt regn så att matchen blev uppskjuten. Och varför var jag så rädd? Jag spelade mot äldre spelare och hade för mycket respekt för dem. När jag spelade mot jämnåriga var jag nervös på ett annat sätt. Då var det mer förväntningarna som hade effekt på mig. Vad andra tyckte. Men det har jag släppt sedan länge.
Elm jobbade med sina problem och blev mer självsäker. När det gäller problemen med kosten ändrade han sin diet flera gånger innan läkare diagnostiserade honom som glutenintolerant. Han har beskrivit hur illa problemet fick honom att känna sig. Hur han var tvungen att sitt och vänta på specialmat på restauranger när alla andra åt och gick. Lösningen blev att han började laga egen mat och ta med sig.
Stödet från hans föräldrar hjälpte honom under de tuffa åren. Den osannolika och ovilliga stjärnan växte upp i Broakulla, en lite by i Småland, som består av en skola, en bensinstation, en affär, ett känt glasbruk och ett museum – och inte mycket annat bortsett från fotbollsklubben Johannesfors IF.
Det var där Rasmus Elm följde sina två bröder David och Viktor till planen där hans karriär tog honom lång väg från svenska division sex.
Deras pappa Johnny var tränare och mamma Ulla var också inblandad i sonens fotboll. Rasmus Elm är tacksam för att han tilläts träna med sina äldre bröder. Faktum är att han tror att det är en stor anledning till att han kommit så långt.
- Jag fick alltid vara med på träningarna och spela med dem och de tyckte inte att det var konstigt. Jag har alltid lärt mig av dem och sett hur de har löst olika situationer. Nu kommer det naturligt.
Elm gick till allsvenska Kalmar FF 20005 som 17-åring och stannade i fyra år med en cupseger och en ligavinst tillsammans med sina bröder. Ett år efter guldet flyttade han till AZ.
Han spelar centralt på mittfältet i en klassisk spelfördelarroll som kan göra mål, utmana motståndare, vinna dueller och hitta medspelare med briljanta långa och korta passningar.
Dessutom kastar han inkast som Rory Delap och har en bra fot för fasta situationer. I AZ slår han frisparkar, hörnor och straffar och har till och med skruvat en hörna direkt i mål.
Nu är han en annan typ, han är inte längre så försagd. Pojken har blivit man.
I en intervju med Offside i år sa han:
- Jag är mer aggressiv på planen nu. Jag hoppas att jag inte behöver bli en annorlunda, hårdare person utanför för att lyckas. Varför skulle jag ändra mig? Jag är inte snäll på planen längre. Jag var ung när jag flyttade till Holland och nu är jag en annan person. Mer redo att hantera olika situationer. Jag tror inte att du kan vara för snäll utanför planen. Självklart är klimatet hårdare när du kommer högre upp men det är en del av spelet. Du tjänar pengar och folk kan därför kräva mer av dig. Det gör att alla slåss hårdare.
- Jag vill bli så bra som möjligt och sen får du se var du hamnar. Jag vill inte avslöja mina drömmar. Det tjänar ingenting till. Om jag säger att jag vill hoppa 1,40 jämfota och så hoppar jag bara en meter så får jag inget positivt ut av det. Även om jag startade på 80 centimeter. Jag har många saker jag vill göra i live. Många tankar och många drömmar.
En sak lyckades i alla fall Elm förverkliga. I september 2011 mötte Sverige Ungern borta och hade problem. Tio minuter in i andra halvlek byttes Elm in. Han var superb och även om Sverige förlorade på grund av ett mål i sista minuten handlade allt snack efteråt om den pånyttfödde AZ-spelaren. Elm är nu en nyckelspelare för Hamrén och kommer att vara på allas näthinnor under EM, i alla fall på planen. Snacket, skrytet och så kommer han lämna åt andra.