Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

SVERIGE
3v

Janne Andersson: "Jag kanske börjar storgråta"

Foto: Scanpix

SVERIGE

Janne Andersson: "Jag kanske börjar storgråta"

3v

Tisdag kväll, det närmar sig 20.45 och avspark i VM-kvalet mot Nederländerna.
Då är det fullt möjligt att den lille grabben som kickade boll hemma på lekplatsen i Söndrum tar över känslospakarna.
- Jag kanske börjar storgråta. Det kan jag göra. Jag vet inte vad jag kommer att göra. Det är så brutalt häftigt, säger Janne Andersson.

Annons:

Fotbollsarbetaren i overall har blivit förbundskaptenen i landslagskostym, men i någon av hjärtats vrår finns barnet kvar i honom.

Som i oss alla.

För Janne Andersson har landslaget alltid haft en speciell betydelse. Han är ett barn av sin tid, uppväxt på 1970-talet när en landskamp var något extra, en tilldragelse. Av många följd via svartvita tv-bilder, kommenterade av Bengt Grive. Att få uppleva en landskamp på plats var exotiskt.

- Jag har ett svagt minne från VM 1970, jag var väl sju år då och tyckte "stackars Ronnie Hellström" när han släppte in det där målet. När landslaget låg i Halmstad, jag tror det var 1973, blev det en verklig relation så att säga. För mig var landslaget det största och man var ju så i den åldern, tog in allt, samlade på idolkort man hade i sina pärmar. Jag kommer ihåg när jag fick Edson Arantes do Nascimento, det stod faktiskt Pelés hela namn på kortet. Jag tror inte att jag skilde mig från så många andra grabbar som gillade fotboll, säger han.

- Jag har alltid tyckt att det är roligt med landskamper. Inramningen, man representerar sitt land. För mig är hela den grejen väldigt stor. Sedan jag blev tränare har jag varit på landskamper med andra tränare, med vänner eller sponsorer eller med Ulrika (frun) och döttrarna.

Somnade under match

Men han har missat landskamper också.

- Sverige mötte Irland (VM-kvalet 2013) en fredagskväll, det var då jag pendlade mellan Norrköping och Halmstad, 35 mil enkel resa. Jag hade pendlat två gånger den veckan och varit uppe sedan halv tre på morgonen när jag kom hem. Jag satt i fåtöljen och somnade, men det hade inte med matchen att göra utan för att jag var helt slut. Jag råkade säga det i en intervju, att jag inte hade riktigt koll på matchen eftersom jag somnade.

Rubriken i tidningen:

"Tränare somnade under match"

- Jag läste det och tänkte vad är det för jävla idiot - och så var det mig det handlade om. Där ser man hur det kan bli, säger han och skrattar.

Det kan också bli så att en allsvensk guldtränare som aldrig hade funderat på jobbet helt plötsligt blir erbjuden att leda landslaget. Ett handslag med generalsekreteraren Håkan Sjöstrand på en parkeringsplats i Katrineholm och Andersson var förbundskapten.

- Fortfarande är det nog inte fullt verkligt förrän på tisdag, på något sätt. Sedan blir det en anpassning och så småningom en vardag, men än så länge är det lite... det blir nog inte hundra verkligt förrän det är match, säger han.

"Jäkligt speciellt"

Hur tror du det blir när du går ut på Friends lagom till nationalsången, ställer dig vid båset och klockan börjar närma sig 20.45?
- Det enda jag kan konstatera är att det kommer att bli jäkligt speciellt. Min dotter tycker att jag tjatar om jag är en vanlig fotbollsarbetare, men jag är ju det. Det finns så många som jag som älskar fotboll och håller på med fotboll. Jag jobbade vidare med det och så hamnade jag här.

- För mig är det enormt stort, det måste jag säga. Enormt stort att få vara en del av det och dessutom som förbundskapten. Vi får väl se hur jag reagerar. Jag kanske börjar storgråta. Det kan jag göra. Jag vet inte vad jag kommer att göra. Det kommer att vara brutalt häftigt.

- Men sedan är det match.

Domaren blåser och känslomänniskan Janne Andersson slår om och blir den pragmatiske, prestationsinriktade tävlingsmänniskan.

Men innan vi går vidare, vid matchstart har han inte krävt att den som av olika anledningar inte vill sjunga nationalsången måste göra det. I sitt sommarprat i radion kunde det tolkas så av dem som ville tolka det så. Han som har tydlighet som ett mantra hade varit otydlig.

Folkets lag

- Det var mitt fel. Någon sade att nu gör media det och det av det hela, men så ska man inte säga. Därför gjorde jag ett förtydligande. Självklart tänker jag inte tvinga någon, men själva grejen var att jag vill avsluta programmet med nationalsången och att vi ses den 6 september och sjunger tillsammans. Jag pratade för något, inte mot någonting. Det är en jäkla skillnad.

Att få publiken med sig, att fansen ska känna delaktighet, är viktigt för Janne Andersson.

- Vi har ju likadana dräkter, vi har den svenska flaggan på oss. Tidigare har jag varit i lag som representerat en stad, nu är det ett lag som representerar ett land. I Norrköping var vi duktiga på att skapa något tillsammans och kan vi få samma känsla här... vi spelar ju för Sverige, för våra supportrar. Tänk om inga skulle komma och titta på oss? Så tråkigt det hade varit. För mig är det självklart att vi är ett med alla som tittar.

- De som kommer på tisdag, oavsett hur många de är, ska känna att vi är folkets lag. Vi vill representera folket. Vi har pratat om det i gruppen och spelarna vill ha det så. Det är inga konstigheter. När jag pratar om det är de med på spåret. Vi ska vara noga och göra det på ett bra sätt.

Hur var du själv som landslagssupporter?
- Det blir ju aldrig så att man kan ta av sig tränarglasögonen helt. Man blir alltid lite analytisk, men man blir glad när det går bra och ledsen när det går dåligt. Är man supporter supporterar man. Man får bli besviken ibland och förbannad men man stöttar - och så är de allra flesta.

Gärna en korv med bröd

Du måste ha tyckt att dina företrädare ibland gjorde märkliga byten eller lät fel spelare slå friparken, eller hur?
- Så är det. Sitter du på läktaren är det läktarens rätt att tycka. Det är tjusningen. Sitter vi tio stycken och tittar på en match kommer vi aldrig att tycka likadant, vi tio. Aldrig. Det är läktarens rätt att sitta och tycka. Sedan kan jag bry mig mer eller mindre om det. Jag har ju min syn, min uppfattning, men jag har inget som helst problem med att media eller supportrar har synpunkter. Bara det inte bottnar i ondska.

- Läktaren driver fotbollen framåt. Folk får tycka och tänka precis vad de vill.

I snart en vecka har Andersson och övriga ledare jobbat intensivt för att ett på många positioner nytt landslag ska komma så väl förberett som möjligt till VM-kvalet.

Hur förbereder du dig själv?
- Man har sin rutin in i matchen. Jag brukar promenera och rensa skallen lite eller träna. Jag kommer nog inte att ändra på något.

Vill du fortfarande ha en korv med bröd innan matchen?
- Om det finns tillängligt.

Du får komma till pressrummet.
(Andersson skrattar)
- Nä, men går man på fotboll, det kvittar var jag är, vill jag ha en korv med bröd. Det hör till.

Tiden är ute, fler åtaganden väntar den nye förbundskaptenen. Men när vi reser oss för att ta i hand har han en sak till att berätta.

- Det är rätt roligt. Med IFK Norrköping spelade jag fyra gånger på Friends, tre allsvenska matcher och ett genrep och jag har aldrig förlorat. På min nya hemmaplan har jag inte förlorat ännu, vilket är en jäkla bra grej att ha med sig. Vad det nu är värt. Men jag har i alla fall positiva vibbar.

Publicerad 2016-09-05 kl 06:00
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER