Österrike borta och bra drag på läktaren är att vänta. En häftig EM-kvalpremiär och det blev Erkan Zengin som fick ta över skadade Nabil Bahouis fallna tröja och fullföljde därmed en Hamrén-tradition av att premiera spelare i utländska ligor och som gärna varit med ett landslaget ett bra tag.
I kväll inleder Erik Hamrén sitt tredje mästerskapskval när han iklädd kostym kliver in på Ernst Happel-stadion i Wien. Efter att under flera dagar försökt trycka en favoritstämpel på Österrike är ändå det stora trycket på den svenska förbundskaptenen.
Ett bra svenskt resultat är för en gångs skull viktigare för Erik Hamrén än det är för landslaget. Efter VM-missen och en rätt kritiserad satsning på att gästa SVT-studion under Brasilien-VM så har förtroendet för förbundskaptenen fortsatt att naggas i kanten.
Givetvis hade han ingen hjälp av att landslaget efter segern mot Österrike i oktober i fjol förlorade sex matcher i rad – bortser från vinster på vinterturnén – innan man i torsdags kunde besegra ett trött och tamt Estland med 2-0.
Det är tydligt på förbundskaptenen att han känner av pressen. Han reagerade irriterat på mer än en fråga under uppladdningen inför EM-kvalpremiären. Hans krystade skämt funkar inte och man kan lugnt konstatera att ironi inte är rätt för honom.
EM-kvalet är långt ifrån över om Sverige förlorar mot Österrike. Michel Platini har utökat EM-slutspelet till 24 lag och i Frankrike 2016 finns det 23 platser att bråka om så en tredjeplats bakom Ryssland och Österrike kan räcka. Den gamla devisen av kryss borta och seger hemma är inte lika viktig.
Däremot är det knappast så att Hamrén har hela spelargruppen bakom sig. Många skiften har gjort att en majoritet är tveksam till om förbundskaptenen tar rätt beslut. Man upplever att han kommunicerar underligt. Att han är besatt av självbilden. Att han svansar för Zlatan.
I framgång kommer det inte att komma upp till ytan, men om det skulle gå dåligt så kommer det att växa fram. Ta bara Alexander Kacaniklic som var så öppet kritisk och ifrågasättande i en intervju med Expressen, och pekade på att han inte borde varit med i våras om han var med nu.
Ovanpå Hamrén så gungar det också eftersom SvFF-basen Karl-Erik Nilsson knappast tagit något fast grepp om förbundet utan hållit sig ifrån frågorna. Den dåliga ekonomin, Friends Arena och Volvo-haveriet får hela förbundet att svaja och alla väntar på den nya högsta tjänstemannen Håkan Sjöstrand, från Ica, som ska ta över.
På Lars-Åke Lagrells tid var det en tydlig styrning (läs: hårda nypor) och han handplockade Michael Santoft, som slutade häromveckan, och bägge stod bakom fotbollschefen Lasse Richt. I en tid av oro och ny ledning så kommer man att vända på många stenar och ingen sitter säkert, allra minst en som leder landslaget.
Det är intressant att se på statistiken över Erik Hamréns tid som förbundskapten och inse hur svårt det är för allsvenska spelare att övertyga honom om storheten. Tobias Sana, Mathias Ranégie och en hel del andra han knappt lämna landet förrän de blev landslagsmän.
Undantaget hette länge Anders Svensson som med fyra år i Southampton ansågs ha gjort tillräckligt i utlandet och även i viss mån Tobias Hysén som var ett år i Sunderland. Annars är det i det närmaste ett krav att spela utanför Sveriges gränser för att slå sig in i landslaget.
Erik Hamrén tar givetvis ut det landslag han tror ska vinna matchen, det ifrågasätter jag inte, men däremot går det att ifrågasätta en hel del spelarval. Har han tillräcklig koll på de allsvenska spelarna? Varför vill han inte satsa på dem?
I kväll skulle Nabil Bahoui fått chansen och egentligen borde Emil Forsberg ha ersatt den skadade AIK:aren efter en stark säsong i Malmö och där han visat kvaliteter i både allsvenskan och Europa, men det blir Erkan Zengin som får spela istället efter lång tid i truppen.
Facit på den satsningen går att se vid 22:30 i kväll och då vet Hamrén om han åker hem stärkt av ett bra svenskt resultat eller fortsatt försvagad. Förbundskaptenen håller fast vid en linje, och det är att bara spelare baserade i utlandet är bra nog för att spela i landslaget.